När kriget bröt ut i Sydsudan tog människor till flykten mot Sudan. När krig bröt ut även där, fick de istället fly tillbaka över gränsen. Men på grund av år av översvämningar bor många nu i ett tätbefolkat flyktingläger omringat av vattenmassor i staden Bentiu. Att en bild från lägret frontar FN:s flyktingorgans (UNHCR) första klimatrelaterade rapport som släpps i dag är naturligtvis ingen slump. Klimatkrisen förvärrar ofta flyktingkriser runt om i världen – inte minst den i Sudan och Sydsudan.

– Det finns bara några få vägar in i den här lägret och de är översvämmade stora delar av året, då är det enda sättet att ta sig in via luften och landa på en liten landningsbana, säger Charlotte Hallqvist, FN-anställd och tidigare talesperson för UNHCR:s insats i Sydsudan.

Runtom lägret skymtar toppar av träd och hus. UNHCR och andra flyktingorganisationer gräver diken och bygger murar – som ständigt behöver förstärkas, för att inte vattnet ska tränga in.

– Det är klaustrofobiskt. Man känner verkligen att man är fast och det är det de här människorna som bor där också känner, säger Charlotte Hallqvist.

Ger bränsle till elden

Att himlen öppnar sig över Sydsudan är inget som kommit med klimatkrisen. Översvämningar har länge varit en del av människors vardag som de hanterat genom att flytta till olika delar av landet i regelbundna mönster. Men nederbörden har ökat och vattnet hinner inte längre sjunka undan.

– Mark som odlats i generationer har legat under vatten de senaste fem åren, så människor kan inte återvända, det är något vi inte sett tidigare, säger Charlotte Hallqvist,

Något som spätt på redan existerande spänningar i landet som deltog i Afrikas längsta krig mot Sudan, som avslutades 2005 – men som följts av etniska konflikter och svår hungersnöd.

– Klimatförändringarna är som bränsle på elden, konstaterar Charlotte Hallqvist.

Finns lösningar

I Bentiu måste diken och barriärer ständigt underhållas. UNHCR ger också humanitär hjälp och människorna motståndskraftigt utsäde som ska klara det förändrade klimatet. Men någon permanent lösning för människorna i lägret har inte regeringen kapacitet att genomföra. Den akuta humanitära nödhjälpen måste därför fortsätta – år efter år.

– Hade vi som världssamfund byggt en ordentlig väg eller satsat ordentligt på utsläppsminskningar från början, skulle vi sparat pengar på längre sikt. Nu har vi samma problem varje år, säger Charlotte Hallqvist och fortsätter:

– Många av de här problemen som vi ser finns det faktiskt lösningar på. Tittar vi på Nederländerna går det att hålla översvämningar borta. Men för det behövs det investeringar som ett land som Sydsudan inte har möjlighet till, det är här som klimatfinansiering kommer in.

Blir bara värre och värre

Men enligt UNHCR:s rapport når bara en bråkdel av klimatfinansieringen de som behöver den som mest. Extremt sårbara stater får runt två amerikanska dollar per person och år, enligt rapporten – och merparten av dessa pengar stannar i huvudstäderna. Att jämföra med mindre drabbade länder som får runt 161 amerikanska dollar per person och år. Att så lite hamnar där det behövs som mest, förvärrar flyktingkrisen ytterligare, konstaterar Charlotte Hallqvist.

– Investerar man i klimaträttvisa så investerar man också i fred och att stabilisera de här lokalsamhällena, så att folk inte behöver ge sig av på farliga resor och, hoppas vi, gör att folk kan återvända hem igen. Den stora majoriteten av flyktingarna befinner sig i grannländerna och vill återvända, säger hon.

I rapporten framgår det också att av de 120 miljoner människor som befinner sig på flykt, lever tre fjärdedelar i länder med hög eller extrem utsatthet för klimatrelaterade faror. Till 2050 väntas de flesta flyktinglägren i världen att utsättas för mer än dubbelt så många dagar med farlig hetta.

– Som situationen ser ut nu blir det bara värre och värre, säger Charlotte Hallqvist.

”Vi behöver agera snabbt”

UNHCR:s rapport kan ses som ett inspel till de pågående klimatförhandlingarna i Baku, Azerbajdzjan. Under COP29 ska värdens länder enas om hur stor klimatfinansieringen ska vara från år 2025. Många fattigare länder vill se den nuvarande årliga summan på 100 miljoner dollar om året stiga till 1 000 miljarder dollar. Men som Syre tidigare berättat befinner sig länderna långt ifrån varandra – och EU har ännu inte lagt något bud. FN:s flyktingchef Filippo Grandi uppmanar i ett uttalande länderna att öka klimatfinansieringen.

– Människor som tvingas fly och de samhällen som tar emot dem är de som är minst ansvariga för koldioxidutsläpp men som betalar det högsta priset. Miljarder dollar i klimatfinansiering når aldrig fram till dem, och det humanitära biståndet kan inte på ett adekvat sätt täcka det allt större gapet. Lösningarna finns nära till hands, men vi behöver agera snabbt. Utan lämpliga resurser och stöd kommer de drabbade att bli instängda.

Hela rapporten går att läsa här.