Mänskliga rättigheter behöver bli mer framträdande i äldreomsorgen, enligt en ny rapport från MR-institutet. I dag gör resursbrist, förutfattade meningar om äldre och en brist på MR-perspektiv att äldreomsorgen många gånger brister i att uppfylla äldres rättigheter.
– Staten tar inte sitt ansvar, säger Kommunals ordförande Malin Ragnegård.
Lagom till Internationella äldredagen den första oktober har Institutet för mänskliga rättigheter publicerat en rapport om hur mänskliga rättigheter respekteras inom äldrevården i Sverige. Efter intervjuer med äldre personer, chefer och omsorgspersonal på flera äldreboenden i sex kommuner går det att se en hel del brister på området.
Framförallt handlar det om en ålderism – förutfattade meningar om äldre personer – som leder till brister. Till exempel kan beskrivningen av äldres behov i hög grad röra sig om mathållning, att vara hel och ren och att ha det städat och tryggt omkring sig, medan andra behov ofta osynliggörs, som till exempel behovet att röra på sig eller att vara delaktig. Äldre personers identitet och personliga bakgrund ges ofta inte heller tillräcklig betydelse för att individanpassa omsorgsinsatserna, skriver MR-institutet.
Malin Ragnegård, ordförande i Svenska kommunalarbetareförbundet, säger att hon väl känner igen bilden som rapporten visar.
– Det handlar om att man inte har rätt förutsättningar. Äldreomsorgen är underprioriterad, underfinansierad och underbemannad. Här finns de högsta sjukskrivningstalen och den främsta orsaken är stress, så förutsättningar finns inte, balansen mellan krav och resurser går inte ihop, säger hon.
”Regeringen vi ska skylla på”
Några av citaten från de äldre som rapporten lyfter upp låter så här:
”Om jag larmar för att jag är kissnödig så kan jag få vänta två timmar och då är det för sent.”
”Varför har vi larmet när de inte kommer? Men det är personalbrist och det är regeringen vi ska skylla på”
”Jag känner mig ensam ibland, speciellt när tv:n inte fungerar.”
”Man blir satt på en stol och blir sittande där”
Rättigheter tillgodoses inte
Många av kommentarerna handlar också om rätten att bli sedd för den individ man är.
”Svårt för personalen att hitta på aktiviteter för alla vill ju olika saker”
”Ingen känner till min bakgrund som kokerska, eller bryr sig om den.”
”Vi pratar inte om vem man är. De frågar inget, jag berättar inget”
Behovet av att röra på sig ser också ut att bli åsidosatt många gånger.
”Jag har bott här över ett år och de gånger jag kommit ut är lätträknade. Det är skittråkigt”
”Jag vill träna balansen, men det finns inte redskap eller möjlighet till det på boendet.”
Flera rekommendationer
Samtidigt beskriver många äldre också en nöjdhet.
”Jag brukar få allt jag begär. Jag begär ju inget orimligt, för jag vet ju att de har mycket att göra och det är många inneliggande och personalen är få.”
”En personal bakar alltid kaffebröd och det är jättegott. Man blir ju glad när det doftar sockerkaka.”
Samtidigt är det enligt rapporten tydligt att många äldre inte riktigt känner till eller reflekterat över de rättigheter som de har. På en fråga om vad mänskliga rättigheter betyder svarar en person:
”Inte ett dugg. Tror det är slut för mig, jag är 85, så det är för sent påtänkt.”
MR-institutet avslutar med flera rekommendationer till såväl regeringen som till kommunerna. Till regeringen handlar uppmaningarna bland annat om att se till att lagstiftningen överensstämmer med de internationella åtaganden om mänskliga rättigheter som Sverige har:
”I och med att rättigheterna inte är tydliga i lagstiftningen urvattnas deras bindande karaktär och det blir svårt att utkräva ansvar när rättigheterna inte tillgodoses”, skriver rapportförfattarna.
Krävs tillräckliga resurser
De uppmanar också regeringen att ta bort åldersgränsen för personlig assistans, vilket de menar är diskriminerande för äldre personer med funktionsnedsättning.
En annan uppmaning till regeringen är att se till att kommunerna har tillräckliga resurser. ”Tillräckliga resurser är nödvändiga för att verksamheter inom äldreomsorgen ska kunna möta äldre personers behov och säkerställa deras mänskliga rättigheter”, konstaterar författarna.
Även kommunerna får en uppmaning att se till att tillräckligt mycket resurser går till äldreomsorgen. ”Det måste finnas lika tillgång till rättigheter oavsett i vilken kommun man får äldreomsorg. Kommunerna bär ansvar för sin verksamhet och måste ställa tillräckliga medel till äldreomsorgens förfogande”, skriver rapportförfattarna.
Kommunerna uppmanas också att genomföra löpande kunskapshöjande insatser om ålderism och om äldre personers mänskliga rättigheter i äldreomsorgen och att se till att de äldre ges delaktighet i planeringen, utformningen och genomförandet av äldreomsorgen.
Glömdes bort efter pandemin
Kommunals Malin Ragnegård tycker att det är bra att rapporten uppmärksammar äldreomsorgen, ”för vi har ofta känt oss ensamma i debatten”.
– Den fick utrymme i pandemin, men glömdes därefter bort. Den största yrkesgruppen i Kommunal jobbar i äldreomsorgen och perspektivet som lyfts här är viktigt: när det inte fungerar drabbas personalen som jobbar i äldreomsorgen, och när de inte orkar mer i förlängningen också de äldre, säger hon.
Är det förbättringar i sikte?
– Nej, tyvärr inte. Det finns såklart vissa ljuspunkter, exempel som inspirerar, men på det stora hela går utveckligen åt fel håll. Vi ser att kommuner sliter med sin ekonomi och får inte fått rätt hjälp från staten. Staten tar inte sitt ansvar för att se till att vi har en bra välfärd. Det skärs ner hela tiden och göra besparingar och det får förödande konsekvenser för de äldre, och exempel på detta finns i rapporter, säger hon.
Efterlyser helhetsansvar
Malin Ragnegård berättar om sitt senaste besök på ett äldreboende i Åkersberga, där äldre får ligga i sängen mellan klockan 18 och 10, inte får duscha på flera veckor eller gå på toaletten vid behov.
Tidigare i veckan rapporterade Sveriges radio om att ett nytt avtal mellan Österåkers kommun och Forenede care inneburit nedskärningar av personal på äldreboendet Enebacken.
– Staten behöver ta ett helhetsansvar för vilken välfärd och äldreomsorg vi vill ha i Sverige, så jag hoppas att man vill ta ett större ansvar. Vi driver till exempel på för att det ska finnas nationella bemanningsnivåer att utgå ifrån, men det har vi fått kalla handen på från de flesta med ansvar och det handlar om att man inte vill anställa upp till en dräglig bemanningsnivå, säger hon.
Hon vill att äldreomsorgen ska komma upp på agendan och även att anhöriga ska börja kräva bra vård av de äldre.
– Vi uppmuntrar våra medlemmar att höja sin röst och säga ifrån, för vi kan inte fortsätta att behandla äldreomsorgen som vi gjort under ganska lång tid, säger Malin Ragnegård.
