DEBATT. Det var en gång ett land där föräldrarna flitigt läste sagan om Rödluvan och vargen för sina barn, men de berättade inget om hur vargar fungerar. När barnen växte upp hade de en rädsla för vargar men inte så mycket kunskap, och de lyssnade på människor som också hade läst Rödluvan som små. Medan vargarna levde som de alltid hade gjort, i familjegrupper där föräldrarna höll ihop hela livet, och de lärde sina unga hur man undviker människor, hur man jagar sina vilda bytesdjur och allt annat som behövs för att bli naturens viktigaste djur.

I skogen bodde det ett vargpar som just hade fått valpar. Men en dag när föräldratiken letade mat till sina ungar observerades hon av en jägare som hade suttit länge på vakt. Han var ivrig att få skjuta någon – han såg det som ett rent nöje att få ta någons liv. Att det nu dök upp en varg var extra roligt tyckte han, eftersom han inte hade brytt sig om att lära sig något om hur naturen och ekosystem fungerar.

Utbildningen till att bli jägare var ju bara två dagar och den mindes han knappt. Men han visste hur man trycker av avtryckaren på geväret. För honom var det bara människoliv som räknades och dem hade han lärt sig att man inte fick döda. Men han saknade helt respekt och medkänsla för andra varelser. Inte tänkte han på att han splittrade en familj, att hennes partner skulle bli ensam och att valpar skulle stå utan sin mamma. Inte heller tänkte han på att det faktiskt inte var tillåtet att skjuta varg eftersom det var så ont om dem. Det här var något han kunde skryta om för sina jaktvänner. Han förstod att det här var illegal jakt men passade på att ta en bild av sig själv tillsammans med den döda vargen innan han grävde ner den. 

Under tiden fortsatte livet sin gilla gång. Ja, inte för varghonan som hade skjutits förstås, eller för hennes familj, som var mycket hungrig. Det var svårt för hanen att ensam hitta mat till alla. Nu var goda råd dyra. I området fanns det höns, det hade hanen luktat på flera kilometers håll. Men hönsägaren visste att om man inte stängslar in sina höns ordentligt så kommer det ett eller annat rovdjur och tar dem, så trots många försök lyckades vargen inte ta någon höna.

Av någon anledning visste däremot inte fårägare, hästägare eller boskapsägare att rovdjur äter andra djur. Trots att de bodde i vargrevir, och trots att lagen sa att man var skyldig att skydda sina djur, så brydde de sig inte om det, om man bröt mot lagen fick det ändå inga konsekvenser. Fåren skulle ju ändå slaktas så småningom och om vargen skulle ta dem fick ägarna en ersättning som var större än om fåren hade gått till slakt. Och publiciteten var spännande både för dem och för media som nu hade något att skriva om.

Dessutom var myndigheterna på deras sida. Trots fina ord på ett papper där rubriken var ”Hållbar rovdjurspolitik” så var den riktiga agendan utrotning. Inte brydde sig staten om att folket i gemen faktiskt ville ha rovdjur och friska ekosystem. De brydde sig inte heller om att informera allmänheten om hur rovdjur fungerar och sökte därför inte de EU-pengar som var avsatta för ändamålet. De folkvalda hade ingen utbildning inom de ämnen de skulle ta beslut, så de passade på att gynna sig själva och sina egna intressen när de nu hade nått en så åtråvärd position. Det gällde ju att dra nytta av det. Att tanken var att de skulle representera folkets vilja hade de ett vagt minne av, men eftersom de fick sin lön oavsett prestation, och eftersom de inte behövde stå för konsekvenserna, var det inget som kändes så viktigt.

Och då inträffade något förfärligt. Varghanen lyckades ta sig in genom ett knapphändigt stängsel som med nöd och näppe höll får inne men inte vargen ute. Fårägaren visste att man kunde söka ekonomiskt stöd för att sätta upp rovdjurssäkert stängsel och att man till och med kunde få hjälp att göra det. Istället togs en risk som var överhängande stor. För vargen var det ett smörgåsbord och han passade på att riva så många får som möjligt för att ha mat framöver. När fårägaren fick se det fruktansvärda glömde de bort att de borde ha skyddat sina djur. Istället fick vargen skulden för att den var hungrig och gör det vargar gör.

Nu fick myndigheterna möjlighet att visa musklerna och följa den dolda agendan, splittra vargfamiljerna, så är de snart ett minne blott. Och så blev det. Skyddsjakt utlystes. Länsstyrelsen hade satt i system att utlysa skyddsjakten sent på fredagen, så att djurorganisationer, som förstod hur vargar fungerar, inte skulle ha möjlighet att överklaga innan vargen skjutits. Demokrati var länsstyrelserna inte intresserade av. Alla medel var tillåtna när det var krig mot djuren. Det spelade ingen roll vilken varg som sköts, nu skulle här skjutas. 

Varghanen var chanslös. Jakten gick fort med många jägare. Lite för fort, för plötsligt var vargen ”påskjuten”, som var ett finare ord för skadeskjuten. Med otrolig smärta i kroppen och med en stor sorg i hjärtat över sin förlorade partner och sina ensamma ungar sprang vargen för sitt liv. När han stannade för att vila och slicka sitt sår gick avrättningen emellertid fort, det andra skottet släckte hans liv. Kvar fanns fyra valpar som frös och under en veckas tid långsamt svalt ihjäl.

Snipp, snapp, snut så var sagan slut. Eller … det hade den kunnat vara, men så fungerar inte naturen. Reviret var ju nu öppet för inflyttning. En ung hona och hane ville bilda familj och det här var vad de hade letat efter. Året därpå fanns det på nytt vargvalpar i ett gryt i skogen. Och en dag när föräldratiken letade mat till sina ungar observerades hon av en jägare som hade suttit länge på vakt …

Ja, historien upprepade sig och till slut fanns det inga vargar kvar i landet. Om regeringen hade lärt sig lite om hur djur och natur fungerar hade sagan kunnat sluta annorlunda. Kanske hade politikerna då förstått att allt liv på jorden är helt beroende av fungerande ekosystem för mat, rent vatten och ren luft. Mångfald och samexistens är nyckeln. Kanske hade folket valt utbildade makthavare med ett intresse för demokrati som också hade förstått att den viktigaste arten i ekosystemen är vargen, och att sagan om Rödluvan faktiskt bara är en saga.