I veckan läste jag den här artikeln i Guardian – om hur västvärldens efterfrågan på rökelseharts driver trädarten det utvinns ur till utrotning i Etiopien. Användandet av hartset i wellnessindustrin har fått efterfrågan att skjuta i höjden, och de vildväxande träden hackas ihjäl för sin kåda.

Det vi uppmanas att göra verkar vara att sucka och lägga rökelse till listan över saker vi försöker att inte köpa. Listan blir längre och längre, och folk kämpar med att komma ihåg vad som är ”okej” och inte. Eller så försöker de köpa det av det mest ”hållbara” märket, om de verkligen har fastnat för det.

Saken är den att det där inte borde vara poängen. För när det kommer till hållbarhet handlar det inte bara om vad vi konsumerar, utan om konsumtion i sig. 

Studier visar att inkomst är en betydligt bättre prediktor för ekologiskt fotavtryck än avsikt. Med andra ord har en person med låg inkomst som inte aktivt försöker vara miljövänlig oftast ett lägre ekologiskt fotavtryck än en höginkomsttagare som återvinner och köper ”miljövänliga” produkter.

Det här gäller även på landsnivå. Konsumtionsbaserade kolutsläpp per capita följer BNP per capita ganska bra. Hur gärna Europa än framställer sig som en ”klimatledare”, har den stora majoriteten av EU-länder högre kolutsläpp per person än nästan vilket land som helst i det globala syd. Och jo, det innefattar Kina.

Varför är inkomst så sammanbunden med ekologiskt fotavtryck? Jo, för att ju högre inkomst, desto mer pengar har vi att köpa saker för. Och varje produkt vi köper har ett ekologiskt fotavtryck, oavsett om det är en ”hållbar” produkt eller inte. Alla fabriker kräver el, all transport använder bränsle, alla växter använder vatten och mark, all gruvnäring påverkar ekosystem. Oavsett om slutprodukten är mer ekologisk än de flesta av sitt slag. Vi kan helt enkelt inte konsumera oss ur ekologisk kollaps.

Jag säger så klart inte att vi inte kan använda någonting. Givetvis behöver människor mat, kläder, bostad och transport. Och många har ännu inte dessa grundläggande förnödenheter och det är inte dem jag pratar om när jag säger att konsumtionen måste minska. Det jag ifrågasätter är om livsmedel behöver forslas runt hela världen för bearbetning, om vi behöver ”fast fashion”, och om vi behöver billiga flyg som subventionerats med statliga medel.

Jag tror heller inte att förändring kommer hända på individnivå. Vi lever i ett samhälle som sätter tillväxt framför allt annat. Vi bombarderas med reklamannonser som vill övertyga oss om att våra liv är ofullständiga, och att endast fler produkter kommer att göra oss lyckliga. De långa dagarna vi måste jobba gör det frestande att köpa saker som stresslindring. Vi lever i en tid av avsiktlig teknisk inkurans där prylar utformas för att gå sönder och vara svåra att laga. Sociala normer sätter press på oss att leva i små familjeenheter som skär av oss från större gemenskaper som annars skulle kunna dela resurser. 

Så medan det hjälper att konsumera mindre som individ, skulle den verkliga förändringen komma från ett paradigmskifte. Rörelser som Degrowth bygger redan starka argument för ett ekonomiskt system som fokuserar mer på mer harmoni med naturen, omfördelning av tillgångar och mänskligt välmående än på ändlös konsumtion. De har många konkreta idéer för hur vi skulle kunna göra det här till verklighet.

Så klart blir man, närhelst man tar upp frågan om att minska konsumtionen, anklagad för att vara en glädjedödare. Men jag tror inte att mindre konsumtion kommer att göra oss mindre lyckliga. Det är bevisat att det inte gör det. Många av de saker som bevisligen gör oss lyckliga – starka relationer, umgänge med familj och vänner, att vara i naturen, utöva lagsport, att skapa, att spela och lyssna på musik, dans, innefattar väldigt lite konsumtion.

Så, medan vi lägger till olibanum på listan över saker vi borde undvika att konsumera, vill jag uppmana oss att också ompröva konsumtion i allmänhet – på ett sätt som kommer både människor och natur till gagn, och hindrar flyktiga industrier i det globala nord från att ödelägga ekosystem i det globala syd från första början.