Det har snart gått ett år sedan den 7 oktober förra året, det datum då Hamas dödade över 750 civila israeler och tog 250 personer som gisslan. Det blev också startpunkten för Israels anfallskrig mot Gaza, ett krig som i dag har lett till att minst 40 000 palestinier har dödats och att miljoner palestinier lever i misär, hunger och ständig skräck. 

Det är Hamas som bär skulden för attacken den 7 oktober, och allt tyder på att de var väl medvetna om vad Israels svar skulle bli, därigenom bär de ett stort ansvar för den fortsatta utvecklingen. Samtidigt är det den israeliska regeringen, och ytterst premiärminister Benjamin Netanyahu, som är ansvariga för att detta makabra krig fortfarande pågår nästan ett år senare och att tiotusentals personer har dött. 

Det är också ett faktum att kriget inte skulle kunna fortgå utan stöd från omvärlden. En av Israels närmaste allierade har i många decennier varit USA. Det är tack vare USA som Israel har kunnat bygga upp en av världens mest sofistikerade militärapparater. Så sent som i augusti i år godkände dessutom USA:s utrikesminister Anthony Blinken ett nytt vapenpaket till Israel med ett värde på 20 miljarder dollar. Demokraternas presidentkandidat Kamala Harris har fått hård kritik inifrån sitt eget parti för att hon inte tydligare tar ställning mot Israel. Men trots detta upprepar hon samma budskap gång på gång, nu senast i presidentvalsdebatten mot Donald Trump, nämligen att Israel har rätt att försvara sig. Visserligen säger hon också att hon vill se en omedelbar vapenvila men hon talar inte om hur den ska gå till och det blir mest pliktskyldiga ord när USA samtidigt fortsätter att förse Israel med vapen. 

Donald Trump är å sin sida minst lika benägen att stödja Israel. Han har bland annat sagt att han kommer ge Israel sitt fulla stöd i syfte att de ska ”vinna kriget” och att han skulle ha agerat på precis samma sätt om han hade varit i Israels situation. Oavsett vem som vinner valet i höst är det alltså lätt att se att USA kommer fortsätta med det USA alltid har gjort – att stötta Israel. 

När man lyssnar till den svenska politiska debatten är det nästan som att höra ett eko från USA. När Ulf Kristersson läste upp sin regeringsförklaring i tisdags lyfte han särskilt fram att ”Sverige står upp för Israels rätt att försvara sig i enlighet med folkrätten”. Han sa också att det ”på kort sikt behövs en humanitär vapenvila för att minska de regionala spänningarna och mildra den humanitära katastrofen i Gaza”. Dock inte ett ord om den israeliska regeringens ansvar eller om de illegala bosättningarna. Sveriges stöd till Israel går förstås inte att jämföra med USA:s, men även vi exporterar krigsmateriel och har avtal med israeliska vapenföretag. Det är också talande att den nya utrikesministern Maria Malmer Stenergard duckar för frågan om Israels svar på Hamas terrorattack är proportionerligt. Istället för att fördöma det som allt fler länder i världen klassar som ett folkmord menar hon att ”det är en fråga för domstolar att avgöra”.

Det är dock lätt för vem som helst att se att Israels krigföring är väldigt långt ifrån att vara ”proportionerlig”. Det handlar inte bara om att fyrtio gånger så många palestinier som israeler har dödats i kriget utan också om att Israels militära resurser är på en helt annan nivå än Hamas och att hela Gazas befolkning drabbas av Israels urskiljningslösa bombanfall. Samtidigt som Hamas fortfarande håller ett hundratal israeler som gisslan – vilket givetvis är förkastligt – kan man se det som att hela Gazas befolkning hålls som gisslan, instängda som de är på en liten yta utan möjlighet att ta sig därifrån. Gisslantagare i det fallet är både Israel, som har omringat Gaza, men också ledarna inom Hamas som är tillräckligt cyniska för att vara beredda att offra sin egen befolknings liv för att kunna besegra Israel. 

Det räcker inte med ord. Om USA och Sverige menar allvar med att de vill att våldet ska upphöra och att man vill se en fredlig tvåstatslösning så måste alla vapenavtal med Israel omedelbart upphöra. Men även ord har betydelse, att erkänna att Israels svar mot Hamas är långtifrån att vara proportionerligt borde vara det allra minsta man kan begära.