Varför startas och fortsätter krig? Förklaringen att det handlar om onda, galna män med för mycket makt och för lite empati ger oss inga egentliga svar.

Den rapportering som får oss att tappa bort oss i siffror kring nya bombade sjukhus och nya frontförflyttningar ger oss inte heller svar på varför. 

Irak, Ukraina, Palestina. Om vi istället tittar på de ekonomiska intressena bakom krigen framträder en annan bild. Först Irak: vad var det egentligen som hände och varför?

Saudiarabien har med sina oljereserver ett enormt inflytande över världens oljepris. USA har en deal med saudierna som gör att de skickar sina oljepengar in i amerikanska banker och värdepapper samt tvingar resten av världen att bara handla olja i dollar. Detta mot att USA ger saudierna och specifikt familjen Saud militärt och politiskt beskydd. Så dels gjorde dealen att dollardominansen stärktes, det gjorde också att USA de facto kontrollerade Opec och oljepriset. De oljepengar som flödade in i den amerikanska ekonomin, så kallade petrodollars, var också de pengar som sedan lånades ut till tredje världen och möjliggjorde de strukturella anpassningsprogram som fick världens fattiga länder att omstöpa sig till neoliberala lydstater som dessutom årligen skickar tribut till USA genom ränta på de obetalbara lånen de drog på sig.

Irak stod emot detta. De ville inte skicka sina oljepengar till USA. De ville istället använda pengarna till att utveckla sin egen ekonomi. Inte bara det, de förespråkade den modellen till de andra arabländerna också. År 2000 utmanade de USA ytterligare genom att acceptera euro istället för dollar för oljebetalningar.

Så den amerikanska invasionen hade ytterst lite att göra med massförstörelsevapen eller att Saddam var en diktator. Men invasionen handlade inte heller bara om oljan. Paul Bremer, ledare för den provisoriska ledningen (Coalition provisional authority), berättade klart och tydligt vad invasionen egentligen handlade om: ”Det är en fullständig ekonomisk transformering. Vi ska skapa den första riktiga marknadsekonomin i arabvärlden”. 

Nästa exempel är Ukraina. Innan den ryska invasionen hade Ukraina en tredjedel av all brukbar jordbruksmark i Europa. Dess väldigt fertila svarta jord var en av världens största producenter av korn och vete och stod för 30 procent av världens totala solrosoljeproduktion. För att inte utländska företag skulle ta över marken upprättades ett förbud mot privatiseringar och utförsäljningar år 2001.

Oakland institute skriver i sin rapport att flera jordbruksföretag (trots förbudet) fortfarande i stor utsträckning kontrollerades av oligarker, ”har öppnat upp för västerländska banker och investeringsfonder, däribland Kopernik, BNP och Vanguard, som nu kontrollerar delar av aktierna. De flesta landägare är i stor skuld till västerländska fonder och institutioner, speciellt den europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) och Världsbanken.”

Dessa skulder används, som på så många andra platser, för att tvinga fram privatiseringar och en ökad möjlighet till kontroll över de naturtillgångar som Ukraina har.

När president Zelenskyj år 2020 tog bort förbudet mot att sälja ut jordbruksmark till internationella företag var det till stor glädje för IMF, USA och Världsbanken, som hade lobbat stenhårt för det under många år. Det möttes däremot av stort motstånd från inhemska jordbrukare och den ukrainska befolkningen som helhet. Bara 12,4 procent var för Zelenskyjs reform medan 50 procent var emot.  

Sedan har vi det tredje exemplet: invasionen av Palestina. Under lång tid har Israel tjänat på ockupationen. Det har handlat om det som den oberoende organisationen Who profits greenwashing-studie har visat, det vill säga att Israel tar över palestinsk mark för att installera och driva solcellsparker på Västbanken. Det har handlat om stöld av den inte lika gröna energin olja och gas som FN-organet UNCTAD har visat. Deras studie visar att Palestina förlorat 47,7 miljarder dollar under åren 2007-2017, pengar som istället gått till Israel. Det har handlat om produktion av varor på ockuperad mark, till exempel kända märken såsom Sodastream och Hälsans kök. Det är en lönsam ockupation.

Men sen till de riktigt stora vinnarna av de många krigen som Israel fört mot Gaza. Vapenindustrin. De många invasionerna har gett upphov till möjligheten att sälja vapen som är ”battle tested” och ”proven effective” då de testats på den palestinska befolkningen.

Den israeliska vapenindustrin har slagit rekord i försäljningar under det pågående kriget. Ett exempel är att Tyskland köpte luftvärnssystemet Arrow 3 för 4 miljarder dollar. I mars 2024 beslutade USA också om militärt stöd till Israel genom köp av militära varor från israeliska Elbit systems för 14,5 miljarder dollar.  

Bortom det personliga, banala perspektivet att krig skulle handla om elaka individer, att Putin är dum, att Netanyahu är ond, att Saddam Hussein var en diktator, finns det starka ekonomiska intressen som vill åt resurser, som tjänar på invasioner och fortsatt krig. För att stoppa krigen och skapa fred måste vi motarbeta det system och de aktörer som har intresse av och tjänar på krigen.

En mening i stycke 11 om pengar som gått till Israel istället för Palestina är korrigerad på grund av ett skrivfel, den 11 november klockan 18.07. /Syre