I somras blev ytterligare en pusselbit av regeringens så kallade kameraoffensiv presenterad; snabbutredningen ”Förbättrade möjligheter för polisen att använda kamerabevakning”. 

Nu har olika myndigheter och organisationer börjat tycka till om förslagen. Och flera instanser påpekar att vissa punkter är för dåligt utredda, bland annat Polismyndigheten. 

Polisen anser att flera förslag inte stämmer överens med utredningens syfte – att underlätta för polisen att använda sig av kamerabevakning. I stället riskerar förslagen att försvåra. 

”De förslag som avstyrks bedöms (…) att i praktiken leda till minskade möjligheter att behandla uppgifter som samlats in genom kamerabevakning, jämfört med idag”, skriver Polismyndigheten i sitt remissvar.

Många får tillgång

Andra kritiserar utredningen bland annat ur integritetssynpunkt. 

Det saknas ”ordentliga resonemang kring vilka hot och risker för den personliga integriteten som kan tänkas uppkomma till följd av förslagen”, skriver Advokatsamfundet. 

Något som ifrågasätts är utformningen av hur det ska gå till när flera myndigheter ska få direktåtkomst till varandras kamerabevakning, vilket föreslås i utredningen.

”När allt fler kan få tillgång till allt fler uppgifter om allt fler personer, ökar samtidigt risken för att det insamlade materialet kan komma i orätta händer eller användas för obehöriga ändamål”, skriver Advokatsamfundet i sitt remissvar.

Tanken är att polisen, Säpo, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Skatteverket, Tullverket och Kustbevakningen ska få direktåtkomst till uppgifter som samlas in genom kamerabevakning, i fall det rör sig om att förebygga eller utreda ett brott som skulle leda till tre års fängelse eller mer. 

Men materialet kan bli väldigt stort eftersom övervakningen kan ha skett i helt olika syften. Filmerna kommer också att vara obearbetade vilket leder till att väldigt många privatpersoner som inte är kriminella kommer att synas på inspelningarna. Dessutom blir materialet tillgängligt för många tjänstemän, och det saknas tydliga förslag i utredningen på hur åtkomsten ska begränsas, anser flera remissinstanser.

Därför behövs det förtydligas vilka särskilda tjänstemän som ska få tillgång till uppgifterna från kamerabevakningen, anser Integritetsskyddsmyndigheten (Imy), som också vill att filminspelningarna sparas i maximalt tre månader, inte i sex, som utredaren föreslår.

Lättare att dela kamerabevakning

Ett annat förslag i utredningen handlar om att polisen lättare ska kunna få kamerabevakningsfilmer från bland annat restaurangägare och näringsidkare. I dag går det redan att lämna ut kameramaterial till polisen när det gäller brott som kan ge fängelse, och det är bra att lagen förtydligas gällande detta, uppger Integritetsskyddsmyndigheten. 

Samtidigt ska ingen ska tvingas att lämna ut kamerabevakningen, det ska gå att säga nej till polisen, enligt utredaren.

Det påståendet är dock Advokatsamfundet skeptiska till. Organisationen poängterar att även om restaurangägare och andra inte blir tvingande att lämna ut kamerabevakningen så kan man ändå känna sig tvingad till det, eftersom polisen annars kan beslagta inspelningarna med tvång, anser organisationen.

”…för den enskilde aktören kan [det] framstå som att denne i praktiken egentligen inte har något annat val än att tillmötesgå begäran”, skriver Advokatsamfundet, som anser att personen fortfarande kan anses vara personuppgiftsansvarig enligt GDPR i fall hen lämnar ut materialet i tveksamma fall. 

”På detta sätt kommer den föreslagna bestämmelsen rentav att kunna utgöra vad som närmast kan liknas vid en angiveriplikt för de enskilda,” skriver Advokatsamfundet.

Även Justitiekanslern anser att det behöver utredas hur det ska gå till i fall där det finns tveksamheter om huruvida materialet ska lämnas ut eller inte, och ser å sin sida en risk för att staten kan tvingas betala skadestånd om man ger en felaktig bild av att det skulle vara tillåtet att lämna ut filmer när det inte är det. 

På arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och regioner (SKR) lyfter man att även kommuner och regioner kan få frågan om att lämna ut sin kamerabevakning till polisen, men att detta inte diskuteras i utredningen. De poängterar att om det händer skulle det leda till merarbete och kunna bli dyrt för kommunerna och regionerna. 

Kamerabevaka motorvägar

Men alla är inte negativa till utredningens förslag. Brottsförebyggande rådet (Brå) anser ”att utredningen noga vägt de intressen av effektivare brottsbekämpning som efterfrågats mot eventuella inskränkningar i enskildas fri- och rättigheter.” 

Justitieombudsmannen (JO) är också generellt positiv. Särskilt gällande ett av förslagen som rör att polisen och Säpo ska få kamerabevaka vägar och gator med så kallad ANPR-teknik, som automatiskt läser av bilars registreringsnummer, utan att först utreda hur en sådan kamerabevakning skulle påverka människors privatliv.

”Promemorian behandlar vidare på ett utförligt sätt hur de integritetsförluster som detta innebär ska vägas upp”, står det i remissvaret.

Även Advokatsamfundet har inga problem med just detta, så länge polisen upplyser om kamerabevakningen, vilket utredningen också föreslår. 

Integritetsskyddsmyndigheten anser dock att polisens användning av ANPR-teknik är problematiskt, och säger nej till förslaget i sin nuvarande form. 

”Kamerabevakning på vägar och andra platser som allmänt används för trafik för motorfordon medför sådana integritetsrisker att det behöver ställas krav på en intresseavvägning innan bevakningen inleds”, skriver Imy.

Samtidigt har myndigheten tips på hur förslaget skulle kunna ändras så att det inte inkräktar så mycket på privatlivet. Till exempel skulle området kunna begränsas geografiskt till att exempelvis enbart gälla motorvägar.

Syre har sökt utredaren.