Läs även del 1 – Ge utrymme åt stadens djur • del 2 – Stadens gräs och ogräs • del 3 – I trädens skugga • del 4 – Odla mat i städerna

Naturens ekonomi fungerar som ett kretslopp, en cirkulär ekonomi. Energi och kol tillförs genom fotosyntes och överförs till organismer via växters levande vävnader. Näringsämnen cirkulerar mellan växter, djur, mikrober, och jorden genom föda och nedbrytning av dött organiskt material och avfallsprodukter.

Samtidsstaden har en annan sorts ekonomi. Det urbana samhället konsumerar enorma mängder energi och näringsämnen, och återbördar allt detta till omvärlden i nya skepnader: föroreningar, avloppsvatten, hetta och avfall. Eller så stjälps det som konsumerats i grundvatten och deponier.

I den naturliga ekonomin återanvänds det mesta; det rör sig om ett cirkulärt förlopp. Det urbana ekonomiska systemet, å andra sidan, är linjärt.

Att organisera stadens ekonomi på detta sätt har fått allvarliga konsekvenser. 

Dold konsumtion

När städer upphörde att vara självförsörjande vad gällde energi, bränsle, mat, vatten och övrigt råmaterial, började de belasta planeten i stort. Mycket av den ekologiska skada som orsakas av städer är dold, eftersom energi, näringsämnen, och konsumtionsvaror importeras via ett välutvecklat logistiksystem och exporteras via avloppssystem och deponier. Ungefär 63 procent av koldioxidutsläppen från en stad i världens rikaste länder härrör från produkter och material som konsumerats i staden, men producerats någon annanstans.

Som den amerikanske författaren Richard Powers påpekat, bedriver ett ekonomiskt system av detta slag krig mot livet självt. Det kan därför inte överleva långsiktigt, eftersom det är omöjligt att besegra obevekliga, biologiska sanningar. Ett nytt slags ekonomiskt system behövs.

En livsviktig omställning

Eftersom städers klimatpåverkan är hög, och då de driver på den biologiska mångfaldens kris, är det viktigt att lösningar hittas i städerna. Och mycket görs för att minska städernas miljöpåverkan. I New York har den före detta sophögen Freshkills förvandlats till ett himmelrike för fåglar. I ett undanskymt hörn av Stadsparken i Lund fraktas inte fallna träd med mulm bort. De får istället ligga kvar, vilket gynnar insekter och därmed fauna och flora i stort. I Stockholm bildar ris benjeshäckar. Dessa blir faunadepåer och bildar viktiga skyddsplatser och spridningskorridorer för bland annat groddjur, fåglar och däggdjur, såsom igelkottar. Djuren sprider frön i benjeshäckarna så att det skapas en mångfald av växter som sedan lockar till sig insekter. Den biologiska mångfalden stärks. Runt om i världen har städer återvinningsprogram, och matavfall blir till biogödsel och biogas.

Ambitiösast av alla städer är måhända den nederländska kuststaden Amsterdam, som eftersträvar en cirkulär ekonomi.

En stads energiförsörjning hör till det som orsakar mest skada i omvärlden. Amsterdam planerar därför att producera 80 procent av sin energi lokalt, senast 2030. Solpaneler, vindkraftverk, och biomassa ska förse staden med den energi som behövs. Dessutom vill Amsterdam halvera sin råmaterialkonsumtion, och bli en fullt cirkulär ekonomi inom 20 år. Detta kräver en omfattande satsning på att resurser återvinns, repareras, ges nya syften, och återförs till systemet. 

Textilindustrin hör till världens mest förorenande industrier. Amsterdam prioriterar därför återvinning av textilfibrer som ska förvandlas till högkvalitativa kläder. Detta blir en viktig del av den cirkulära ekonomin. Detsamma gäller för elektronik och möbler. För att föregå med gott exempel köper staden endast begagnad eller reparerad elektronik och lagade och återanvända kontorsmöbler. Digitala delningsplattformar, andrahandsbutiker och reparationsverkstäder ges också stöd.

Byggbranschen står för 39 procent av de globala koldioxidutsläppen. Eftersom världens byggnadsbestånd förväntas se en fördubbling fram till 2060, förväntas enorma koldioxidutsläpp. Amsterdam vill därför att nybyggnationer ska återvinna betong och använda biobaserade råmaterial såsom trä. 

Om Amsterdam kommer att nå sitt mål är osäkert, men den gamla hamnstaden strävar efter att skapa en hållbar framtid genom att uppmuntra individer, grannskap, och företag att delta i omställningen.

Möjligen går det att få en glimt av framtidsstaden redan i dag. 

Hållbara städer i en hållbar framtid

Den som studerar foton från tiden innan bilen erövrade staden kan se barn som leker på vägarna. I och med de livsfarliga bilarnas intåg blev detta omöjligt. Lekande, gående, springande människor fick trängas på trottoaren, medan bilarna skyndade fram på breda vägar. Fordonstrafik kan uppta hela 40 procent av en stads yta. Men i Amsterdams Frans Halsbuurt-distrikt är den motordrivna fordonstrafiken ytterst begränsad, och människor som färdas till fots eller på cykel dominerar stadsmiljön. Där bilar tidigare stod och väntade på att bli använda – parkeringsplatser – breder grönska och lekplatser ut sig. Området har blivit grönare, tystare, renare. Fågelsång fyller kvarteren. Detta är kvarter ämnade för människor, växter och djur.

Naturen bör vara en del av staden. Välmående ekologiska system förbättrar livskvaliteten, minskar stress och depression, och stärker fysisk hälsa. Och det som gynnar människan gynnar också fauna och flora.

Amsterdams strävan att införa en cirkulär ekonomi kan komma att visa den väg som leder till hållbara städer i en hållbar framtid. Genom att dela Amsterdams ambition kan städer runt om i världen bidra till att minska klimatförändringarnas utfall, och stärka den biologiska mångfalden.