Vilket fantastiskt OS det har varit. Sarah Sjöströms guld i både 50 och 100 meter, Armand Duplantis episka världsrekord och Truls Möregårdh och hela pingislagets bragdartade silvermedalj. Dysterkvistarnas gnällande över stora kostnader och övergrandios inramning kom på skam. I Paris gick folk man ur huse och firade spelen. Låt oss också glädjas åt ett internationellt mästerskap som inte arrangeras i en diktatorisk skurkstat.

Folk frågar mig ibland: Om vi nu inte får flyga, inte äta kött, inte köra bil … vad får vi då göra i ett klimatsmart samhälle? När jag flyger upp från soffan efter att Anton Källberg just gjort det omöjliga och slagit in segerbollen mot Japan i bordtennisens semifinal tänker jag: ”Just detta”. Vi ska utöva och titta på idrott.

Visst blir det utsläpp när hela världen ska samlas i Paris, men det är det värt. De stora evenemangen är viktiga för att inspirera gräsrötterna. Och stora mästerskap kan ena folk över nationsgränserna. Men viktigast ändå är bredd- och spontanidrotten. Att spela en Korpenmatch i badminton är lika kul som svettigt. Att jogga själv i skogen eller träna i grupp vid utegymmet likaså.

Och det fantastiska är att vi kan göra detta gång efter gång utan att tära på våra begränsade resurser. Utsläppen från joggingrundan eller spontanfotbollsmatchen är i praktiken noll. Istället för konsumtion och slit och släng bör vi basera vårt samhälle på hållbara upplevelser, kultur och skapande. Här spelar idrotten en helt fundamental roll.

I Sverige har sommaren präglats av blodiga skjutningar. Barn har dödat andra barn. Det är förfärligt. Kan vi använda idrottens kraft för att motverka detta? Om fotbollen, basketen, badmintonen, ridningen hade varit tillgängliga för alla ungdomar, och om kostnaderna hade varit noll kronor är jag övertygad om att många av dem som i dag är kriminella hade fångats upp av just dessa verksamheter. Det ska vara lätt att komma in, men svårt att ramla ut ur ungdomsidrott i Sverige. Men i dag är det tyvärr tvärtom. Det är svårt att komma in när det är långa väntetider till populära idrotter, och kostnaderna för medlemskap, resor och material blir lätt oöverstigliga för en femtonåring i förorten. Istället finns gängen där och lockar. Och där är det lätt att dras in, men svårt att komma ut. 

Att konsumera ger oss en illusion av upplevelse. Vi tror att vi blir gladare av den nya tröjan eller får höjd status med en ny Iphone, men ofta infinner sig tomheten efteråt. Låt oss mot konsumtionshetsen ställa idrotten som alternativ. Att idrotta får oss att må bra fysiskt och mentalt. Idrott kan också höja oss över det alldagliga och förena oss som grupp. Det håller kidsen borta från buset, och utsläppen är noll. Hur bra kan det bli? Jo, som ett världsrekord på Stade de France en mörk sommarkväll eller en ensam joggingrunda i skogen. 

Låt oss bejaka fysisk träning i alla dess former. Gör idrotten tillgänglig och kostnadsfri för våra ungdomar. Då minskar både utsläpp och brottslighet. Guldmedaljerna får vi på köpet.