En diktator med öknamnet Slaktaren, känd för att fängsla oliktänkande och använda kemiska vapen mot civilbefolkningen, har störtats. De som har flytt från diktaturen och nu lever i andra länder jublar, för vem skulle inte göra det? Även om det verkligen inte finns några garantier för en demokratisk utveckling.

Men Jimmie Åkesson unnar inte syrierna i Sverige att jubla, utan målar fan på väggen med stora penseldrag. Syrien har tagit sig ur askan i elden, skriver han på X, eftersom ”destruktiva islamistiska krafter ligger bakom maktskiftet”. Han ”noterar att det finns grupper som gläds åt detta här i Sverige” och skriver att de ”borde se det här som ett bra tillfälle att åka hem”.

Ingen är förvånad över att Jimmie Åkesson vill tömma landet på utrikes födda, men ändå studsar jag till. Han hade kunnat skriva att många syrier nu kanske får möjlighet att återvända, och man hade ändå inte kunnat missa att han hoppades på det. Men han väljer en hånfull, konfrontativ ton, och gör tydligt att åsiktsfrihet i hans Sverige inte är för alla.

Det kunde ha varit Sverigedemokraterna som var ute och sprattlade på egen hand, men så är det inte. Migrationsminister Johan Forssell (M) skrev på X i slutet av oktober att det är orimligt att någon som sympatiserar med ”terrororganisationer” ska kunna ha uppehållstillstånd i Sverige. I samband med det berättade han om en utredning som regeringen tillsatt, som ska lämna förslag till hur man ska kunna slänga ut folk ”till följd av bristande vandel”.

Bristande vandel kan alltså till exempel innebära jubel över en diktators fall, och för det ska man kunna bli utvisad. Det är så skamligt att det inte borde få vara sant. Och den som gillar att prata svenska värderingar kan anteckna att det här, hur svenska värderingar än definieras, inte hör dit.