Efter lång debatt och hårda strider röstade EU:s ministerråd i mitten av juni igenom en ny naturrestaureringslag. Lagen går ut på att restaurera, eller återställa, en stor del av de skadade ekosystemen i Europa. Men vad innebär den för Sveriges del? Och vad händer om man inte lyckas? Syre går igenom steg för steg.
Bakgrund
Under årens lopp har EU arbetat med en lång rad program och lagar för att skydda naturen och bevara den biologiska mångfalden. Redan 1979 infördes till exempel ett fågeldirektiv för att skydda alla fåglar. Trots detta har statusen successivt blivit allt sämre. År 2020 kom alarmerande siffror som slog fast att endast 15 procent av arthabitaten befinner sig i gott skick. Allra sämst ser det ut för torvmarker och sanddyner. Statistiken visar också att nästan en tredjedel av alla gräsmarksfjärilar har utrotats sedan 1991 och att en tiondel av alla bin och fjärilar i dag befinner sig på gränsen till utrotning.
Förutom att enskilda arter hotas påverkar det här också ekosystemen och är dessutom ett hot mot matsäkerheten eftersom många grödor (till exempel fruktträd) är beroende av pollinatörer. Det är mot bakgrund av allt detta som naturrestaureringslagen har kommit till.
Vad är naturrestaureringslagen?
Enligt EU:s ministerråd befinner sig 80 procent av alla livsmiljöer för djur och växter i dåligt skick. Målet är därför att fram till år 2030 ha restaurerat minst 20 procent av all land- och havsyta inom EU. När det gäller de arthabitat som anses vara i särskilt dåligt skick så är målet att 30 procent ska vara återställda till 2030, 60 procent till 2040 och 90 procent till 2050.Naturrestauringslagen har beskrivits som en omsvängning i EU:s prioriteringar. Tidigare har man framförallt varit inriktad på att skydda enskilda hotade arter, men vad man gör nu är att rikta in sig på habitaten, alltså biotoper där det finns goda förutsättningar för växter och djur för att på sätt skapa bättre förutsättningar för allt levande.
I lagen ingår också att EU-länderna senast år 2030 ska ha vänt den nedåtgående trenden med allt färre pollinatörer, att de gröna ytorna i städer inte ska minska, att tre miljarder nya träd ska planteras innan 2030 och att minst 25 000 kilometer av de floder som i dag stoppas upp av barriärer ska få flöda fritt. De finns även särskilda mål för till exempel återställande av torvmarker. Till 2030 är målet att minst 30 procent av de dikade torvmarkerna ska återvätas.
Fram till år 2030 har man sagt att man ska prioritera Natura 2000-områden. Natura 2000 är ett nätverk av värdefulla områden i hela EU, bara i Sverige finns över 4000 Natura 2000-områden på en sammanlagd yta av mer än sju miljoner hektar. En del av dem är även nationalparker eller naturreservat. Förutom Natura 2000-områdena finns det också en bilaga till beslutet med en lång lista över de habitat som man anser att medlemsländerna bör prioritera.
Vad innebär det för Sveriges del?
Sverige var ett av sex länder (av totalt 27 medlemsstater) som röstade nej till lagen i juni. Sveriges jordbruksminister Peter Kullgren (KD) har också bedrivit en kontroversiell kampanj mot lagen. Även starka lobbyorganisationer som LRF och Svenska Jägareförbundet har varit kritiska till lagen och sagt att den riskerar att bli ett hårt slag mot Sveriges produktion av livsmedel och att den kommer leda till ingrepp i äganderätten. Samtidigt har naturorganisationer, som WWF och Birdlife Europe, hyllat lagen.
Det är nu upp till alla medlemsländer i EU att ta fram nationella restaureringsplaner och för detta har man två år på sig. I Sverige förhandlar man just nu inom Miljömålsberedningen om hur man ska lyckas med delmålet till år 2030, och samtidigt nå upp till andra mål som till exempel att öka kolinlagringen i skogsmark.
Vad blir konsekvenserna om man misslyckas?
Naturrestaureringslagen är juridiskt bindande vilket innebär att alla länder måste implementera det som står i förordningen i sin nationella lagstiftning. Om det inte sker inom en viss tid kan EU-kommissionen inleda ett så kallat överträdelseförfarande och de kan därefter lämna över ärendet till EU-domstolen som kan döma medlemslandet till böter.
Enligt en granskning av Arena Idé fanns det vid slutet av 2021 sextio aktuella överträdelseärenden mot Sverige, bland annat att vi inte levde upp till miljölagstiftningen. Det är dock långt ifrån alla fall där en överträdelse verkligen resulterar i böter. Ett exempel på när det skett var dock förra året när Sverige dömdes till att betala 100 miljoner i böter för att man inte infört EU:s vapendirektiv i tid.
Att det finns en förordning, och att den är juridiskt bindande, är alltså ingen garanti för att alla medlemsländer kommer leva upp till de krav som ställs. Trots det är det faktum att lagen trots allt röstades igenom ett stort steg framåt för naturrestaureringen i Europa.
