Utredningen som skulle ge regeringen förslag om hur de kan få invandrare att lämna landet genom att erbjuda dem ett sexsiffrigt belopp i bidrag presenterades förra veckan. Men Tidöpartierna fick inte vad de önskat sig, för när utredarna studerat erfarenheterna från Danmark, intervjuat berörda där, räknat och fört över resultatet till svenska förhållanden kom de fram att det är en dålig idé.

I dag är det bara Danmark som ger invandrare stora belopp för att utvandra. Man har inte dokumenterat erfarenheterna i någon större utsträckning, så utredarna har samlat statistik och gjort intervjuer för att få ett material att dra slutsatser av.

De fann att ungefär 300 personer per år utvandrar från Danmark med ett utvandringsbidrag på ett par hundratusen kronor. Omräknat till den svenska befolkningen beräknar de att det skulle kunna få 700 invandrare att emigrera på ett år. I kronor och öre skulle det ge en rejäl ekonomisk förlust till att börja med men så småningom, efter 15 år, skulle det så sakta börja gå med vinst. Litegrann.

Men utredarna varnar för andra effekter som skulle ta ut den lilla ekonomiska vinsten. De skriver att det ”skickar en signal till bidragets målgrupp att den är oönskad i Sverige – till den grad att staten till och med är villig att betala höga belopp för att bli av med delar av den”. 

Människor som känner sig oönskade kan bli mer ovilliga att integreras i samhället, jobba och följa lagar, menar de. Och i hela samhället befarar de en splittring, en ifrågasatt samhörighet mellan olika grupper, minskad tillit till samhället, om vissa av dess medlemmar behandlas som om de inte hörde hemma här.

Maria Malmer Stenergard säger till medierna att det finns många bra förslag i rapporten, men att vissa områden skulle behöva utvecklas, till exempel tycker hon att man borde titta mer på Danmark. Av den information som finns om Danmark är det en hel del som hon borde ta till sig. Det är till exempel så att inte alla de som utvandrar med bidrag genast förlorar sin rätt att återvända. En del har ett år på sig att ångra sig, andra två. Av dem som har eller har haft den möjligheten säger flera att det var viktigt för att de skulle våga ta steget. 

Bland de intervjuade i målgruppen uppfattas utvandringsbidraget på olika sätt – en av dem tror att de flesta äldre bosnier ser bidraget som en fin gest och ett lycka till i framtiden. En annan anser att många från Somalia uppfattar det som ett budskap från det danska samhället att ”ni kan dra åt …”

Risken för att det ska uppfattas som ett dra-åt-helvete-bidrag i Sverige är plågsamt uppenbar på ett sätt som kanske inte ens är oavsiktligt, med tanke på Tidöpartiernas retorik i migrationsfrågor. 

SD:s migrationspolitiska talesperson Ludvig Aspling säger till DN att utredningen kommer att ”behöva kompletteras med konkreta förslag för att kraftigt öka återvandringen”. Anders Ygeman, hans socialdemokratiska kollega, kallar den ett slöseri med tid och pengar. 

Men jag tycker nog att tiden och pengarna är väl använda. De har resulterat i en rapport som klär av regeringen och dess dra-åt-helvete-politik nakna – och som de har varit tvungna att läsa.