Under COP29 diskuterades utsläppen från krigen i världen inte alls, trots att militären hör till dem som använder mest fossilbränsle, skriver Johanna Deinum. Och det enda sättet att snabbt minska militärens utsläpp är fred.
DEBATT. Det är svårt att hitta information om hur mycket fossilt bränsle alla dessa (onödiga) rymdprojekt gör slut på och hur mycket växthusgaser som släpps ut upp i stratosfären i samband med dessa projekt, alltså inte bara koldioxid utan även kväveoxider och vatten. Även när man frågar får man för det mesta ett otillräckligt svar.
Tyvärr är det vanligt att det saknas transparens, saknas uppgifter om utsläpp av växthusgaser, både när det gäller militära och de delvis militära projekten, som till exempel uppskjutning av satelliter och andra rymdprojekt.
Än värre är det att få en uppfattning om hur mycket alla pågående krig bidrar till ökningen av koldioxiden i atmosfären. Det finns uppskattningar, men då har man i många fall inte ens räknat med utsläpp av koldioxid för att återuppbygga all förstörd infrastruktur och alla byggnader, med mera.
Hur mycket koldioxidutsläppen som genereras av världens väpnade styrkor var också en ickefråga under COP29-klimatsamtalen i Azerbajdzjan, trots de pågående konflikter som rasar i Ukraina och Gaza. Ändå är världens militärer bland de största konsumenterna av fossilbränsle, även i fredstid.
De första två åren av kriget i Ukraina har producerat minst 175 miljoner ton koldioxidutsläpp, enligt en rapport från Initiative on GHG Accounting of War, ett nätverk av forskare som undersöker klimatpåverkan av kriget i Ukraine. I juni i år beräknades att kriget i Gaza till detta datum hade genererat mellan 420 000 och 650 000 ton koldioxidekvivalenter – motsvarande förbränning av mer än 1,5 miljoner fat olja – och denna siffra ökar till mer än 60 miljoner ton koldioxidekvivalenter om återuppbyggnad av förstörd infrastruktur ingår. Det blir mer än de årliga utsläppen från 135 enskilda nationer.
Det finns för närvarande ingen laglig skyldighet för militärer att rapportera eller hållas ansvariga för de utsläpp de kommer att orsaka. ”Militärer är undantagna från rapportering”, förklarar studiens medförfattare och universitetslektor vid Queen Mary University of London, Dr Benjamin Neimark. ”Det är som att vi alla lever i en värld där avgasutsläppen från en F-35 är kolfria och inte räknas.”
Vid COP29 i Baku, har Conflict and environment observatory, en brittisk ideell miljöorganisation, varit värd för ett sidoevenemang med de slovenska och norska militärerna för att diskutera strategier för utsläpp av koldioxid och presentera en ”väg framåt för att hantera militära utsläpp” enligt UNFCCC. Då talades det om energieffektiva drönare, användning av biobränsle med mera i fartygsfordon.
Endast ett fåtal länder rapporterar sina militära utsläpp till det internationella klimatorganet. Väpnade styrkor från världens rikaste länder har uppmanats att följa frivilliga riktlinjer för rapportering under FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), men 2023 var det bara Tyskland, Storbritannien, USA och Norge som gjorde det. Alltså inte Sverige.
Internationella experter gjorde 2022 en uppskattning att om all världens militärer var en enda nation, skulle den ha det fjärde högsta koldioxidavtrycket, det vill säga, den skulle bidra med 5,5 procent av utsläppen av växthusgaserna. Två rapporter från 2019 fann att den amerikanska militären ensam stod för det största koldioxidutsläppet i världen, större än hela utsläppet från industriländer som Danmark och Portugal tillsammans.
Klimatforskare säger att generellt skulle transparens stärka den nationella klimatpolitiken, vilket i sin tur kan bidra till att minska risken för klimatrelaterade katastrofer och därmed förbättra den nationella säkerheten. Dessutom, påverkas ju även militära operationer av klimatrelaterade naturkatastrofer skriver det amerikanska försvarsdepartementet.
Bristen på fullständiga data när det gäller utsläpp av de olika sektorerna undergräver alla försök att begränsa den globala temperaturökningen till under 1,5 Celsius och därmed kunna undvika de värsta effekterna på klimatet.
Nato, den västerländska ”säkerhetsalliansen” med 31 länder, har 2023 skapat en metod för sina medlemmar att beräkna och rapportera militära utsläpp. Vilket än så länge inte alla 31 länder har använt sig av. Vid COP28 i december förra året upprepade Natos dåvarande generalsekreterare Jens Stoltenberg ett löfte om att minska utsläppen och sa att det borde finnas ”nettonoll i de väpnade styrkorna” till 2050. Redan 2022 släppte det amerikanska försvarsdepartementet sin första klimatanpassningsplan, som syftar till att halvera militära utsläpp till 2030 och nå nettonoll till 2050. Det är bisarra löften som endast gäller drift av fordon med mera, och som inte tar hänsyn till produktionen och hur ”användning” av alla dessa vapen leder till utsläpp. Alla missiler med mera som används är ”engångsprodukter” vilket allt metallskrot vittnar om som förorenar krigsområdena.
Det enda riktiga sättet att snabbt minska utsläpp av växthusgaserna från det militära är att det blir fred.