Snöstormar har dragit in över stora delar av USA och tvingat den nytillträdda presidenten Donald Trump inomhus. Vissa forskare hävdar att kylan kan skyllas på att polarvirveln över Arktis allt oftare kollapsar. Men Erik Kjellström, professor i klimatologi på SMHI, är inte övertygad.
För ett drygt år sedan sveptes stora delar av Skandinavien och Finland in i en sällsynt bitande kyla. Luft som legat över Arktis en längre tid strömmade då ned över våra breddgrader, till stora delar redan täckt av ett snötäcke som bidrog till mycket låga temperaturer. Det blev kallt. Riktigt kallt. I Vittangi sjönk temperaturen till -44,6 grader och Osloborna möttes av -31,1 grader.
Vintern 2021 drog tre svåra vinterstormar in över Texas som utlöste det värsta strömavbrottet i delstatens historia, vilket ledde till brist på vatten, värme och mat. Även den här vintern har bjudit på isande vindar som lamslagit tågtrafiken i stora delar av norra Sverige och nu drar snöstormar återigen in över stora delar av USA, ända ned till Texas.
– De flesta av oss har inte upplevt den här kombinationen av bitter kyla och betydande snömängder under vår livstid, sa Jay Grymes, klimatolog i Louisiana på måndagen.
Samtidigt ligger den globala genomsnittstemperaturen på rekordnivåer. Så vad händer? Erik Kjellström, professor i Klimatologi vid SMHI, föreslår en färd ut i rymden – rakt ovan Arktis. Med blicken mot nordpolen skulle du kunna se hur starka vindar drar molntäcket från väst till öst. Men under vissa förhållanden kan virveln börja vobbla och ibland till och med kollapsa.
”Det är fullt möjligt”
– Då får vi in mycket varmluft upp mot Arktis samtidigt som den kalla luften som finns där kan strömma söderut, vilket kan föranleda extremväder som det i Texas, säger Erik Kjellström.
Det kan tyckas extremt men vobblande eller kollapsande polarvirvlar är en del av vårt normala klimat, påpekar Kjellström. Men frågan är om det blivit vanligare på grund av klimatförändringarna.
– Den här variabiliteten i vädret kanske kan komma att ändras under vissa förhållanden i vissa områden. Det är fullt möjligt, säger Erik Kjellström och fortsätter:
– Det är en jätteintressant diskussion och någonting som forskarna har hållit på med ganska länge att försöka ta reda på.
”Fysiken är väl underbyggd”
Utgångspunkten är den fysikaliska mekanism som innebär att polarvirveln upprätthålls av kontrasten mellan Arktis kyla och värmen längre söderut. Men då Arktis på grund av krympande havsis värms upp snabbare än lägre breddgrader, minskar kontrasten i takt med att uppvärmningen fortsätter. Något som skulle kunna innebära att kollapsande polarvirvlar blir allt vanligare i framtiden – och till och med redan blivit det. En studie i Nature ger stöd för den tesen.
– Ett varmare Arktis som leder till kallare vinterväder söderut verkar inte vara vettigt vid första anblicken, sa artikelns huvudförfattare, klimatforskaren Judah Cohen, till nyhetssajten Inside climate news nyligen.
– Men fysiken är väl underbyggd och jag tycker att den passar väldigt bra in i det vi faktiskt observerar i våra dagliga liv, fortsatte han.
”Är det bara brus på en kurva?”
I studien beskriver han hur svåra vinterförhållanden med sträng kyla och mycket snö förvisso blivit ovanligare på norra halvklotet sedan 1950-talet – men att något skett i delar av Nordamerika, Asien och Europa de senaste 20-30-åren. Där har tvärtom svåra vinterförhållanden blivit vanligare under den senare delen av vintern på grund av att polarvirveln oftare kollapsat eller blivit mer vobblande. På de platserna, däribland Skandinavien, kan vi också förvänta oss snabba temperaturomslag när den arktiska kylan ger vika och ersätts av luft som är varmare än tidigare på grund av den globala uppvärmningen. Men Erik Kjellström på SMHI tycker att frågan om huruvida kollapsande polarvirlar blir vanligare, är långt ifrån avgjord.
– En 20-30-årsperiod är en väldigt kort period att titta på. Är det här bara brus på en kurva eller är det en verklig trend som beror på någon slags fysikalisk förändring i klimatsystemet. Det är väl där som hela problemet ligger, att försöka förstå det, säger han.
”Arktis litet i sammanhanget”
Själv ser inte Erik Kjellström att vi kommer att få se fler ”vobblande” eller ”kollapsande” polarvirvlar än vi gör i dag, trots att den pågående uppvärmningen. Hans invändning är att det trots uppvärmningen kommer finnas kvar ganska stora kontraster i temperatur mellan norr och söder.
– Arktis utgör bara en liten del av jordklotet och även vid kraftig minskning av havsisens utbredning så handlar det fortfarande om relativt små områden i ett globalt perspektiv.
Spår mildare köldknäppar
Samma år som artikeln i Nature publicerades, deltog Erik Kjellström och SMHI i en studie om kopplingen mellan köldknäppen i Sverige det året och klimatförändringarna. Den skulle både varit kallare och mer sannolik om det inte varit för att vi värmt upp planeten, slog studien fast. I takt med att vi fortsätter att värma upp planeten blir köldknäpparna också allt mildare och mindre sannolika, menar Kjellström.
– Den tydligaste klimatförändringssignalen vi har när det gäller extremer, det är att köldknäppar blir mindre intensiva än tidigare, säger han.
”Risken finns ju alltid”
Istället är det en annan risk Erik Kjellström ser framför sig, att vi kan tappa beredskapen för att det kan bli väldigt kallt.
– Vi är ju i och för sig vana vid köldknäppar och mycket låga temperaturer sedan länge men när det blir mindre vanligt och inte lika intensivt, så kanske vi fokuserar på andra problem istället.
Är det då inte möjligt att ni underskattar risken med att polarvirveln kan kollapsa och leda till fler ”svåra vinterförhållanden”?
– I dagsläget är det fortfarande svårt att slå fast att så skulle ske. Men kunskapsläget kan alltid komma att uppdateras, så visst finns det en risk.
Fler nollövergångar
Samtidigt som SMHI:s klimatscenarier pekar på mildare vinterväder framöver, kan vi fortsätta att förvänta oss stora temperaturväxlingar. Det då vi är inklämda mellan mildluft från Atlanten och ”rysskylan” från Arktis. Det gör att temperaturen kan växla med tiotals grader inom loppet av några timmar. Men, säger Erik Kjellström, då framför allt kylan blir mindre intensiv så minskar kontrasterna mellan mildluften från Atlanten och ”rysskylan” från Arktis, vilket gör att vi kan förvänta oss att nollövergångarna blir vanligare. Något SMHI redan sett i sina observationer.
– Om man går från minus 30 till minus fem är det fortfarande på minussidan men går vi från minus 20 till plus fem, blir det väldigt stor skillnad då snön plötsligt börjar smälta och det blir blött. I båda fallen ser vi en temperaturökning om 25 grader men med mycket stor skillnad i faktiska förhållanden.
