Läs även del 1 – Ge utrymme åt stadens djur • del 2 – Stadens gräs och ogräs • del 4 – Odla mat i städerna • del 5 – Den cirkulära staden.

I samtidsstaden får träd en alltmer framträdande roll i arbetet för att förbättra stadsinvånarnas livskvalitet, stärka den biologiska mångfalden och motverka klimatförändringarnas inverkan på staden. Träds förmåga att dämpa solstrålning, minska värme, motverka torka och rena luft och vatten är några av de många fördelar som gör dem oumbärliga i urbana miljöer. Det är bokstavligen talat livsviktigt att ge träd utrymme i stadsmiljön.

Det träden erbjuder

När städer växer ökar också värmen och luftföroreningarna, vilket gör att behovet av träd blir alltmer kritiskt för människan som stadsvarelse.

I tropiska städer kan träd – med hjälp av skugga och avdunstning – dämpa solstrålningens effekter med 73,3–92 procent. Ett gatuträd har förmågan att sänka en persons fysiologiska ekvivalenttemperatur (ett mått på den totala värmeenergin i en mängd luft) med 10–25°C, beroende på stadens klimat. Detta gör träd till viktiga inslag då en bekvämare och hälsosammare stadsmiljö eftersträvas.

Träd erbjuder därtill biologiska, geologiska och kemiska processer vars resultat är renare luft och vatten. I Chicago uppskattas stadens träd binda 5 575 ton luftföroreningar och 315 800 ton koldioxid per år, vilket motsvarar utsläppen från 42 106 hushåll. Trädens förmåga att förbättra luftkvaliteten bidrar till bättre hälsa för stadsinvånare, vilket kan ge längre liv.

Studier visar att träd dessutom kan öka fastighetsvärden med 5–20 procent, medan de också förbättrar såväl mental som fysisk hälsa.

Skogen i staden

Länge var omfattande skogsområden en naturlig del av världens städer. I Asien fanns städer som tycktes vara delar av skogar, och i Europa omgavs många urbana områden av skog som erbjöd virke, ved och vilt. 

Tids nog ersatte byggnader träd i de asiatiska städerna, och de skogar som omgett europeiska städer avverkades. 

Efter det andra världskriget ökade emellertid intresset för urban ekologi, och träden var en självklar del av detta intresse. På 1970-talet föreslog den japanske botanikern Akira Miyawaki att täta och koncentrerade skogar kunde vara en del av stadsbilden. Hans inspiration var shintons tätt trädbeklädda helgedomar, chinju-no-mori, som visade sig kunna erbjuda stor biologisk mångfald på små ytor, vilka ofta återfanns i städer. Genom att i anpassad jordmån plantera ett urval av inhemska trädplantor i ovanligt hög densitet – mellan 20 000 och 30 000 per hektar – skapades snabbt växande dungar. Dessa lundar erbjuder svala områden i tätbebyggda städer, vilka är varmare än den omgivande bygden, och binder upp till 30 gånger mer koldioxid och partiklar än konventionella planteringar.

Människan kan också ge plats åt träd där bebyggelse och infrastruktur prioriteras. I sydöstra USA:s Tampa växer träd längs vägkanterna till den grad att de täcker 36 procent av stadens yta. Städer kan sträva efter att skapa en ”trädkrona” av detta slag, och om träd i parker, trädgårdar, på kyrkogårdar och längs järnväg läggs till kan ett slags stadsskog av betydande omfång träda fram. Ett sammanlänkat nätverk av detta slag kan ge mängder av arter möjlighet att färdas mellan olika delar av staden/skogen, vilket leder till livskraftiga populationer som är demografiskt och genetiskt hållbara.

Dessa träd är viktiga, men städer mår också bra av större, intakta skogar. Berlin har en ovanligt tät skog i hjärtat av staden, och i Rio de Janeiro återstår fortfarande 39 659 hektar av Parque Nacional da Tijuca, som är en tillflyktsort för åtminstone 67 utrotningshotade arter. Just Tijuca har hanterats vårdslöst genom åren, och om Rio de Janeiro – som redan upplever vattenbrist – återställde 1 214 hektar av Tijuca skulle staden under 30 år spara uppskattningsvis 79 miljoner USD, och behovet av att rena stadens vatten med miljontals ton kemikalier skulle bli ett minne blott.

New York Citys skogsvatten

För såväl den långsiktiga överlevnaden som för dagliga behov är städer beroende av avlägsna ekosystem. Skogens förmåga att binda koldioxid kan inte överskattas. Majoriteten av världens befolkning bor nedströms från skogbeklädda avrinningsområden och är därmed beroende av dessa nejders ekologiska välbefinnande. Skogen behandlas dock sällan varsamt och skogsbruket intensifieras stadigt. Svensk urskog existerar knappt och endast ett fåtal procent av skogen är skyddad från avverkning. På annat håll i världen är det lika eller mer kritiskt. Årligen upplever världen en nettoförlust på omkring fem miljoner hektar träd, vilket innebär ett nettobortfall på två till tre miljarder träd per år (enligt Global forest watch och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation). Förlusten av 6 procent av skogstäcket i avrinningsområden mellan 2000 och 2015 beräknas ha berövat 700 miljoner stadsbor tillräckligt med dricksvatten, och kostat 5,4 miljarder USD per år i vattenrening. Klarare kan det knappast visas att natur och ekonomi inte kan skiljas åt.

I New York City hittas inte den viktigaste skogen inom stadsgränsen, utan 200 km bort i Catskill-bergen. När New Yorkbor öppnar kranen, får de vatten från en skog. Sedan 1915 har staden hämtat vatten – 3,785 miljoner liter per dag – från bergen. Detta system är avgörande för stadens överlevnad. New Yorks kranvatten är ofiltrerat; ekosystemet renar vattnet. Träd skyddar jorden, filtrerar vattnet, och minskar den avrinning som följer på stormar. Skogens hälsa avgör stadens hälsa. Sedan 1990-talet har New York investerat miljardtals dollar i att köpa skogar i avrinningsområdet och skydda ekosystemet. Enligt Tom Tidwell, chef för US Forest service mellan 2009 och 2017, gäller följande: ”Att investera i skogsförvaltning uppströms sparar pengar på vattenbehandling nedströms.”

Träd förskönar staden, men de är också grundläggande för hälsa, välbefinnande, och överlevnad i en alltmer urbaniserad värld. Trädens många funktioner, från att mildra klimatförändringar till att förbättra mental hälsa, och deras ekonomiska värden, gör dem oumbärliga i de städer som växer och växer.