För ett tag sedan damp beslutet från Tingsrätten ner i brevlådan. Jag är godkänd som god man för min numera vuxna dotter. Det är en delikat uppgift att respektera hennes integritet och åsikter och samtidigt se till att hon får sina behov tillgodosedda utan att gå över hennes gränser. Eftersom M har svårt med att förstå pengars värde, att planera långsiktigt och att avgöra om någon har dolda avsikter har jag oroat mig för hur hon ska klara sig på egen hand. Efter att man blir myndig övergår ju allt sådant ansvar på en själv. Har man telefonfobi och svårt med kommunikationen är ju bara detta med att boka om ett läkarbesök som att bestiga ett berg. Som den lite skadeskjutna familj vi varit sedan hon var bebis, när hennes pappa hastigt gick bort, har jag vakat och vaggat henne och hennes bror genom åren. Försökt att skydda så gott det går mot de många som inte begripit sig på hennes funktionsnedsättningar. Hon kan mig väl och jag kan henne. Att hon ger mig förtroende att fortsätta att föra hennes talan är en verklig ära.

Att se till att personen har det bra och får sina rättigheter tillgodosedda är detsamma om man också utses till någons förvaltare. Men en viktig skillnad är att man då ger bort rätten att ingå avtal eller alls bestämma över sina pengar. Ofta är det personer med intellektuell funktionsnedsättning, demens eller andra svåra funktionsnedsättningar som får en förvaltare.Systemet med förvaltare och gode män har kritiserats i många år. Det finns otaliga vittnesmål om hur personer utsatts för kränkningar och till och med blivit bestulna på sina tillgångar. På fyra år, 2012-2015, kunde SVT se att över 26 miljoner kronor försvunnit från klienters konton. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning som presenterade sina förslag 2021. Bland annat förordade man ett nationellt register över alla gode män och förvaltare. Då skulle man lättare kunna uptäcka de som satt i system att ta på sig sådana uppdrag. Ersättningen uppgår till drygt 20 000kr per klient och år.

Tre år senare finns det fortfarande inget register och Riksförbundet FUB, intresseorganisationen för intellektuellt funktionsnedsatta, skriver i ett pressmeddelande att kontrollen måste öka. Man påminner om att det är personens behov, vilja och önskemål som ska utgöra grunden för det stöd man får av sina förvaltare och gode män.

Att företag har som sin affärsidé att bedriva godman- och förvaltarskap tycker jag är rätt märkligt. Grunden för att kunna göra ett bra jobb är ju att man känner personen väl, särskilt om hen har svårt att göra sig förstådd. Att inte bo i närheten av eller ens ha kontakt med de personer som man företräder gör det ju omöjligt att veta hur deras önskningar och behov ser ut. 

Nu rullas ytterligare en skandal kring förvaltarskapet upp av SVT Uppdrag granskning “Var är Therese?”. Förvaltaren, som arbetar på Optio – “ett företag som arbetar professionellt med godman- och förvaltarskap”, har tvångsförflyttat sin klient till en hemlig adress och fråntagit henne möjligheten att kommunicera med sin familj. Det är absurt, otäckt och del i de hot som funktionsnedsatta och deras familjer lever med. Som barn kan man omhändertas. Som vuxen kan man mista alla sina rättigheter genom förvaltarskap. Gör om och gör rätt!