Att det har inträffat ett antal incidenter där jakthundar har dödat eller skadat får, hästar och grisar är ingenting som vi bara kan vifta bort, skriver Misha Istratov i den här repliken till Patrik Ivarsson.
DEBATT. Jag och Patrik Ivarsson är överens om en sak. Det finns jägare som utövar en löshundsjakt på ett ansvarsfullt sätt och för till exempel trafikeftersöksjakt är jaktformen ett samhällsnyttigt förfarande som minskar trafikskadade djurs lidande. Problemet är att det räcker med att en bråkdel av alla jägare totalt skulle utöva en mindre seriös löshundsjakt, för att konsekvenserna skulle bli mycket digra för vår vilda fauna. 249 574 svenskar löste jaktkort förra säsongen enligt Naturvårdsverrket (utöver 27 461 utländska), så om endast en procent misskötte sig, kommer alltså två och ett halvt tusen jägare skapa lidande för många djur.
Att döma från reportagen är de som förstör sannolikt ännu fler. Vi kan inte vifta bort nyliga incidenter när jakthundar i ett svep dödar 14 får, när de skadar hästar eller när tamgrisar får plikta med livet för att okunniga jägare inte har koll på sina lösa hundar. Och det är fullständigt oacceptabelt att ett rödlistat lodjur, utrotningshotat (klassat som sårbart) enligt Artadabanken och IUCN, ska dö för att upprätthålla en tvivelaktig jaktform.
Dessa fall är inte undantag och både Jägareförbundet och vilthandläggare på länsstyrelsen har öppet sagt att de lösa hundarna utgör ett större problem än alla rovdjur tillsammans. Tyvärr saknas statistik för detta, bland annat därför att det ofta görs upp i godo mellan jägaren och djurägaren.
Som ett bevis på hur orimligt det förhåller sig i landet har ordföranden för Sveriges näst största jägarförbund blivit anmäld hela tolv gånger för skador och dödsfall som hennes lösspringande hundar åsamkat. Detta förbund erhåller nio miljoner årligen i bidrag från staten och det säger tyvärr alltför mycket om hur makaber jaktfrågan är i riket.
Så det bästa jag kan rekommendera Patrik och andra seriösa jägare är att ni börjar påverka era jägarförbund och kennelklubbar så att de ökar kunskapsnivån hos löshundsjägarna och ställer högre krav på dem. Annars kommer acceptansen för jakten endast fortsätta att minska.
