Färre barn, är det ett problem? Forskare och politiker utgår ofta från det, men det finns mycket att vinna på ett minskat barnafödande och höjd pensionsålder, skriver Nils Bengtsson.
DEBATT. Inställningen bland ledande forskare och politiker har länge varit att det föds för få barn. Detta anser man leder till brist på arbetskraft, sänkt tillväxt och ökade kostnader för en högre andel äldre med vårdbehov. Men alla vet att fortsatt befolkningsökning mot 10 miljarder människor leder till överbefolkning och överutnyttjande av våra resurser.
Ekonomiprofessorn, som Valdemar Möller nämner i sin ledare, anser att befolkningskrisen kommer att förändra världen helt och hållet genom minskat barnafödande och därmed minskad befolkning. Han ger ett intetsägande exempel på hur beläggningen på en skola minskar när barnafödandet minskar. Men kommunen får ju lägre kostnader när en skola läggs ner, och barn och lärare kan lätt flyttas till andra skolor. Uppfattningen att det låga barnafödandet är ett allvarligt problem delas av en rad experter, som länge nog fått tala helt oemotsagda om att vi behöver föda fler barn.
Valdemar Möller skriver att färre barn åtminstone inte behöver vara dåligt. De tongivande experterna har enbart varit intresserade av de negativa effekterna av lågt barnafödande och helt glömt bort att positiva effekter kan finnas. Sådana är faktiskt mycket lätta att identifiera, som i det följande.
Varför tänker så få på att:
• När barnafödandet minskar, får kvinnorna tid över för arbete inom vård, omsorg, skola och näringsliv, vilket ökar tillgången på arbetskraft. Statens kostnader för sjukvård,barnbidrag, skola och utbildning minskar när befolkningen minskar.
• Med minskande befolkning minskar också behovet av större matproduktion, uppodling och skogsskövling samt bostadsbyggande, samtidigt som koldioxidproduktionen minskar.
• Behovet av och kostnaderna för bostadsbyggande och för städernas tillväxt och förtätning minskar till förmån för fler grönområden och bättre luft-och livskvalitet. Bostadsbristen minskar.
• De flesta av våra äldre har i dag ett drägligt liv och är inte hårt vårdberoende, utan söker sysselsättning av något slag. I vissa länder har man redan höjt pensionsåldern eller planerar att göra detta för att ta till vara de äldres kompetens inom arbetslivet och öka tillgången på arbetskraft, samtidigt som många äldre själva söker sysselsättning.
De positiva effekterna i frigjorda timmar eller kronor av att barnafödandet minskar med till exempel 0,5 barn per kvinna kan man med hjälp av tillgänglig svensk statistik uppskatta för de kvinnor, som nu får tid över för att söka och få ett arbete. Det rör sig om stora positiva effekter, där man också utöver mer arbetskraft får ökade skatteinkomster till stat och kommun.
På motsvarande sätt kan man uppskatta hur mycket matproduktionens kostnader kan minskas och vilken effekt lägre barnafödande och höjd pensionsålder kan ha på tillgänglig arbetskraft.
Tyvärr finns nog inte motsvarande mängd av statistik i utvecklingsländer, men i alla EU-länder. För afrikanska länder med mycket högt barnafödande är det viktigt att snabbt få lokalt intresse och allmän acceptans för färre barn.
Det är från det sagda uppenbart att minskat barnafödande har en rad positiva och beräkningsbara effekter under svenska förhållanden, något som många tongivande forskare och politiker ej insett, låsta som de är vid konceptet att tillväxt kräver ökat barnafödande för mer arbetskraft. Detta trots att den förutspådda befolkningsökningen under detta sekel sannolikt leder till en miljökatastrof!
