Teknikskifte i alla ära. Men utan beteendeförändringar når vi enbart halvvägs till Parisavtalets 1,5-gradersmål. Det konstaterar ett forskningsprojekt som undersökt klimatpåverkan från levnadsvanor i sju länder.
– Ett visst ansvar hamnar på individen, men individers val avgörs också av systemet som de gör sina val inom, säger Oksana Mont, professor i hållbar konsumtionsstyrning, vid Lunds universitet.
Det kan vara en tung börda att bära att tänka att planetens framtid avgörs i kassan till Ica. Riktigt så illa är det inte heller. Men en stor del beror faktiskt på vår konsumtion av varor och tjänster. Enligt ett fyraårigt forskningsprojekt kan 45 procent av Europas klimatpåverkan undanröjas av beteendeförändringar.
– Företag brukar säga att de leverar gröna varor om konsumenterna vill det, säger Oksana Mont.
Men, lägger Oksana Mont till, individer gör inte sina val i ett vakuum. Här kommer samhällets och näringslivets ansvar in i bilden: Att tillgodose att de gröna alternativen är prisvärda och tillgängliga. Så om politiken vill att flyg ska ratas till förmån för tåg, gäller det att se till att tågen inte bara går i tid – priset måste också vara rimligt.
– Det måste alltid vara ekonomiskt försvarbart.
Ändå är vi i mångt och mycket kvar i ett system som snarare främjar ohållbara val. Oksana Mont tar universitets resebyrå som exempel, där de anställda inte kan boka tåg – enbart flyg.
– Så om man vill åka tåg till Europa måste man vända sig till en annan resebyrå. Då säger vi att det är sådana hinder som gör att det blir svårt för individer att ta hållbara beslut, även om de i princip vet varför och vad de ska göra.
”Vi kan kan faktiskt slippa mycket”
Forskarna har tittat på 50 levnadsvanor inom fyra områden i sju länder och räknat på det klimatavtryck de olika vanorna innebär, något som skiljer sig mellan de olika länderna. I Tyskland har till exempel många en vana att köpa buteljerat vatten, trots att det som rinner ur kranen är fullgott.
– Det är för att det är en sådan etablerad norm, säger Oksana Mont.
I många länder är annars boendet en känd klimatbov. Så är det inte i Sverige, där gemene man bor välisolerat.
– Det finns också statligt stöd för att installera solceller och värmepumpar.
Istället är vår största möjlighet att minska vårt koldioxidavtryck att hoppa på hojen. Eller för all del promenera eller åka kollektivt. Men inte ta fossilbilen eller flyget. Här kan inte minst utvecklingen av olika digitala verktyg spela en avgörande roll för att få ned de utsläpp som våra transporter bidrar till.
– Vi kan kan faktiskt slippa mycket om vi kan jobba på distans och minska behovet av dagliga arbetsresor och affärsmöten.
”Det saknas en vision”
Att gå över till en vegansk eller vegetarisk kost, eller att minska konsumtionen av rött kött, är också ett livsstilsval med relativt högre klimatpotential i Sverige jämfört med andra fallstudieländer, enligt forskningsprojektet. Samtidigt finns det starka intressen som driver på för en mer klimatskadlig konsumtion. Inte minst bland samhällets olika influencers. Även politikens behov av att ständigt elda på tillväxten som ett högre mål är problematiskt, påpekar Oksana Mont. När kortsiktiga ekonomiska intressen prioriteras över miljömässigt och socialt välbefinnande riskerar ohållbar konsumtion att förstärkas. Men hon har ändå tilltro till att det är möjligt att få vår konsumtion inom ramen för Parisavtalets 1,5-gradersmål.
– Det som saknas är en vision och en övertygelse som delas av alla. Om man tittar på andra världskriget och coronapandemin, så drog hela samhället åt samma håll. Nu är det tvärtom, särintressen dominerar och det är krig på olika nivåer mellan olika grupper och det är hela tiden andra frågor som tar över agendan i samhället.
