DEBATT. Den hela tiden pågående automatiseringen av produktionen, varor såväl som tjänster, är en naturlig följd av det faktum att Sverige ingår i en marknadsekonomi. Det marknadsekonomiska systemet förutsätter en ständig strävan efter förbättringar eller, om man så vill, ökad produktivitet.

Automatiseringen av produktionen sker genom att datorer, robotar, algoritmer, artificiell intelligens och liknande åtgärder övertar manuella insatser. Att arbete och tjänster utförs rationellt har jag absolut inget emot, men vi måste våga se myntets baksida!

För statens ekonomi blir resultatet av detta att intäkterna, löneskatten är en av de viktigaste, kontinuerligt minskar. Ökad spänning mellan samhällsgrupperna är en given följd skeendet och det har sitt pris.

För landets kommuner och regioner (SKR) innebär utvecklingen minskade statsbidrag och därmed ett behov av att genomföra neddragningar i verksamheterna. Många gånger blir den typen av åtgärder kontraproduktiva. För min del ser jag personalminskningar i barntillsynen som katastrofala.

För den enskilde löntagaren försämras ekonomin när tjänsten eller anställningen upphör. Att bli arbetslös är för de flesta påfrestande, många gånger i sådan grad att vård blir nödvändigt.

Vinsten av automatiseringen tillfaller i hög grad dem som äger kapitalet!

För att råda bot på de nackdelarna, det vill säga effekterna för oss alla, bör riksdagen snarast möjligt utreda och därefter införa en skatt med det samlade värdet av all produktion ≈ BNP som skattebas. Enligt min mening har automatiseringen, förutom det som sägs ovan, en given följd, nämligen att en basinkomst måste införas.