Valresultatet i Frankrike är allt annat än vad valanalytikerna hade förutspått.

För bara några dagar sedan tippades Marine Le Pens Nationella samling kamma hem valet. En seger för partiet hade med stor sannolikhet inneburit inskränkningar i rättigheter för minoriteter och personer med invandrarbakgrund, utökade polisbefogenheter, hårdare straff och privatisering av public service (klassisk Tidö-politik, alltså).

Men när resultaten från vallokalerna började droppa in igår kväll, blev det tydligt att Europas högerextremistiska moderparti hade förlorat.

Trots att Nationell samling gör sitt bästa val någonsin, hamnar partiet på tredje plats, strax efter Macrons centristiska mittenallians Ensemble som blev näst störst. Och på första plats, något oväntat, är den tre veckor gamla vänsteralliansen Nya Folkfronten.

Detta är en stor vändning i den berg-och-dalbana som fransk politik har varit sedan 9 juni då Macron utlyste ett nyval. Macrons beslut att upplösa parlamentet kom vid en tidpunkt då det borgerliga blocket stod som svagast (efter att ha infört en mängd impopulära och klassfientliga reformer) och den nationalistiska och rasistiska högern nådde nya höjder. Strax därefter avslöjande Macron den verkliga strategin bakom sitt drag — nämligen att isolera den radikala vänstern, särskilt La France Insoumise (Det okuvade Frankrike), och locka resten av mitten-vänstern till sin sida.

Men Macrons förhoppningar om att splittra vänstern krossades snabbt när de fyra ledarna för partierna på vänsterkanten bildade en enad front mot den växande extremhögern. Den Nya Folkfronten är en imponerande uppvisning i bred vänstermobilisering och omfattar de fyra huvudpartierna (Det okuvade Frankrike, Socialistpartiet, de gröna Ekologisterna och Kommunistpartiet), ett antal mindre vänsterpartier, de stora fackföreningarna (CGT, CFDT, FSU och Solidaires) samt civilsamhällesorganisationer från den antirasistiska rörelsen såsom Attac och miljöorganisationer såsom Greenpeace.

Trots olikheterna mellan partierna och rörelserna, har fronten enats om ett ambitiöst politiskt program med bland annat ökad minimilön, demokratireformer, lägre pensionsålder, höjd förmögenhetsskatt och ett moratorium för megabassänger som tömmer grundvattenreserverna. En anmärkningsvärd skillnad jämfört med den tidigare Macron-regeringen är också att vänsteralliansen kräver ett omedelbart erkännande av staten Palestina vid sidan av staten Israel, att stödet till den israeliska regeringen måste upphöra och att regeringen måste driva på för en omedelbar vapenvila.

Detta val är en betydande seger för en röd-grön vänster. Mycket tack vare draghjälpen från fackföreningsrörelserna och civilsamhället lyckades vänsteralliansen mobilisera människor som aldrig tidigare gått för att rösta till valurnorna. Med det högsta valdeltagandet på fyrtio år, har det franska folket röstat för en politik som bygger på solidaritet, rättvisa och jämlikhet, snarare än främlingsfientlighet och intolerans.

Även om det återstår att se vilket faktiskt inflytande vänsteralliansen kommer att ha på politiken, är det en seger värd att fira.