– Vi har ett stort behov av kärnkraft i Sverige, sa finansmarknadsminister Niklas Wykman under måndagens presskonferens. 

Det är med denna utgångspunkt som regeringen i slutet av förra året gav i uppdrag åt Mats Dillén att utreda möjligheterna för hur man ska kunna finansiera nya investeringar i kärnkraftsreaktorer och dela på risktagningen. 

Under presskonferensen presenterade Mats Dillén både de olika risker som finns med att bygga nya kärnkraftverk och presenterade en modell för hur man skulle kunna göra så att företag vågar ta den ekonomiska risken att investera i ny kärnkraft. Han nämnde bland annat den så kallade programrisken. 

– För att få effektivitet så kan man inte bara bygga bara en reaktor. Det behövs byggas flera reaktorer för att få stordriftsfördelar, annars blir det dyrt. Ett exempel på detta är slutförvarsfrågan. De kärnkraftverk som finns idag kommer att fylla det planerade slutförvaret och därför måste det byggas nytt. Det blir väldigt dyrt om man måste bygga slutförvar bara till en reaktor. Det krävs 3-4 reaktorer för att få ekonomi i det hela, säger Dillén. 

Med höga risker kommer också höga kostnader, då investerare vill ha bra avkastning. Därför har utredningen tagit fram en modell som inspireras av vad Tjeckien har gjort. Den innebär bland annat statliga lån där staten tar all kreditrisk och där 75 procent är lån från staten och 25 procent är eget kapital från det investerande bolaget. 

Dessutom föreslås ett prissäkringsavtal som ska gälla under 40 år och där elpriset är förutbestämt till 80 öre per kilowattimma. Om marknadspriset skulle ligga under det så kallade ”lösenpriset” så fyller staten på med pengar. Skulle marknadspriset ligga över så får kärnkraftsbolaget istället betala in överskottet till staten. Det hela är tänkt att finansieras genom en skatt på elkonsumtionen.

Utöver det är det också tänkt att finnas en risk- och vinstdelningsmekanism. Riskdelningsmekanismen skulle aktiveras om det går dåligt för bolaget och vinstdelningsmekanismen skulle aktiveras om vinsterna blir höga.

Hela programmet som presenteras i utredningen förväntas kosta 400 miljarder kronor, varav 300 miljarder skulle vara lån från staten. Tanken är att detta skulle bli till ett program där det byggs 4000 – 6000 megawatt, något som skulle motsvara 4 – 5 stora kärnkraftsreaktorer. 

”Behöver inte kärnkraft”

Men Björn Sandén, professor i miljösystemanalys på Chalmers, ser stora problem och risker med att satsa på ett liknande jätteprojekt. Dels så är det ett enormt projekt att bygga fyra reaktorer – och därmed inte säkert att man kommer hela vägen, konstaterar han. Och dels kan det bli dyrt för staten och skattebetalarna.

Att det kommer att behövas mer el framöver, det är visserligen tydligt och klart. Framförallt är det industrin som kommer att behöva mer, medan transportsektorn kommer att behöva en mindre del. Men exakt hur mycket är svårt att kunna förutse. 

– När man uppskattade framtidens energibehov på 70-talet så hamnade man helt fel, säger Björn Sandén.

Men troligt är att de förnybara energislagen, i kombination med lagring, kommer att räcka till framöver.

– Energimässigt så behöver vi inte alls kärnkraft, i världen eller i Sverige. Sedan måste man se till effekten: hur mycket el som finns tillgängligt när och var. På de flesta platser i världen kommer man att klara sig väldigt bra med solenergi i kombination med lagring. För det finns så mycket solenergi. Det kommer vara den nya basenergin, säger Björn Sandén.

I Sverige, där vi behöver mest energi under vinterhalvåret när solen lyser mindre så kommer istället solenergin att vara ett komplement till vindkraften. 

– Även om solen är en enorm källa till energi så får vi den på fel tid här. Och lagring över lång tid är fortfarande ett problem. Vindkraften däremot har större potential, säger Björn Sandén. 

Sol och vind på gång

Redan nu så finns ansökningar på projekt som motsvarar mer än 100 teravattimmar (TWh) havsbaserad vindkraft, konstaterar han och hänvisar till Energimyndighetens karttjänst Vindbrukskollen. 

– Sannolikt kommer det också tillkomma 20-30 TWh solenergi inom det närmsta decenniet också. 

Kärnkraftsförespråkarna brukar ofta tala om att stabiliteten i elnätet är viktig. Men enligt Björn Sandén så är mycket ny teknik på gång när det gäller energilagring. Det handlar bland annat om stora batterier, små batterier för privatbruk i anslutning till solceller, liksom det som kallas vehicle to grid-lösningar, det vill säga att elbilar anslutna till elnätet kan fungera som en buffert och stabiliserande faktor. 

– Inom cirka fem år borde det kunna lossna ordentligt, säger Sandén. 

Att regeringen då vill satsa på ny kärnkraft och därför tillsatte en utredning om de finansiella förutsättningarna för det tycker han därför är lite märkligt. För kärnkraften har flera nackdelar, menar han.

Dyrt och långsamt

– Det är oerhört dyrt och tar väldigt lång tid. 

Målet som regeringen satt i utredningsuppdraget är att kärnkraft med total effekt om minst 2 500 megawatt (MW) ska finnas på plats senast år 2035.

– Det motsvarar två stora kärnkraftverk ungefär, och skulle väl kunna ge upp till 20 TWh per år om du lyckas bygga det, säger Sandén. 

Han tillägger att det är mer rimligt att ett sådant projekt skulle kunna stå klart till år 2040, det vill säga vid en tidpunkt när Sverige till stor del ska vara klimatneutral enligt klimatmålen.

– Och då är det ändå bara ett tillskott på cirka 10 procent av den svenska produktionen. Utredaren förslår också en prisgaranti för den nya kärnkraftselen vilket kan bli en kostsam affär för staten, eller elkonsumenterna, och den skall gälla i 40 år, det vill säga långt in på 2070-talet.

Skulle man mot förmodan få till fyra reaktorer skulle det kunna bli dyrt för elkonsumenterna, då det är de som får betala en extra elskatt, för elpriset kommer sannolikt att understig de 80 öre per kWh som utredningen föreslagit, säger Sandén.

Små reaktorer ännu dyrare

Att förhoppningarna i stort läggs till små modulära reaktorer, så kallade SMR, är inte heller någon ekonomisk lösning, påpekar han.

– För det första är de inte så små, de är ungefär en tredjedel eller en fjärdedel av ett vanligt kärnkraftverk. Sedan blir de dessutom dyrare än vanliga kärnkraftverk just för att de är mindre. För att lösa det skulle man behöva skala upp det och tillverka några tusen i hela världen. Och då kommer det andra aspekter med i bilden, såsom säkerhetsrisker, säger han.

Det skulle i framtiden också innebära en resursbrist på den typ av uran som skulle vara användbar, tillägger han. 

Sammanfattningsvis konstaterar han att ny kärnkraft är allt annat än en enkel lösning. 

– Jag skulle inte lägga mina pensionspengar på det. Det är lite synd att regeringen lägger så stor prestige i just den här frågan. Det riskerar att bli en gökunge, som tar pengar från en massa annat. Pengar och handlingskraft. Regeringens tjänstemän borde lägga mer kraft och tid på annat som kan ge resultat snabbare och säkrare. 

Att det dessutom är en borgerlig regering som vill satsa på ett liknande projekt ser han som underligt.

– Det är lite märkligt. När det finns så mycket som händer av egen kraft, så är det just en borgerlig regering som vill satsa på ett projekt som skulle kräva mycket statlig planering och statliga pengar. Det skulle krävas en massa statlig koordinering och man skulle behöva bygga ut slutförvaret. Att man genomför ett statligt centraliserat projekt i Kina, det finns en viss politisk logik i det. Men i Sverige, när det finns så många alternativ att det sprakar om det… Elmarknadsutvecklingen står verkligen inte still…