Du har fått vistas inomhus i tre på varandra följande årstider. I en mekanisk och klinisk miljö där robotar levererar din föda och andra maskiner tar ifrån dig den näring du själv producerar, som naturen menat skulle gå till dina barn. Solsken och frisk luft är något du i princip glömt hur det känns att få uppleva, så när som på den genetiska dragningskraften till ljuset som de flesta däggdjur delar, som dock inte når din moderna fönsterlösa bonad.

Så, en dag i vårens förtecken, får du komma ur ditt kvadratiska skal av plåt eller trä. Många människor har kommit för att se dig lunka ut på ovana ben. Du förväntas springa ut men den obekanta känslan gör att du försiktigt vankar fram. Det som väntar dig är sex timmar daglig vistelse under naturens element och detta får du njuta av i mellan två till fyra månader, beroende på var i Sverige du befinner dig. Det är en laglig rätt du erhöll efter att författarinnan Astrid Lindgren, som kämpade för dig i många år, på sin 80-årsdag fick ta emot beviset genom djurskyddsförordningen. En lagstiftning som gav dig rättigheten att få äta på det sättet som du är skapt för att inta kalorier. Du är den industriella världens mest privilegierade ko och det vi talar om är betesrätten, som Sverige är ensamma om i hela världen.

Den som ansvarar för din slutliga välfärd är landsbygdsministern. Att du inte förstår honom är inte konstigt och det beror inte på att han talar svenska medan du talar mu-iska, utan för att han talar det mystiska tvärtomspråket. Det är en lingvistik som utvecklats under senaste åren där inte bara forskares och sakkunnigas kunskap ignoreras utan dessa budskap vinklas också från dag till dag, beroende på vems agenda som den talande vill propagera för, och i slutändan – vem som betalar för nämnda agenda.

Din egna minister ville förra året att svenskarna skulle producera och äta mer kött, trots att över 400 forskare och experter efter tolv års enträget arbete nyligen rapporterade att både för hälsans skull och för klimatets, borde vi göra precis tvärtom och minska vår köttkonsumtion. Därför påtalade han för Riksdagen vikten av att du får beta fritt, för att Sverige skulle ”kunna hävda och restaurera betesmarker”.

Du lär ha blivit glad då, att någon stod upp för din rätt att åtminstone en årstid om året få känna dig ”som en riktig ko”. Därför måste det kommit som en smärre chock för dig när det visade sig för dig att samme minister bara månader tidigare tillsatt en utredning som skulle se över om du ens skulle få beta fritt i fortsättningen! Han och hans parti visade sig i flera år ha arbetat för att din lagliga rätt till bete ska tas bort. Sveket blev ännu större när det visade sig att den organisation som står bakom många av de bönder som tekniskt sett äger dig, anordnat och sponsrat en studie där 1 500 av dina fränder redan fått bo inomhus året om. Syftet med studien är att försöka bevisa något som du vet inte stämmer, något så befängt som att du inte skulle behöva vistas utomhus för att må bra. Resultatet från studien är ännu inte presenterat men så gott som alla forskare som studerar djurs beteende, har påpekat att detta inte är schysst. Det värmer ditt hjärta förstås och tänder hoppet men samtidigt har du så sakteliga börjat förstå att forskares röster numera dränks av marknadsmässiga viljor där evig tillväxt ständigt prioriteras.

Förresten har dina kanadensiska släktingar redan testats i detta. En studie visade att de kämpade lika hårt för att komma ut på bete som för att få mat. Drivet att bara få vara utomhus visade sig vara en lika stark instinkt som att få äta.

Det som gör dig extra konfunderad är att de som vill ta bort din rätt till utevistelse hävdar att de vill förbättra djurvälfärden. De säger att om du lever hela ditt liv inomhus slipper du vara ute i regn och rusk. Så kan man nog bara resonera om man inte förstår. Först och främst har du begåvats med fyra ben för att kunna röra på dig. När du är ute och betar kan du gå långt – upp till åtta kilometer per dag. Inomhus får du mest stå still. Men mer än så – du utvecklades till den du är i dag genom att idissla. Dina fyra magar är optimerade för att på ett närmast mirakulöst sätt ta upp energi från energifattigt och svårsmält gräs genom fenomenet som kallas idisslande. I stället vill man att du bara ska äta foder inomhus, foder som ofta tillverkats på andra sidan havet där regnskogar skövlats för att odla grödor som du nu ska äta i processad form. Trots att det blott utanför dörren finns sådana betesmarker som dina förfäder betat på i hundratusentals år.

Vem ska du nu bli, när dina mest grundläggande instinkter och behov inte får ges utlopp för? Och vem ska föra kampen för dessa rättigheter, när inte ens de som äger dig står upp för din sak? Tack och lov finns det organisationer som står upp för dig, liksom mjölkbönder som vill låta dig fortsätta få laglig rätt till bete, men deras röster behöver bli fler, ty krafterna som motverkar dem är starka.

Hoppet står till alla oss människor, som gjort oss till ägare, nyttjare och förmyndare för hela din art. Om vi ställde oss frågan hur vi själva hade känt om vi blev inlåsta dygnet runt, hade vi förmodligen aldrig ens kommit på tanken att inskränka dina möjligheter att få andas frisk luft, få känna solens (och regnets) strålar och blott för en handfull månader om året, få känna dig någorlunda fri. ”Gränser och frihet” stod det häromveckan på en valaffisch för samma parti som arbetat för att du inte ska få gå ute längre. Hur går det ihop, undrade du? Det måste betyda frihet för människan och gränser för djuren. Förmodligen har människan som skrev det aldrig varit inlåst året om. Bara en sådan person skulle kunna komma på tanken att låsa in levande varelser och neka dem deras grundläggande behov. Ni människor kallar det frihetsberövande när det gäller er själva och slopat beteskrav när det rör oss kor. Nej, tvärtomspråket är något som en ko inte kan förstå.