Fler arter än någonsin i mänsklighetens historia hotas av utrotning och många ekosystem förändras i snabb takt, enligt IPBES, som kan beskrivas som den biologiska mångfaldens motsvarighet till FN:s klimatpanel, IPCC. Men förlusten ska stoppas och vändas till 2030. Det enligt ett ramavtal som 196 länder tog beslut om i samband med COP15 i Montreal december 2022.

– Det handlar om vår överlevnad: mänskligheten har ingen framtid på en död planet, sa Frans Timmermans, tidigare förste vice ordförande för EU-kommissionen i samband med beslutet, som resulterade i Kunming-Montrealramverket. 

Totalt omfattar avtalet fyra globala mål och 23 åtgärdsmål, som ska vara uppnådda till 2030. För att kunna bedöma om de sammanvägda insatserna skulle vara tillräckliga, uppmanades alla parter att skicka in en ny nationell strategi för biologisk mångfald till det toppmöte som äger rum i den Colombianska staden Cali i höst (COP16). Men det kommer inte Sverige att göra. Anledningen är att regeringen valt att hantera frågorna i den parlamentariska miljömålsberedningen som ska presentera sina förslag senare i år, för att få en bred förankring arbetet, förklarar Fredrik Hannerz, chef för naturmiljöenheten på klimat- och näringslivsdepartementet. 

– Det kommer garanterat finnas en förväntan på många att inkomma med det här till COP16 men det är inte ett formellt krav utifrån ramverket, säger han.

Möter kritik

Torbjörn Ebenhard, forskare i ekologisk zoologi vid SLU, som var med om att förhandla fram det nya avtalet i Montreal, är kritisk och säger att Sverige tappar värdefull tid.

– Vi har ju gjort åtaganden om att vända kurvan för biologisk mångfald till 2030 och vi slösar iväg år efter år och det händer ingenting. Jag menar bara om du tänkte ta ett politiskt beslut som innebär ny lagstiftning, så tar det ett antal år att göra och vi är efter i starten för att åstadkomma det.

Sveriges gamla strategi för biologisk mångfald är från 2014, där saknas det en bred ansats som berör hela samhället, enligt Ebenhard.  

– Det som behövs i en ny strategi är att alla sektorer jobbar med hållbarhet och med biologisk mångfald. Våra miljökvalitetsmål är nog hyfsat bra ambitionsmässigt. Men det vi saknar totalt idag är åtgärdsmål. Vad ska faktiskt göras för att försöka nå det här? 

Syre: Om vi tar världen i stort, hur ligger vi till?

– Det är inte bara Sverige som har svårt att göra det här snabbt nog. Men det finns också länder som börjat tidigare.

Så är du hoppfull? 

– Det är skittufft. Även för någon som har den bästa ambitionen och den bästa förmågan. Men man får inte haka upp sig på det utan jobba på. Det som irriterar mig är när folk inte har den högsta ambitionen och försöker skaffa sig den bästa förmågan. 

Den EU-lagstiftning som, trots svenska protester, nu trätt i kraft och som kräver att länderna restaurerar natur, tror Torbjörn Ebenhars kan utgöra ett viktigt bidrag för att påskynda en del av arbetet för att nå målen i Kunming-Montrealramverket.

– Det blir ett redskap för genomförande och kan medföra att det finns medfinansiering från EU om man börjar jobba med det. Men den innehåller egentligen inte något nytt större åtagande än det vi redan har gjort i Konventionen om biologisk mångfald, art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet.