– Musik- och forskarvärlden samarbetar här på scenen idag och det är inte en slump. Vi i musikbranschen når ut och berör så oerhört många människor. Dessutom befinner vi oss i ett sammanhang där man är öppen för att testa nya saker och tänka annorlunda, inledde Louise Lindén från LiveGreen Festivals & Academy. 

Way out west har sedan 2012 varit en vegetarisk festival och arbetet med hållbarheten pågår på flera fronter. Sedan tre år tillbaka ordnas också Greentopia, klimatsamtal som framförallt riktar sig till musik- och eventbranschen, men som också är öppet för alla besökare med VIP-pass. 

För att sätta tonen/förutsättningarna för samtalen inledde klimatforskaren Johan Rockström, medgrundare av Stockholm resilience centre och numera chef för Potsdaminstitutet för klimatforskning i Berlin, med att berätta om det senaste forskningsläget. I sammanfattning har vi underskattat riskläget, menar han. 

Allvarligt läge

– Vi befinner oss i ett läge där vi forskare måste erkänna att vi underskattat förändringstakten i systemet. 

Han konstaterar att vi är på randen till att rulla ut från den geologiska epok som vi befinner oss i just nu; Holocen. Från en varm, interglacial och ovanligt stabil period som varat i omkring 12 000 år, mot något nytt. 

– Vart kommer vi rulla någonstans? Det är den stora frågan. Vart är vi på väg?

Det finns 16 så kallade tröskelsystem som riskerar att tippa över och göra att jordens uppvärmning blir självförstärkande. De senaste 20 årens fem stora rapporter från FN:s klimatpanel IPCC, som gör sammanfattningar av forskningsläget i världen, visar dock på att forskningsläget går i en tydlig riktning när det gäller att uppskatta vid vilka temperaturer som de här tröskelsystemen riskerar att tippas över.

– Riskläget har gått från att det vid 5 grader orsakas irreversibla förändringar till att idag vara nere på mellan 1,5 och 2 grader, säger Rockström.

– Riskläget är nere på den temperatur som vi vi faktiskt har nått nu. Och det är mainstream science!

Därför måste vi leverera när det gäller Parisavtalet, konstaterar han.

– Vi måste hålla oss borta från 1,5 grad. Det som så ofta beskrivs som ett mål, är inte det, utan en planetär gräns.

Men när det gäller att leverera på den fronten går det som bekant inte så bra.

– Vi har en global kolbudget som beräknas varje år. Den återstående budgeten för att ha en chans att hålla 1,5 grad är 200 miljarder ton koldioxid. Det motsvarar fem års utsläpp. Det här är ju ett väldigt starkt budskap till svenska klimatpolitiken inte minst. Att länder som Sverige måste ju nå absolut noll i rekordfart, för 200 miljarder ton koldioxid är i princip ingenting. 

Hopp trots allt

Men trots det extremt dystra budskapet så ser han att det finns hopp.

– Finns det ljus i tunneln? Min slutsats är att svaret är ja på den frågan, även om fönstret börjar stängas. Vi känner till transformationerna. Vi vet att vi måste bli fossilfria inom 30 år. Vi måste ha en omställning av det globala matsystemet – från att vara den enskilt största skadegöraren till att bli lösningen. Vi måste ha cirkulära affärsmodeller. Och vi måste skydda naturen och bygga mer resiliens i natursystemen. De här fyra transformationerna är någonting som inte är utopi, det är inte fantasi, utan vi har lösningarna och vi vet att de är skalbara.

– Jag vet med 100 procents säkerhet att omställningen är inte bara är nödvändig. Den är möjlig, vi har lösningarna. 

Och viktigast av allt, tillägger han:

– Vi vet att vägen till en säker framtid för mänskligheten är den vinnande vägen. Det är den roligare vägen, det är den coolare världen, det är den mera moderna vägen, det är vägen som är rättvisare, det är vägen till frihet och faktiskt även fred på jorden, och det är vägen till en mycket mera spännande framtid. Och därför måste vi alla bli planetärskötare.

Ytterligare en forskare som trots det dystra läget känner optimism är Owen Gaffney, chief impact officer på Nobelstiftelsen och som bland annat forskat vid Stockholm resilience centre och Potsdaminstitutet samt skrivit boken En jord för alla: ett manifest för mänsklighetens överlevnad tillsammans med Johan Rockström. 

Han hänvisar till en global IPSOS-undersökning som nyligen gjorts. 

– Omkring 71 procent av människorna i världen vill ha snabb handling. De vet att vi behöver snabb och omfattande handling det här decenniet. Så det finns ett väldigt starkt demokratiskt mandat för att göra det som vi behöver och i den skala vi behöver.

Måste bli lätt att göra rätt val

Men för att stänga gapet mellan vad personer säger att de vill ha och vad de faktiskt gör behövs tydliga signaler. 

– Se till att minska friktionen till handling. Prissignalen är så viktig. Vi behöver policyer för att säkerställa att det blir så enkelt som möjligt att göra rätt val. Människor vill göra rätt val men det är så mycket press för andra val. Gör det så enkelt som möjligt! Så enkelt är det.

Just nu har vi inte de policyerna på plats, konstaterar han. 

– Men vi kan tänka om där! Detta är inget svårt problem att lösa. Vi har den ekonomiska lösningen för att ändra prissignalen.

Men trots att kunskapen finns bland majoriteten av världens befolkning, även om tröskeleffekterna, så händer för lite på det politiska planet, menar han. 

– Kunskapen finns där, men den omvandlas inte till politik tillräckligt snabbt. Det säger oss att något är fel med det politiska systemet. Det finns en brist på förtroende för regeringar. Något som extremhögern har utnyttjat. 

– Politiker måste ändra hur de sänder meddelanden. Ändra sin politik för att bygga upp förtroendet för regeringen, att de levererar för majoriteten. Det är det bästa vi kan göra för demokratin.

Musikbranschen kan göra mycket

Men tillbaks till evenemangsbranschen. För mycket går att göra utanför den politiska sfären.

– Musikbranschen och livebranschen kan göra väldigt mycket och behöver göra väldigt mycket, och det på många olika nivåer, från små aktörer till stora globala aktörer, säger Jessica Edlom, forskare med fokus på musikbranschen och fankultur vid Karlstads universitet.

En artist som uppmärksammats mycket, dock inte i positiv bemärkelse, är Taylor Swift, vars privatjet gör ett tusen gånger större klimatavtryck än en vanlig europé på ett år. 

– Flygtransporter är en aspekt. Hur man reser till festivaler, hur artister tar sig runt i världen. Vad kan vi göra där? Kan man resa på ett annat sätt, kan man resa mindre? frågar sig Jessica Edlom.

Elförbrukningen under festivaler är en annan. 

– Coldplay, i sin senaste turné alstrar de energi via solpaneler på scenen och publiken får cykla och alstra energi. De är självförsörjande. Det som Coldplay gjort har minskat utsläppen med 50 procent under den turnén, så det går att göra mycket. 

En annan aspekt är de val som konsumenterna gör under en festival, alltifrån vad man äter och dricker, i vilka förpackningar samt hur man reser. 

– Där kan ju artisterna vara med och påverka sin publik. Be dem att agera på ett mer hållbart sätt. Fansen och publiken lyssnar ju ofta på artisterna, säger Jessica Edblom.

Idag är möjligheten för artister att nå ut till sina fans större än någonsin, bland annat på grund av de digitala plattformarna, säger Edblom.

– Det är viktigt, som jag ser det, att artister verkligen tar den platsen. Agerar och säger till och ber om förändring. 

– Betydligt fler skulle kunna göra det, tillägger hon.

Många artister jobbar redan idag nära sina fans. Själv har Jessica Edblom följt Robyns fans under två år. 

– De pratar väldigt mycket om värderingar. Att de följer Robyn, inte bara för att de gillar hennes musik, utan för att de gillar hennes värderingar och det hon står för.

Viktigast att prata

Vad skulle då en artist som Taylor Swift kunna åstadkomma, om hon exempelvis säger att hon slutar flyga privatjet och uppmanar sina fans att inte ta flyget till hennes konserter?

– Det är klart att det är viktigt att artister ”walk the talk” själva. Men jag tror samtidigt att det är ett mindre problem. Jag tror det skulle vara mycket mer viktigt om Taylor swift sa, på scenen, att ”1,5 grader är ett viktigt nummer, vi måste respektera det och det är dags att vara planetskötare”. Pang. För att unga beundrar dessa personer. Och detta är fundamentala värderingar, säger Johan Rockström och fortsätter:

– Vi sitter alla fast i ett system, och det är mycket svårt att på en gång bli en perfekt, hållbar medborgare i det samhälle vi lever i idag. Så det är lika viktigt att prata med varandra och skapa ett momentum. Och jag tror att artister och musik och kultur är en del av det. 

Ett band som satt sin egen turné på prov är som sagt Coldplay. Med hjälp av en forskargrupp på universitetet MIT, The Climate Machine, har de räknat på klimatavtrycket på världsturnén ”Music Of The Spheres” och kunnat minska utsläppen med omkring 50 procent. Samtidigt har bandet fått kritik för att inte ha gjort tillräckligt i sina utsläppsminskningar.

”Lättare att vara tyst”

John E. Fernández, professor på MIT, har grundat och leder forskargruppen, som just nu även håller på med ett mer övergripande projekt där de beräknar musikbranschens utsläpp i USA. Han berättar att det är en mängd data från uppemot 50 källor som behöver användas och bearbetas på olika sätt för att få till bra uppskattningar av hur mycket växthusgaser en konsert eller en festival släpper ut.

– Den enda säkra uppgiften vi har i branschen är biljettförsäljningen. 

Samtidigt ger han en eloge till Coldplay som trots allt gett sig in i att ta reda på mer om utsläppen.

– Coldplays data är förmodligen den bästa som existerar.

Förutom biljettförsäljningen så har bandet bland annat även bra data över publikens resor till konserterna, genom att de skickar ut enkäter till de tillresande fansen.

– De flesta utsläppen kommer ofta från publikens resor till ett event. Undantaget är till exempel event som dessa, idag (Way out west). Det här ligger mitt i en stad, och förmodligen tog sig många av er hit med hjälp av en spårvagn. 

Troligen står publikresorna för 95-96 procent av ett stort events utsläpp, uppskattar han. Mycket beror på vilken typ av artist det handlar om och vilken publik den artisten lockar. Men att kritisera ett band som Coldplay för att de inte lyckas få ner utsläppen hela vägen menar han är missriktat. Dels för att en del av utsläppen är systemiska och helt enkelt beror på saker som elnätets energikällor, transportmöjligheter i området samt matens inneboende utsläpp.

– Coldplay har kritiserats för att de varit aktiva. Det är mycket lättare att vara tyst och inte bli kritiserad.

Även kritiken mot Taylor Swifts flygturer är ”en distraktion”, menar han.

– År 2022 gjordes det 5,3 miljoner privatflygturer i världen. Taylor swift kanske tog 150 av dem. Varför pratar vi inte om vd:ar som regelbundet använder sina privata flygplan? Miljardärer, rika familjer som använder dem för att det är bekvämt? Vi måste erkänna att alla känner igen Taylor Swift. Tror du att du skulle känna igen vd:n för Coca cola? Troligen inte. Så säkerhetsrisken för någon som Taylor Swift är enorm. Och jag tror att kritiken delvis är misogyn. Det vi borde titta på är vem som tar de där 5,3 miljonerna flygresor varje år? Det borde vi fokusera på.

Många artister vågar inte

Även artisterna Adam Taal (tidigare känd som Adam Tensta), Marit Bergman och poeten och författaren Faysa Idle deltog under klimatsamtalen, i en panel som diskuterade vilket ansvar en artist egentligen han förväntas ha när det gäller att stå upp för en åsikt. 

– Det finns ett litet aber med att engagera sig som artist. Genom att ta tydlig ställning så riskerar man också att alienera delar av sin publik, och det vet jag många som inte vill göra, säger Marit Bergman. 

Hon fortsätter:

– Jag tycker inte att man automatiskt bara för att man gillar att sjunga och tralla har ett större ansvar än någon annan. Men däremot ser jag det som en lyx att ha en viss plattform att tala utifrån.

För egen del har hon bland annat engagerat sig för det som händer i Palestina, och hon ser det som ”en psykologisk renhållning” att bry sig om omvärlden.

– Så fort du ställer dig i offentligheten så får du skit av folk för någonting. Varför inte då passa på att säga och få igenom någonting bra, om du ändå ska få skit för att du står där.

Faysa Idle tillägger att hon ofta fått kommentarer om att hon ska hålla sig till sin poesi och konst och inte prata om sådant som anses ”för stort”. 

– Jag tror att många artister kanske inte vågar. ”Okej, jag är duktig på att rimma, jag håller mig där”. Och jag tror att man måste ha en väldigt stor plattform för att ändå våga, för att om du väljer att ställa dig någonstans och du inte får jobb sedan, och du har heller inte så lojala fans som kommer att vara med dig…

Adam Taal konstaterar att det självklart finns en effekt i att ta ställning.

– Jag skulle inte säga att man skulle kunna kräva att ta ställning från någon. Men däremot är det ett intressant perspektiv att tänka på. Jag tänker på när Zlatan släppte sin bok, till exempel. Vad fick det för effekt? Jo, det fick en massa mellanstadiekillar som aldrig hade läst en bok innan, det fick dem att läsa en bok, eller hur? Så om Håkan Hellström till exempel, vad skulle hända om han tog ställning i nån fråga och gör ett uttalande. Det har ju en effekt. Men kan man kräva det av Håkan? Nej, det kan man egentligen inte göra. Men det är intressant.