Tidigare i år har flera länsstyrelser larmat om att de i år tvingas kalka färre sjöar än tidigare år. I Hallands län meddelades att 16 sjöar inte kommer att kalkas och Jönköpings länsstyrelse varnade om att man måste dra ner på kalkningen med 20 procent, något som drabbar närmare 90 sjöar.

Även länsstyrelsen i Västra Götaland meddelade tidigare i år att deras anslag minskat med 1,7 miljoner jämfört med förra året. 

Anledningen är dels att priserna på kalk ökat kraftigt de senaste åren. Bara för Västra Götalands del så har kostnadsökningen inneburit att mängden kalk som spridits minskat från 14 300 ton år 2022 till 11 600 ton år 2023. 

Dessutom minskade de statliga anslagen till länsstyrelsernas kalkning från 172 miljoner år 2023 till 160 miljoner 2024, vilket har inneburit ytterligare åtstramningar.

Tio miljoner i tillskott

I juni meddelade därför Havs- och vattenmyndigheten, HaV, att de skjuter till ytterligare tio miljoner för kalkning i år, plus ytterligare tio miljoner för restaurering av vattenmiljöer och två miljoner för insatser mot invasiva arter. 

– Vi bedömer att bidraget utgör en nödvändig förstärkning till kalkverksamheten och innebär att nedskärningarna i kalkvolymer blir mindre dramatisk, säger Mårten Gustafsson, utredare på HaV, i ett pressmeddelande. 

Men trots tillskottet så varnar länsstyrelser fortfarande för en ansträngd situation. I Värmland planeras 14 825 ton kalk att spridas, vilket är en minskning med 6098 ton jämfört med år 2022. Totalt påverkas 156 sjöar och vattendrag i olika grad av den minskningen. 

Kalkning av sjöar och vattendrag har gjorts sedan 70-talet i Sverige, och är en effektiv åtgärd för att minska försurningens effekter. Utan kalkning skulle många sjöar återigen försuras, med en rad negativa följder på ekosystemen. En rapport som gjorts av Havs- och vattenmyndigheten visar bland annat att förekomsten av abborre, bergsimpa, braxen, gädda, lake, lax, mört och öring ökar efter kalkning och att även föryngringen av flera fiskarter fungerar bättre.