Under de senaste veckorna har det kommit en rad dåliga nyheter för utrikesfödda i Sverige, från hotet om att förlora rösträtten i kommun- och regionvalen till att kanske behöva vänta ännu längre på medborgarskap.

Tidöregeringen älskar att prata om integration – eller mer exakt, om att den är bristfällig. I Tidöavtalet skriver de att de vill ”införa en kravbaserad integrationspolitik, där den som långvarigt befinner sig i Sverige ska ta ansvar för att bli en del av det svenska.” Många av regeringens argument mot invandring ställer upp samband mellan arbetslöshet och brist på ”svenska värderingar”. Polisens chef Petra Lundh, som utnämndes 2023 av justitieministern, säger att gängbrott är ett resultat av för mycket invandring och brist på integration.

Men trots retoriken skulle många av de politiska förändringar som regeringen talar om aktivt hindra integration, genom att göra det svårare för människor att delta i samhället.

Vi kan börja med det mest uppenbara, vilket är förslaget som släpptes i oktober i år om att alla asylsökande ska tvingas bo i Migrationsverkets boenden istället för att få lov att ordna bostad på egen hand. Regeringen säger att detta ska ”minska segregationen”, men det är oklart hur det skulle kunna uppnås genom att människor tvingas att bo i särskilda boenden med andra asylsökande. Forskning visar att väljandet av sin egen bostad är kopplad till högre integration på arbetsmarknaden och högre socioekonomisk integration generellt.

En annan aspekt av regeringens hyckleri handlar om rösträtt. Europakommissionen (som inte direkt är känd för att vara invandringsvänlig) menar att rösträtt i kommunalvalen är en självklar startpunkt för integration i samhället för människor från utlandet. Detta hindrade dock inte Ebba Busch från att ifrågasätta invandrares rätt att rösta i kommunalvalen.

Slutligen vill Sverigedemokraterna bromsa eller helt stoppa handläggningen av medborgarskapsansökningar tills ”strängare restriktioner” införts, eller till och med stoppa dem helt och tvinga alla att ansöka på nytt. Precis som med bostadsfrågan går detta emot den vetenskapliga evidensen kring integration, som visar att snabbare tillgång till medborgarskap förbättrar den ekonomiska, utbildningsmässiga, politiska och sociala integrationen av invandrare. Det är ganska självklart. Vad har man för motivation att arbeta hårt för att bygga ett liv och lära sig språket i ett land om man måste vänta åratal för att få veta om man kommer att få stanna permanent? Det som gör det än värre är att Migrationsverkets handläggning har havererat och många har redan väntat i flera år på svar. För dem är det redan en mycket stressande och osäker väntan. Den nya politiken skulle bara göra det värre.

I grund och botten förväntar sig Tidöregeringen att människor fullt ut ska engagera sig i att integrera sig i det svenska samhället, rent av assimileras. Det ska de göra trots att de behandlas som ovälkomna, fråntas möjligheten att rösta och placeras i en mer och mer prekär situation när det kommer till om de faktiskt får stanna i landet eller inte. Ärligt talat, varför skulle någon vilja anta ”svenska värderingar” när Sverige behandlar dem med sådant förakt och sådan misstro?

Rasister och främlingsfientliga kommer alltid hitta anledningar att hata människor som inte är som de själva. Om invandrare har jobb, anklagas de för att ”ta våra jobb”. Om de inte har jobb, anklagas de för att utnyttja välfärdssystemet. En sociologisk studie i USA visade att muslimer som invandrat upplevde ökad diskriminering både om de ansträngde sig för att assimilera sig, och om de motsatte sig assimilation. Om det inte är brist på integration som invandrare får kritik för, kommer det vara något annat.