”Tar du avstånd?” Jag glömmer inte debatterna mellan de politiska ungdomsförbunden på Uppsalas gymnasieskolor. Som företrädare för Ung Vänster avkrävdes jag ett avståndstagande från en mängd olika företeelser: Sovjetunionen, Lenin eller nån obskyr gerillarörelse på andra sidan jordklotet. Även om jag sa nej till allt detta var det som att det inte räckte. Någon annan i mitt parti hade kanske inte gjort tillräcklig avbön. Eller, så påstods mitt nej till DDR:s diktatur bara vara halvhjärtat.

Jag kan inte minnas att företrädarna för MUF eller andra högerungdomsförbund avkrävdes liknande avståndstaganden. I dag följer den politiska debatten i allt väsentligt samma upplägg; vänstern misstänkliggörs, högern kan glida undan. Det innebär ett orättvist upplägg. Vänstern måste lägga en betydande del av sin energi på att berätta vad den inte vill, medan högern kan fortsätta att puckla på.

Upplägget borde snarare vara tvärtom. Moderaternas och annan högers motarbetande mot allt det som byggt Sverige till en modern välfärdsstat är välbelagt: Allmän rösträtt, 40-timmarsveckan, a-kassan, fri abort, semesterveckor, gratis skollunch och det mesta inom miljöområdet – Moderaterna et consortes har sagt nej. Hur ofta behöver Kristersson och hans partikamrater stå till svars för det idag? Nej, inte särskilt ofta.

Jag tycker egentligen att det här är en rätt enfaldig diskussion. Det är som när Smålandspostens ledarskribent Fredrik Haage frågar sig varför ingen från Vänsterpartiet kritiserat regimens valfusk i Venezuela. ”Det vore klädsamt om man tog bladet från munnen”, skriver han. Men med den logiken borde också svensk höger avkrävas ett avståndstagande från Donald Trump och andra högerledare. Dessutom, det som sker mitt framför våra ögon hos internationell höger är skrämmande på riktigt.

Vilka krafter är det i dag som medvetet saboterar demokratin och rättsstaten? Och som systematiskt motarbetar varje steg mot att minska våra utsläpp och skydda vår natur? De hoten kommer från höger, inte från vänster. Listan skulle kunna göras lång på högerledare som idag utgör veritabla hot mot såväl vår demokrati som planeten i stort: Trump, Milei, Bolsonaro, Modi, Netanyahu, Meloni, Orbán och Erdogan är några av dem. Självklart påverkar dessa politiker högerpolitiken överlag i världen, det så kallade narrativet. Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna i Sverige är inga undantag.

Men hur många gånger har Kristersson eller Busch avkrävts avståndstagande från ovan sagda högerföreträdare? Hur ofta måste deras ungdomsförbund lägga en stor del av sin tid på att förklara att de tar avstånd? Svaret är: noll. Svensk höger tvingas aldrig ta avstånd från vad annan höger gör runtom i världen.

Låt säga att de partier som stängde organisationer, fängslade journalister eller fysiskt stormade demokratiska institutioner kallade sig vänster eller gröna. Skulle då inte vänsterpartister och miljöpartister kölhalas offentligt i debatt efter debatt? Jo, så skulle det förstås bli.

Om vi nu ska ägna politisk debattid åt skuld. Då är det hög tid att tala om högerns skuld.