Panelen: Varför tror du att majoriteten i Sverige tycker det är okej att äta grisar men inte hundar?
Under Syres vinjett Panelen låter vi representanter för olika organisationer tycka till om en aktuell fråga. Representerar du en organisation som vill vara med eller saknar du någon som du tycker borde tillfrågas? Skicka ett mejl till valdemar.moller@tidningensyre.se med ditt förslag!
”Det har uteslutande med kultur att göra. Hund stod tidigare på menyn i Kina men på senare år har opinionen där mot att äta hund ökat kraftigt då fler skaffat sällskapshund och de då ses som familjemedlemmar och inte mat. Under krig och kris har svenskarna ätit både skator och stadsduvor vilket skulle anses motbjudande idag, men vi äter kräftor som anses ytterst äckligt att förtära i andra länder.”
Anna-Carin Hall, 63 år, Pressansvarig, Kvinna till kvinna
”Därför att majoriteten i Sverige är uppvuxen i en kultur där man äter grisar men inte hundar. Vad man äter och inte äter är främst en fråga om i vilken kultur man blivit präglad i, även i de fall man ändrar beteendemönster senare i livet. Olika kulturer och religioner har alla uttalade eller outtalade regler för vad man äter och inte äter.”
Jan Jäger, 57 år, Språkrör för Basinkomstpartiet
”Svaret är väl ganska självklart: hunden ses som en familjemedlem, grisen som en produktionsfaktor. Vår relation till hunden tror jag att få ifrågasätter, men vår syn på grisar är ju mer problematisk. I småskaliga lantbruk finns nog över lag goda relationer mellan bonde och gris även om slutpunkten för relationen är given. Storskalig djurhållning och s.k. ”djurfabriker” bör förbjudas omedelbart till förmån för småskalig djurhållning där djurens livskvalitet sätts i första rummet.”
Gunnar Brundin, 75 år, Talesperson för partiet Vändpunkt
”Den mänskliga hjärnan behöver kategorier för att förstå världen. I vår kultur får vi lära oss från vaggan att grisen ingår i kategorin ”mat”, att de inte längre ses som individer utan främst som en produkt. Hundar hamnar i en kategori väsensskild från grisens, nämligen ”familj”. Hundar ingår ofta i människofamiljer och blir betraktade som älskade individer. Denna skillnad förstärks med massiv reklam från djurindustrin och genom vad de flesta väljer att lägga på tallrikarna varje dag.”
Martin Smedjeback, 51 år, ordförande, Save Movement Sverige
”Tradition, okunskap om grisar, samt hundar som husdjur bidrar förstås. Men många har ju inte ens fått frågan än, och våra åsikter påverkas ju till stor del av vad andra tycker. Så ett bra sätt att testa sina åsikters hållbarhet är att fråga sig: Skulle jag tyckt som jag gör även om ingen annan höll med mig?”
Göran Hådén, 43 år, Grön skribent och analytiker
”Jag tror det beror på att man är van vid det. Många äter gris för att man äter gris. Alla kulturer har olika tabun och i den svenska ingår inte grisätande i det tabubelagda.
Svårare än så tror jag inte att det är.”
Robin Zachari, 42 år, Kanslichef för Skiftet
”Det beror nog på att vi i Sverige ser hundar som husdjur och inte som mat, medan det är annorlunda i länder som till exempel Kina. När jag besökte en marknad där hundar såldes för mat fick jag verkligen perspektiv. Men frågan borde vara, varför vi äter så mycket djur överhuvudtaget. En ny rapport från WWF visar att vilda djurpopulationer minskat med 73 % de senaste 50 åren, mycket på grund av vår djurhållning för mat. Att förändra mänskligt beteende är svårt, men nödvändigt om vi ska vända utvecklingen och leva hållbart på planeten.”
Tove Ahlström, 47 år, Senior hållbarhetsexpert, Just sustainable AB
