Presidentval i USA. Jag följer det som en sorts bisarr underhållning. Lyssnar på Trumps och Harris alla valtal.

När Trump återbesökte Butler i Pennsylvania, där han höll på att bli ihjälskjuten, var det som om en frälsare kom, musiken stegrades och i avslutningsdelen sjöngs en gammal svensk frälsarsång: ”O, store Gud”. Innan dess hade såväl ”Nessum Dorma” som Cohens brottarhit ”Halleluja” sjungits.

Titt som tätt ägnar Trump sig åt att Gud stod honom bi den där gången när skytten bara träffade örat. Dock har Trump aldrig förklarat vad guden hade emot mannen som under attentatet blev ihjälskjuten.

Nu ska sägas att Kamala Harris på intet sätt är ren från falska påståenden och tomma klyschor, värst låter det när hon, och hennes vicepresidentkandidat, med stolthet berättar att det aldrig pumpats upp så mycket gas och olja som i USA som nu … Det är som om de anslutit sig till Donald Trumps mantra: Drill, baby, drill. Hon lovar att absolut inte förbjuda fracking.

Det är inte att undra på att Jill Stein – Green Partys kandidat – kritiserar såväl Harris som Trump med hårda ordalag. Inte bara för deras klimatpolitik utan minst lika mycket för deras stöd till Israels folkmord i Gaza.

Jill Stein, som själv är judinna, har valt Butch Ware, som är muslim, till sin vicekandidat. Stein är läkare och aktivist. Ware är historiker och aktivist. De får inte delta i några debatter, hålls borta från de stora tevebolagen. Och inte bara det: Green Party motarbetas hårt av Demokraterna på alla möjliga – och tvivelaktiga – sätt. De har försökt förhindra de gröna att få tillstånd att stå på valsedlar i känsliga delstater. Dessutom har de, enligt Stein, infiltrerat partiet och ”kidnappat” en del av Green Partys kampanjpengar.

Tar då inte Jill Stein sina röster från Demokraterna? Och öppnar därmed upp för Trump att bli president? Det brukar heta så. Men så enkelt är det inte. I de val där Stein ställt upp tidigare – i två presidentval – har hon främst fått röster från de som annars inte alls skulle rösta. Det lär bli samma sak i årets val där just frågan om Gaza är avgörande i stora grupper.

Det hela kompliceras av att Kamala Harris uttalat sin stora glädje över att Dick Cheney, republikansk vicepresident under George W Bush, nu stöder henne. Det var Cheney som mer än någon annan stod bakom lögnerna som motiverade att USA skulle börja bomba Irak. Många, även republikaner, har bett om ursäkt för ”misstaget”. Cheney anser fortfarande att det är rätt. För många till vänster i Demokraterna framstår Harris hyllning av Cheney – och hans dotter – som ett rent förräderi. Hur många vänsterröster förlorar Harris på detta?



Samtidigt har Trump fått stöd av Tulsi Gabbard, en tidigare presidentkandidat för Demokraterna. Hon har varit en långvarig och envis kritiker, med mänskligt ansikte till skillnad från Trump, av USA:s evighetslånga krig. Hon var själv med i Irak. Hon lär dra mer röster från Demokraterna än vad Jill Stein kommer att göra. Gabbards mantra är: med Kamala Harris fortsätter de eviga krigen.

Jill Stein brukar säga: Republikanerna leds av en inrikes kriminell. Demokraterna av en utrikes kriminell som stöder ett folkmord.