Vad döljer sig bakom stängda dörrar i Sveriges livsmedelsindustri? De få bilder som ibland sipprar ut avslöjar en verklighet som få känner till – där många djur lever under förhållanden som skulle uppröra de flesta.

Min syn på hur djur behandlas inom livsmedelsindustrin förändrades helt när jag första gången såg filmer som avslöjade vad som pågår bakom stängda dörrar. Jag minns bilderna tydligt – gallertuggande grisar i trånga boxar med kala betonggolv, utan något som helst att sysselsätta sig med. Tiotusentals kycklingar som transporteras från hangarer till slakterier i plastbackar, behandlade som varor snarare än levande varelser – lika kapabla att känna rädsla som du och jag.

Att visa en video från Sveriges köttindustri väcker nästan alltid en stark känslomässig reaktion. Effekten av att visa verkligheten är väldokumenterad inom forskning. Obehagligt innehåll som avslöjar orättvisor – oavsett om det drabbar djur eller människor – väcker starka känslor, vilket ofta leder till ökat engagemang och förändrade attityder.

Trots att vi vet vilken förändringskraft det kan ha att visa sanningen, censureras dessa verkligheter systematiskt. Vi matas dagligen med bilder från konflikter världen över som väcker engagemang och aktivism, men när det kommer till djurens situation råder en oroväckande tystnad. Vi ser inget av detta, för att sanningen effektivt döljs för oss. Det är en tystnad som noggrant upprätthålls, trots att Sverige ofta framställs som ett föregångsland inom djurskydd.

Myndigheter som Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Länsstyrelsen ansvarar för att säkerställa djurskydd, men deras sekretesspolitik skapar en total brist på insyn. Detta skydd av näringsidkarnas intressen sker på bekostnad av djurens välfärd och döljer överträdelser från allmänhetens insyn. När media begär att få ta del av handlingar ser vi dessutom ofta inkonsekventa beslut om vad som får offentliggöras och inte, med hänvisning till potentiell ekonomisk skada för köttbonden eller slaktaren.

Om Sverige vill leva upp till sitt rykte som ett land med högt djurskydd bör vi också vara ett föredöme när det gäller transparens. Genom att maskera sanningen hindrar myndigheterna oss från att se det lidande som många djur tvingas uthärda varje dag. Utan insyn riskerar vi att förlora både medkänsla och förmågan att ifrågasätta vårt eget ansvar. Många fortsätter att konsumera kött, ovetande om de brutala förhållanden som ligger bakom. De flesta skulle nog hålla med om att de vill veta vilka gårdar som bryter mot lagen, för att kunna göra medvetna val vid köttdisken. Ändå förblir dessa oegentligheter dolda, och det är en verklighet som måste ändras.

Det är dags att vi kräver transparens i svensk livsmedelsindustri. Att dölja sanningen om djurplågeri är inte bara en orättvisa mot djuren; det är också ett svek mot oss konsumenter, som berövas möjligheten att göra medvetna val. Vi måste sätta press på våra politiker att införa en lagändring som förbjuder censuren av vad som sker bakom stängda dörrar i svensk livsmedelsindustri. Endast genom att se verkligheten kan vi skapa en förändring – för djuren och för oss själva.