Den pågående björnjakten kan knappast anses vara något annat än ett välplanerat massmord, skriver Johan Löfgren. Det är bara det att individuella björnliv inte har något lagligt skydd i Sverige.
DEBATT. Att mörda eller beskatta ickemänskliga individer. Brottsbalken 3 kap. Om brott mot liv och hälsa. 1 § ”Den som berövar annan livet, döms för mord [ … ] Som skäl för livstids fängelse ska det särskilt beaktas om gärningen föregåtts av noggrann planering, präglats av särskild förslagenhet, syftat till att främja eller dölja annan brottslighet, inneburit svårt lidande för offret eller annars varit särskilt hänsynslös …” Åklagarmyndigheten om mord: ”Ett brott som innebär att någon avsiktligt berövar en annan person livet.”
Varken björnar eller andra djurarter är i dag definierade som rättssubjekt, än mindre fysiska personer, i svensk lagstiftning. Däremot får det stå klart att hade så varit fallet hade lagar fått justeras så att det antropocena samhället inte hotats. Ur björnarnas perspektiv kan den pågående jakten svårligen anses vara annat än ett synnerligen välplanerat massmord. Möjligheten att använda åtlar får ses som uttryck för särskild förslagenhet.
Främjandet av annan brottslighet är den så kallade skyddsjakten. En jakt vars syfte är att säkra den pågående exploateringen av och övergreppen på domesticerade ickemänskliga djur. Att söka upp individer i deras hem och trygghet är utan tvekan ett mått på särskild hänsynslöshet.
I en antropocen värld, där djurarter kan fridlysas men individer tillhörande de aktuella arterna samtidigt dödas godtyckligt, är det givetvis orimligt att jakten skulle jämställas med mord. Den antropocena världssynen är i slutändan ett vi och dom. I dag kan människor mördas medan andra djurarter beskattas. Handlingen är trots detta precis densamma.
Vi har lång väg kvar att vandra. De hundar som får ”användas” i jakten efter björn omfattas av djurskyddslagen. Samtidigt exkluderas vilda djur helt i samma lagstiftning. Därmed är det enda ”skydd” som björnen kan räkna med § 27 i jaktlagen: ”Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara”. Onödigt respektive nödvändigt lidande är inte definierat någonstans. Således tillåter björnens enda ”skydd” lidande. Bara den antropocena människan kan motivera varför det är nödvändigt. Svenska djur är rättslösa!
