Gud, så less jag är på när folk utger sig för att vara något de inte är. Det är genomfalskt. Som Mediehuset Kvartal, som kallar sig ”oberoende” för att locka läsare som tröttnat på traditionell media, medan de i verkligheten är en plattform för högern att sprida sina idéer och mata de arga internetmännen med genomgående kritiska teman kring klimatfrågan, invandring, identitetspolitik och genus. När de ständigt upprepar att de varken är höger eller vänster, sträcker sig den skalan från SD:s
högra sida hela vägen till den yttersta vänstern – Liberalerna. Och gissa hur ofta de upprepar att deras journalistik är opartisk, fri från bias och konsekvensneutral? Rätt svar: Fler gånger än public service-medierna själva gör det. Small dick energy.
Det är inte svårt att se varför Sverigedemokraterna gång på gång vänder sig till Kvartal för sina exklusiva intervjuer. När Justitieutskottets ordförande Richard Jomshof (SD) kliver åt sidan och tillkännager detta, gissa var han går ut med nyheten? Du gissade rätt. I ett bekvämt forum utan riktigt tuffa frågor.
När SD:s gamla trollfabrikör Joakim Wallerstein bröt tystnaden och ställde upp i Kvartal blev det mer av ett personporträtt än en granskning. Det kändes som att jag tittade på en influencer som sålde hudkräm genom betalda Instagram-samarbeten – så okritisk och sponsrad kändes den ”intervjun”.
Detta är ett återkommande mönster: Högern ställer upp på intervjuer i Kvartal för att slippa obekväma frågor från mer seriösa mediehus.
Fredrik Hultman, politisk kommentator på Sveriges Radio, har också påpekat att politiker använder Kvartal som plattform för att undvika kritiska frågor. Det är en del av en bredare trend där högerpolitiker söker sig till forum som Kvartal, där de vet att de bemöts med sympati snarare än skepsis. Samtidigt rasar deras följare när SVT påstår att Kvartal har en tydlig politisk profil.
Ser vi på nuvarande och tidigare redaktionsmedlemmar råder det ingen tvekan om vad Kvartal försöker berätta. Chefredaktören Jörgen Huitfeldt har öppet pratat om den så kallade ”djupa staten” som om det vore en självklarhet, något som förvånade journalisten Emanuel Karlsten i en paneldiskussion. Samtidigt skrev Kvartals kulturredaktör precis en text om att att kulturvärlden måste sluta gulla med samerrna: ”Bokmässan sätter i år fokus på samerna som ett förtryckt naturfolk. Men vem diskriminerar egentligen vem?”
Jessica Stegrud (SD), Lars Beckman (M) och den samlade högern försvarar ständigt Kvartal, medan de fördömer annan svensk journalistik för vänstervridning. De hävdar att Kvartal inte har ”fångats i åsiktskorridoren” som ett tack för att de skapar utrymme för högeråsikter, maskerat som neutral journalistik. Syftet är att ge konservatismen intellektuell styrka i frågor om migration, nationalism och ekonomi. Sett till de återkommande ämnesvalen och vinklarna så kan en högstadieunge även se att deras grunduppdrag är att ge högern tankegods och att ständigt ifrågasätta klimatlarmen.
När jag hamnade i ett rätt märkligt bråk på Instagram med miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari, medgav hon att Kvartal var en bekväm plats för högerpolitiker. När jag frågade varför hon duckade journalistiska granskningar, svarade hon: “Jag såg inga långa intervjuer i Smedjan, Kvartal eller Bulletin med rödgröna regeringens ministrar. Det är inte konstigt.”
Men visst vore det önskvärt med kontinuerlig transparens om Kvartals finansiering, precis som vi vet hur gratisspinn och försäkringsbolag finansierar kvällstidningarna. Tacka vet jag öppen varudeklaration – som Dagens ETC, Syre eller SvD:s ledarsida. Där vet jag vad jag får.
Den här hösten blir min sötpotatis-prime time!
#DefundAnnaKinbergBatra