När det kommer till klimatkrisen kan vi skatta oss lyckliga över att vi bor på en blå planet. Uppemot 30 procent av all koldioxid vi släpper ut tas upp av de väldiga vattenmassorna samtidigt som de absorberar runt 90 procent av all den värme de kvarvarande utsläppen orsakar. Ändå har världshavet haft en undanskymd roll i klimatförhandlingarna. Men inför COP25 i Madrid tryckte Sverige tillsammans med Fiji, Belgien och Chile på för att lyfta havets avgörande roll som både offer – och räddare i nöden.

– Det bästa vi kan göra för haven är att vidta åtgärder för att minska utsläppen och höja ambitionerna. Men vi måste också minska föroreningar av plast, kemikalier och näringsämnen och få bukt med överfiske, sa då Helen Ågren, Sveriges dåvarande havsambassadör och fortsatte:

– Vi arbetar för att betydelsen av havet ska reflekteras i alla de övergripande beslut som tas under COP.

”Det är beklagligt”

Sedan dess har frågan växt i betydelse inom COP-processen och har idag formaliserats till att varje år diskuteras inom en särskild dialog, som bland annat avhandlat om olika typer av naturbaserade ”blå” lösningar ska kunna inkluderas i ländernas klimatplaner. Torsdagen på COP29 i Baku har också av ordförandelandet utnämnts till ”ocean action day”. Men Sverige är för första gången på många år inte representerat av någon havsambassadör. Diplomaten Anna Lindstedt som efterträdde Helene Ågren som havsambassadör avgick i augusti efter att Utrikesdepartementet dragit in tjänsten. Ett beslut som Isabella Lövin (MP), EU-parlamentariker och tidigare klimat- och miljöminister, beskriver som ”otroligt sorgligt”.

– Sverige har ju varit väldigt pådrivande i de här frågorna. Vi tog initiativ till den första FN-konferensen om haven 2017 och vi har haft en havsambassadör som varit väldigt aktiv internationellt. Vi har också gett mycket pengar till de här frågorna, medan den här regeringen helt lämnat det här fältet, så att vi inte ser Sverige någonstans i havsfrågorna längre. Det är beklagligt för vi behövs, säger hon.

Regeringen fick i går igenom en havsmiljöproposition och har motsatt sig djuphavsgruvdrift inom International seabed authority och engagerar sig i det nya plastavtal som ska stoppa plastföroreningar, är inte det tillräckligt?

– Det är jättebra att Sverige fortsätter ha en bra position i de här frågorna. Men det är inte samma sak som havsmiljöambassadörernas arbete, som ju varit en mer aktiv person och som underlättat för kontakten med utvecklingsländer och också varit en ingång för Sveriges utvecklingsarbete och bistånd.

Hur kommer det sig att ni inte la fram någon havsmiljöproposition under era sju år vid makten?

– Vi ville ha en grundlig förankring i Sveriges riksdag, det var därför jag gav uppdraget till miljömålsberedningen efter att man hade gjort färdigt klimatramverket. Men också som en slags utbildningsresa för de politiska partierna, så att alla fick möjlighet att sätta sig in i det här arbetet, vilket gav ett fantastiskt resultat. Sedan tog jag emot det (betänkandet reds anm) sista dagen på jobbet och efter det arbetade departementet med propositionen när partiet lämnade regeringen. Socialdemokraterna la inte fram det och den här regeringen drog benen efter sig innan man äntligen la fram den.

Vad skulle kunna ge havsfrågorna och åtgärder till havs en boost?

– Det är att koppla samman de olika agendorna med klimatet, vi har ju BBNJ (ett avtal om att skydda biologisk mångfald på internationellt vatten) och ambitiösa mål inom biodiversitetsförhandlingarna som säger att vi ska skydda 30 procent av världshaven. Det är två sidor av samma mynt, klimatet och havet. Vi vet också att ett välmående hav kan hjälpa oss att uppnå klimatmålen.

Syre har sökt klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L), vars pressekreterare uppger att hon inte har tid att lämna någon kommentar.