Ett hus man har bott i länge kan betyda mycket. När människor mitt i livet vill pressa äldre att flytta inkräktar de på deras självbestämmande och deras människovärde, skriver Annika Rullgård.
DEBATT. I en artikel tar Syre upp en debattartikel i DN från den 24 oktober. I denna debattartikel framförs att äldre har låg flyttbenägenhet, vilket försvårar för unga att hitta bostad. Som bidragande orsak till att inte vilja flytta anförs rot-avdragen.
Men ett hus, som en äldre person bor i, har värden för den äldre personen som inte kan mätas i antal rum och antal kvadratmeter. Det kan vara fråga om saker som ger den gamla personen livskvalitet, guldkanter på vardagen. Att, som författarna till debattartikeln, ta till pekpinnar om att äldre borde flytta visar att de saknar insikt om att den som befinner sig mitt i livet inte kan uttala sig om hur en människa, som med råge har den största delen av livet bakom sig, ser på tillvaron. Att de som skrivit har forskarutbilding ändrar inte på detta faktum.
I en insändare i DN har jag beskrivit vad jag nu, 79 år gammal, uppskattar i min vardag. Det är för mig otänkbart att byta de värden som jag får av att titta ut genom mina fönster och se morgonrodnad, solnedgångar, Karlavagnen utanför köksfönstret, mina träd som jag planterat och alla mina fåglar som kommer till fågelmaten som jag serverar, mot att i en liten lägenhet endast ha en platt vägg med räta vinklar att titta på.
Författarna till debattartikeln försöker göra valet för en gammal person mellan att bo kvar i sitt hus och att flytta till en moralisk och politisk fråga. Låt naturligtvis de äldre som vill byta sätt att bo göra det. Men yngre generationer ska inte försöka påverka dem, som får livskvalitet från bland annat de estetiska värden som deras hus ger, att flytta bort från dessa guldkanter i tillvaron.
I sin iver att förmå pensionärer att flytta från sina hus har debattörerna missat att skötseln av trädgården ger många 70- och 80-plussare omväxlande och nödvändig motion utan att de behöver besöka vare sig gym eller tantparkour.
Att skylla oviljan att flytta på reavinstbeskattningen saknar faktaunderlag. Har man som äldre ägt ett hus under flera decennier borde de ursprungliga lånen på huset vara betalda. Vid försäljning av ett sådant hus ska man för beräkning av det skattepliktiga beloppet först dra av vad huset kostade i anskaffning och sedan dra av prisökningen genom åren på grund av inflation förutom kostnader för löpande underhåll samt för kostnader för standardhöjningar. När man gjort dessa avdrag blir blir det nog inte så mycket reavinst kvar att beskatta. Säljaren står med en stor summa pengar i handen.
Har husägaren om och om igen, allteftersom det ursprungliga lånet betalats och husvärdet stigit, belånat huset för konsumtion av skilda slag har vederbörande valt att använda husets värdeökning i förskott, men den detaljen kan naturligtvis inte skattelagstiftningen ta hänsyn till.
En god regel är att aldrig uttala sig på andras vägnar. Ingen som själv har långt kvar till att fylla 70 år eller mer kan föreställa sig hur livet kan te sig då. En forskarutbildning hjälper inte mot den bristen. Att försöka påverka äldre till att flytta från sina hus är att inkräkta på de äldres människovärde och rätt till självbestämmande.