Den naturrestaureringslag som EU klubbat skulle tvinga Sverige att skydda stora arealer skog. Men nu väljer regeringen att ändra hur myndigheterna ska rapportera ”gynnsam referensareal, så att kraven i ett slag kan lätta.
– Det skulle innebära att det inte ställs några krav alls här i Sverige, säger Jörgen Sundin, expert på biologisk mångfald på Naturskyddsföreningen.
Var sjätte år ska regeringen rapportera vad en naturtyp kräver i utbredning för att säkra dess långsiktiga livskraft, så kallad gynnsam referensareal. Men inför att den ska uppdateras nästa år, väljer regeringen att ändra hur rapporteringen ska gå till. Referensarealen för skogliga naturtyper ska rapporteras in så som de bedömdes finnas då art- och habitatdirektivet trädde i kraft i Sverige, det vill säga år 1995. I ett pressmeddelande som skickades ut på fredagseftermiddagen säger landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) att det ska bidra till ”förbättrad svensk konkurrenskraft och minskad regelbörda”.
Men kritiken är hård från Naturskyddsföreningens expert på biologisk mångfald, Jörgen Sundin. Han lyfter att Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket i ett underlag från i våras kommit fram till att ungefär 2,5 miljoner hektar av skogliga naturtyper skulle behöva återetableras för att de arter som är knutna till de naturtyperna ska nå gynnsam bevarandestatus. Det utifrån att man utgått från att naturtyperna behöver 20 procent av sin ursprungliga utbredning för att säkerställa långsiktig överlevnad, vilket stöds av vetenskapliga studier.
– Man har helt struntat i bedömningen från expertmyndigheterna och då istället instruerat Naturvårdsverket att rapportera den areal vi hade vid EU-inträdet. Man har bara huggit det från luften. Det är klart att man hade kunnat föra en diskussion kring om det gäller alla arter och om det gäller i alla naturtyper. Men här finns det överhuvudtaget inget underlag som regeringen har för den bedömningen (att utgå från hur utbredningen var 1995 reds anm).
Risken för utdöenden ökar
Han ställer sig också frågande till om regeringens agerande kommer att få grönt ljus av EU. I den naturrestaureringslag som kraven kommer att gälla under, finns en juridisk definition för vad som är gynnsam referensareal.
– Den verkar man överhuvudtaget inte ha brytt sig om här. Utan här är det helt andra aspekter som har styrt hur man har det här ställningstagandet. I grunden handlar det om att man inte vill att naturrestaureringsförordningen ska få några som helst konsekvenser för det svenska skogsbruket.
Rent ekologiskt, vad betyder det?
– Om man då skulle låta de här arealerna ligga till grund för den svenska genomförandena av naturrestaureringslagen så innebär det att det blir otillräckliga arealer som skyddas och restaureras. Utdöenderiskerna ökar och man förlorar populationer av arter och får en minskad genetisk variation, många arter riskerar att försvinna från Sverige.
För hävdade gräsmarker, alltså ängs- och betesmarker, ska gynnsam referensareal rapporteras som okänd för alla livsmiljötyper där nuvarande areal inte bedöms motsvara gynnsam referensareal, meddelar regeringen. Istället ska en utredning titta på frågan. Också det är Jörgen Sundin kritisk till.
– Tidigare har man ju satt en siffra på det där och det finns ett underlag även där i regeringsuppdraget som redovisades i våras från Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket. Men här har man sagt att vi behöver göra om det igen och satt myndigheterna på att göra det, och jag kan inte säga att det är några nya utgångspunkter i det här uppdraget. Så frågan är vad man räknar med att man ska förändra.
Men Lantbrukarnas riksförbund (LRF) välkomnar regeringens drag. Ordförande Palle Borgström beskriver det som ”en bra grund för en klok och konstruktiv implementering av EU:s naturrestaureringslag i Sverige”.
– Med regeringens klargörande minskar den stora oro som finns bland Sveriges jord- och skogsbrukare över möjligheten att bruka sin mark. Det ger bättre förutsättningar för investeringar i den gröna omställningen av vår ekonomi och möjlighet till kloka prioriteringar av hur vi mest effektivt använder statens resurser för naturvård, säger han i ett uttalande.
Artikeln har blivit rättad. I en tidigare version stod det att ungefär 2,5 miljoner hektar av västlig taiga skulle behöva återetableras. Den siffran gäller alla skogliga naturtyper. För enbart västlig taiga är det runt 2,1 miljoner. Det är också myndigheterna som fått i uppdrag att utreda hävdade gräsmarker, inte departementet som det stod i en tidigare version.
