De två attackerna som Amnesty undersökt närmare ska ha riktats mot befälhavare och stridande från Hamas och Islamiska jihad, men enligt Amnesty så var dessa attacker sannolikt urskillningslösa, och en av dem även oproportionerlig. Därför bör händelserna utredas som krigsförbrytelser, menar Amnesty. 

I rapporten har Amnesty tittat närmare på de israeliska flyganfallen den 26 maj mot Kuwaiti Peace Camp (ett provisoriskt läger för internflyktingar i Tal al-Sultan i västra Rafah) och flera israeliska stridsvagnsattacker den 28 maj mot en ”humanitär zon” i al-Mawasi-området. Organisationen har intervjuat 14 överlevande och vittnen, undersökt platserna för attackerna, besökt ett sjukhus i Khan Younis där de skadade fått vård, fotograferat rester av den ammunition som användes i attackerna för identifiering samt granskat satellitbilder av platserna. Organisationen har också granskat relevanta uttalanden från den israeliska militären om attackerna.

Av vittnesmålen som Amnesty samlat in framkommer det att den israeliska militären inte har vidtagit alla försiktighetsåtgärder som går och att ett stort antal civila därför dött som följd. Bland annat har militären valt att använda en explosiv ammunition med omfattande verkan i lägret där internflyktingar sökt skydd, trots att ammunition med mindre verkan fanns tillgänglig. 

I attacken mot flyktinglägret som Amnesty granskat omkom minst 36 personer, varav 6 var barn. Över 100 personer skadades. Den isrealiska militären hävdade att anfallen riktades mot två Hamas-befälhavare som befann sig bland fördrivna civila och att de utfördes med ”den minsta ammunition som kan avfyras av stridsflygplan”, men Amnesty menar att militären även har mindre precisionsmissiler, som bärs av drönare, vilka innehåller mycket mindre sprängämnen och har en mindre områdeseffekt.

”Skyldighet att skydda civila”

– De civila dödsfallen och skadorna som kunde ha undvikits är en skarp och tragisk påminnelse om att närvaron av stridande i målområdet enligt internationell humanitär rätt inte befriar den israeliska militären från dess skyldigheter att skydda civila, säger Erika Guevara-Rosas, Amnesty Internationals chef för utredningar och lobby, opinionsbildning, policy och kampanjer, i ett uttalande.

Ett annat problem är att den israeliska militären har utsett ”humanitära zoner” och publicerat kartor som visar på var dessa befinner sig. Men många gånger är dessa kartor motsägelsefulla, och ibland har militären också ändrat gränserna eller tagit bort ”humanitära zoner”. Detta skedde även i Tal al-Sultan. I maj försvann denna status, utan att man kommunicerat detta på ett lämpligt sätt till de civila som fortsatt stannat kvar i området i tron att det fortfarande var en skyddad zon.

Ett av de överlevande vittnena, 21-åriga Lina al-Attar, berättar för Amnesty: 

”Det här var ett grönt [säkert] område på de kartor som den israeliska armén hade kastat ut… Jag hörde inte ljudet av missilen … Min bror lyfte upp metallen som hade fallit på mig … Han hade skadats i handen och även i axeln av granatsplitter … Jag lyckades lyfta upp resten av metallen och frigöra oss båda. Vi fann alla andra utspridda på marken, i bitar och i blodpölar. ”

I attacken den 28 maj mot den humanitära zonen al-Mawasi-området i Rafah dödades 23 civila, varav 12 barn. Långt fler skadades. Enligt Amnesty avfyrades minst tre stridsvagnsgranater av en typ som inte går att styra. Det innebär att militären inte gjorde någon skillnad mellan civila och militära mål, trots att det uttalade målet var en stridande från Hamas och en stridande från Islamiska Jihad. Därför bör attacken utredas som en krigsförbrytelse, menar organisationen.

– Alla parter i konflikten måste vidta alla tänkbara försiktighetsåtgärder för att skydda civila. Detta inkluderar även Hamas och andra väpnade gruppers skyldighet att i möjligaste mån undvika att placera militära mål och stridande i eller nära tätbefolkade områden, säger Erika Guevara-Rosas i uttalandet.