Världens rika länder har byggt välstånd genom att bränna billiga fossila bränslen. När nu klimatförändringarna slår till med kraft och omställningen måste accelerera, har länderna skilda förutsättningar att tackla problemet. Samtidigt är de rika länderna skyldiga att hjälpa utvecklingsländerna med både tekniköverföring och finansiering, enligt Parisavtalet. Men hur mycket finansieringen ska handla om i rena siffror är föremål för intensiva förhandlingar under Klimatkonventionens årliga Cop-möten. På årets möte i Azerbajdzjans huvudstad Baku, kommer frågan få extra tyngd. Under mötet som börjar på måndag löper deadline ut för hur finansieringen ska se ut efter 2025.

–  Förhandlingarna ska slutföras i Baku, så den frågan överskuggar alla andra som är på agendan, säger Mathias Fridahl som forskar om klimatpolitik vid Linköpings universitet.

Bäddat för besvikelse

Det gällande målet som löpt sedan 2020 och upphör 2025, är satt till 100 miljarder dollar årligen. Ett mål som enligt OECD uppnåddes först 2022. Nu vill många utvecklingsländer se betydligt mer. Spannet i buden rör sig mellan 100 miljarder dollar årligen som ett golv – och 1000 miljarder.

– Det är extremerna men det finns väldigt många bud däremellan. Dessutom har inte alla lagt sina förslag på bordet ännu. EU till exempel har inte föreslagit ett kvantifierat mål och har fått en del kritik för det, så det kan fortfarande komma nya siffror på bordet i Baku, säger Mathias Fridahl.

Samtidigt finns det en avgörande faktor som pekar mot en besvikelse för utvecklingsländerna: USA:s väntade utträde ur Parisavtalet, efter att Donald Trump valts till landets nästa president.

– USA kommer nästan garanterat att inte bidra till finansieringsmålet. Förmodligen inte överhuvudtaget. Då faller ju en väldigt, väldigt stor finansiär för att uppnå de här målen, säger Mathias Fridahl.

Förhandling om skador och förluster

Om inte de övriga givarländerna kan kompensera för det och finansieringsmålet hamnar i det lägre spannet, tror Fridahl att det kan få långtgående följder. Nästa år ska länderna presentera nya klimatplaner för perioden fram till 2035. Men med lägre finansiering lär fattigare länder dra ned på ambitionsnivån i de mål i sina klimatplaner som är villkorade av att de får finansiellt stöd.

– Är man inte som fattigt land försiktig med de löftena så är det i alla fall svårare att realisera dem eftersom det i så fall finns mindre mängd klimatfinansiering tillgänglig, säger Mathias Fridahl.

En omtvistad fråga under förhandlingarna väntas också röra den nya fonden som rör loss and damage, som fick grönt ljus i samband med COP28 förra året. Den ska finansiera de klimatskador som sker här och nu. Men meningarna går isär huruvida medel som ges till fonden, ska kunna räknas in i målet som rör klimatfinansiering till 2035.

– Ska man i så fall ha ett separat mål för alla de här tre kategorierna, anpassning, utsläppsminskning och skador och förluster eller ska det vara upp till givarländer och partnerländer att komma överens om vad man vill prioritera? De frågorna ska också förhandlas.

Lån eller bidrag?

Även i vilken grad finansieringen ska utgöras av lån respektive rena bidrag ska länderna komma överens om. Mellan 2016 och 2022 bestod 70 procent av klimatfinansieringen av lån, enligt Swedwatch. Organisationen vill att en större andel ska utgöras av bidrag under nästa period och refererar till en rapport från International institute for environment and development som kommit fram till att 58 av de mest klimatutsatta länderna betalade tillbaka mer än dubbelt så mycket som de 28 miljarder dollar de tog emot i klimatfinansiering samma år.

– Vi hör hur ledare i Sverige och EU pratar om att den privata finansieringen för klimatåtgärder måste öka, men det här fungerar inte för anpassningsåtgärder eller för att ersätta skador och förluster, eftersom det ofta saknas affärsmöjligheter eller att avkastningen på investeringen är för låg. Det här lämnar hårt drabbade länder och samhällen kämpande med att hantera ökande förluster och skador, medan skulderna växer, säger Lubna Hawwa, programansvarig på Swedwatch i ett uttalande.