I partiledardebatten häromveckan fick alla deltagarna frågan om politiken bör verka för att vi ska äta mindre rött kött. Tidöpartierna och Centern tryckte på nej, medan MP, V och S inte svarade. Men i den efterkommande diskussionen var det tydligt att inte heller de partierna var beredda till att verka för minskad konsumtion utan bara för ”bättre” kött. Amanda Lind (MP) sa till exempel att vi inte ska lägga oss i köttkonsumtionen. Och just det svaret är ganska typiskt, frågan om kött eller ej reduceras till en konsumtionsfråga och till folks möjlighet att välja vad de äter. 

Det kan framstå som rimligt att politiken inte ska lägga sig i det. Jag tycker inte att vi till exempel ska införa en sockerskatt för att uppfostra folk att äta hälsosammare. Det är och bör vara vars och ens val. Men i politikernas svar om köttkonsumtion låtsas de att politiken i dag inte påverkar vad vi äter. Den gör det genom gigantiska subventioner, inte minst genom EU, av animalieproduktion, men kanske framför allt genom vad som köps in till all offentlig verksamhet. Vad som serveras som standard på förskola, skola, sjukhus, äldreboende med mera, samt vad som bara finns som ”specialkost” eller inte alls. Men framför allt bortser man från det som sker innan den där tallriken serveras, innan valet görs. 

Tidigare i partiledardebatten diskuterades gängkriminella. Om deltagarna då hade fått frågan om politiken bör verka för ett minskat dödande hade helt säkert alla svarat ja. Det är så självklart att programledarna troligen inte ens övervägde att ställa den frågan.

Samtidigt vore att minska och helst stoppa konsumtionen av kött det absolut effektivaste sättet att minska dödandet. Totalt dödas runt 115 miljoner individer bara i de svenska slakterierna varje år, en helt onödig och meningslös död som det inte finns någon som helst anledning att acceptera. Men som varken SVT eller politikerna är beredda att på allvar diskutera.