I Den livsfrämjande staden, en artikelserie i fem delar varav det här är den fjärde, utforskar Emil Siekkinen hur vi kan förbättra våra stadsmiljöer. Genom att ge vilda djur utrymme, främja grön infrastruktur och gynna stadsodlingar kan vi skapa hållbara och motståndskraftiga städer som efterliknar naturens kretslopp, skriver han.
Läs även del 1 – Integrera djuren i stadsbilden • del 2 – Stadens gräs och ogräs • del 3 – I trädens skugga • del 5 – Den cirkulära staden.
Jordbruket står för 30 procent av växthusgasutsläppen, 70 procent av vattenkonsumtionen och omkring 40 procent av markanvändandet. Ungefär 70 procent av världens åkermark – som breder ut sig på biomers bekostnad – existerar för att möjliggöra köttkonsumtion på nuvarande nivå (omkring 75 miljarder slaktade djur per år), och mycket av den mat som produceras transporteras till världens växande städer.
Stadsjordbruk erbjuder svar på flera av de frågor som dagens städer, och därmed världen, ställs inför. Städernas stora miljöpåverkan och deras tärande livsmedelsimport går att åtminstone delvis åtgärda. Genom att omvandla oanvända urbana utrymmen till odlingsmark kan städer minska sin negativa inverkan på världens ekologiska system, och bli mer motståndskraftiga och självförsörjande, men förvandlingen kan även leda till att den lokala biologiska mångfalden stärks.
Jord i träda
Nature urbaine, som hör hemma i Paris, har visat att outnyttjade urbana utrymmen, stadsjord som legat i träda, kan göras bördiga. I tätbefolkade områden, där mark är en bristvara, finns det potentiella odlingsytor på platta tak, vilka kan breda ut sig över 30 procent av innerstadsområdena. Under ytan hittas också möjligheter. Då biltrafiken minskar kan överflödiga underjordiska parkeringsgarage förvandlas till svamp- och cikoriaodlingar.
Nature urbaine kommer inte kunna producera mat till hela Paris, men organisationen, och den globala rörelse den är en del av, kan hjälpa städer att bli åtminstone delvis självförsörjande. Nedkylning och transport av färskvaror sliter hårt på miljön, och lokala grönsaker och frukter innebär därför påtagliga fördelar.
Gröna tak
Toronto har gjort det obligatoriskt för nya byggnader att ha gröna, odlade tak. År 2019 fanns det i staden 640 takträdgårdar, vilkas sammanlagda yta var 464 515 kvadratmeter stor. Gröna tak innebär att mängden regnvatten som når asfalt och betong minskar med 60 procent, vilket är betydelsefullt. För vattnets historiska identitet gör att det fortsätter att vistas där det alltid har vistats – oavsett vad människan bestämt att marken ska användas till. Människan kan dränera och bygga över urgamla vattendrag. Det hindrar inte vattnet från att återvända då det till exempel regnar tungt. Vattnet bryr sig inte om värdet på de fastigheter människan bygger i eller nära översvämningsbenägna områden. Gröna tak absorberar dessutom koldioxid, och minskar energibehovet för luftkonditionering med upp till 75 procent. Dessa exempel visar på de miljömässiga fördelarna med att göra odlad mark en del av stadslandskapet.
Även om matodlingar på tak endast oskyndsamt förverkligas, visar små, experimentella takodlingar vad som är möjligt om mänskligheten beslutar sig för att omvandla städer till centrum för livsmedelsproduktion. En studie i Bologna kom fram till att om stadens samtliga platta tak (82 hektar) användes för odling, skulle 77 procent av stadens årliga efterfrågan på färska grönsaker kunna tillgodoses. Detta skulle kraftigt minska de miljömässiga kostnaderna för stadens import av färskvaror.
Ett cirkulärt jordbruk
Näringsämnen finns det gott om i staden. Det gäller bara att ta dem tillvara och se till att de blir del av ett kretslopp. Matavfall samlas redan in, och blir därmed del av en cirkulär, istället för en linjär, ekonomi. Om allt det avloppsvatten hushållen dumpar dessutom togs tillvara, skulle det vara möjligt att gödsla alla de grödor som behövs för att mätta världens befolkning. För närvarande går istället mängder av näringsämnen tillspillo. På grund av patogener och mänskligt intag av läkemedel är det inte oproblematiskt att använda det som spolas ned i toaletten. Det traditionella jordbrukets användning av avloppsslam ökar dock, och forskning visar att gödsel framställd av dessa näringsämnen kan vara ofarligt och produktivt i livsmedelsproduktionen.
Stadens efterfrågan på färsk- och kylvaror utsätter världens ekosystem för stor stress. Nära 5 miljarder hektar används nu för jordbruk. Det är dubbelt så mycket som år 1900. Den högintensiva markanvändningen utrotar arter och förgiftar jorden med gödningsmedel och diverse kemikalier. Lokala och småskaliga jordbruk i urbana miljöer är annorlunda. Medan levande varelser inte trivs i det storskaliga lantbrukets miljöer och dess monokulturer, utmärks odlad mark i staden av biologisk mångfald. Detta märks inte minst i trädgårdar och kolonilotter som ofta erbjuder blommor, örter, grönsaker, bär, frukt, vilka lockar insekter, fåglar, gnagare, hardjur, klövdjur och därmed också större predatorer.
Genom att äta närproducerad mat kan stadsbor minska trycket på världens livsmiljöer och främja den biologiska mångfalden.
