Hösten är här med krispig luft, färgsprakande löv och kvällar som kryper in i mörkret allt för tidigt. För många är detta en tid för mysiga stunder, tända ljus och varma drycker. Själv är jag mer benägen att se hösten som en plåga, men i år gör jag ett undantag. Vem kan motstå att bevittna en långsam, plågsam trafikolycka? Liberalernas kommande höst och skakiga framtid är just den typen av krasch som man inte kan slita blicken från.

Den som suttit bakom kulisserna med liberaler vet att deras försök att tämja Sverigedemokraterna har misslyckats kapitalt. De riskerar att bli uppätna – både av SD och sina egna interna motsättningar. Liberalerna har fått sin chans, men tåget har redan gått. Kan du tänka dig någon som skulle rösta på ett maktsökande parti utan ryggrad i nästa val?

Det är omöjligt att föreställa sig dagens Liberaler säga samma saker som deras föregångare. Gunnar Helén talade om att offra sig för de svaga, Per Ahlmark såg Folkpartiet som en reformrörelse för de eftersatta, och Lars Leijonborg såg framtiden i det mångkulturella. Selma Lagerlöf, den gamla liberalen, kan nog inte vrida sig mer i graven än vad hon redan har gjort. Dåtidens folkpartister var långt ifrån perfekta. Det fanns grova motsägelser i vad de sa då och vad de gjorde i praktiken. Men det är ändå långt till dagens Liberalerna som är ett krav- och nationalliberalistiskt projekt, ett parti som har förlorat sin själ, sin riktning och sin relevans.

Om de åker ut kan det försvåra en ny blåbrun regeringsbildning, och oppositionen bör göra sitt yttersta för att se till att Johan Pehrson inte lyckas rädda partiet över spärren ännu en gång.

Utredningen om tiggeriförbudet kan bli ödesdiger för Liberalerna. Sverigedemokraterna kommer att pressa för ett totalförbud, medan Liberalerna tvingas välja mellan att stå upp för mänskliga rättigheter eller ge efter för nationalism. Oppositionen har här en chans att avslöja deras moraliska bankrutt.
Beroende på hur regeringens förslag om återvandring utvecklas blir det avgörande att se om Liberalerna menade allvar med sin tidigare intention att integrera de som finns här.

Den kontroversiella angiverilagen kommer sannolikt att leda till protester från vårdpersonal och lärare. Oppositionen bör utnyttja detta för att visa hur Liberalerna, i sin desperation att förbli relevanta, blivit medskyldiga till att urholka Sveriges demokrati.

Det amerikanska presidentvalet kan ytterligare pressa de skakiga Liberalerna. Om SD stödjer Trumps auktoritära politik hamnar Liberalerna i en ännu svårare sits. Ska Sverige fortsätta med Liberalerna som Sverigedemokraternas alibi, eller stå upp för demokrati och rättvisa?

Det är för sent för Liberalerna att göra rätt för sig. Deras anpassning till högerns mest reaktionära krafter har gjort dem till en politisk relik – utan visioner, utan framtid. Oppositionen måste nu sätta sitt laserfokus på att snickra Liberalernas politiska kista och förvandla dem från ett parti till en kufig tankesmedja, en föredetting som får nöja sig med att gästa sorgliga Fokus- och Kvartalpoddar.

Hösten 2024 kan mycket väl bli början på slutet för Liberalerna. Oppositionen har nu ett gyllene tillfälle att exponera dem för vad de har blivit: en svag länk, ett förlorat parti utan riktning. Koka begravningskaffet och yallah bye!