Istället för prata om hur vi kan leva i harmoni med planeten så bygger vi storskaliga energianläggningar. Det är dags att gå tillbaka till vad omställningstanken ursprungligen handlade om menar Kurt Gustafsson från Framtiden i våra händer.
Så var det tänkt: Samhällsförändring för en välfärd i harmoni med jordens förutsättningar. Omställningstanken har istället omvandlats till en språngbräda för stark ekonomisk materiell tillväxt i konkurrens om resurserna. Grön tillväxt dessutom kallar vi den.
För några av oss medborgare blev det något fel på den tänkta omställningsresan mot framtiden. Omställning av samhällssystemet skulle, var det meningen och är det fortfarande, ge oss en lugn, eftertänksammare tillväxt med mindre energianvändning, resurshushållning och en rikare välfärd i harmoni med planeten jordens grundläggande förutsättningar och mångfald av liv.
Vet inte riktigt vem eller vilka som ledde in ordet omställning på villovägar. Grön omställning och att skapa nya elenergiformer för samhällsmaskineriet utan användning av fossila bränslen kändes förstås bra men har och kommer inte att leda till omställning i djupare mening som vi så tydligt kan se. Egentligen inte heller i grund mening, då skapandet av fossilfri energi kräver energi för uttag av mera ändliga resurser ur jorden för dessa byggen av storskaliga naturslukande elenergianläggningar, atomkraftverk, vind och solcellsparker inklusive uppdaterade infrastrukturanläggningar. Innan allt detta är tillräckligt för fortsatt expansiv BNP-tillväxt, vilket kan betvivlas, får man naturligtvis räkna med att erforderlig energi i stor utsträckning måste bygga på uttag av olja och kol ur marken så länge den räcker.
Beslutet från Dubaimötet COP 28 ger starkt vittne om att så måste ske om världscivilisationens utveckling ska bygga på mer ekonomisk materiell tillväxt och inte omställning. En omställning, ska nog tilläggas, som de flesta av oss tyvärr inte har en tanke på vad det skulle innebära. Så slaviskt bundna av diktaten från Ekonomismens diktatur som vi är, finns bara en sorts välfärd att tala om och som ger oss större rikedom vare sig vi är investerare och väntar på utdelning eller producenter i väntan på bolagsvinster och konsumenter på lönehöjningar. Och större soptippar förstås och en grön omställning som helt tappat fokus på hållbar samhällsutveckling.
Allt har blivit en världskapplöpning en strid i konkurrens om jordens marker och resurser som vi alla medborgare måste lära oss förstå följderna av. Insikt, medkänsla och solidaritet är begrepp som måste föras in i en djupgående samhällsdialog för att rätta till det där att någon av ekonomisk vinning, oförstånd, eller vad, kanske till och med använt ordet omställning i förledande syfte. Eller är vi kanske alla delaktiga på grund av bristande engagemang?
Inte många i samhället talar om och försöker förklara och förstå vad omställning måste innebära. Och så länge minst 80 procent av oss, majoriteten medborgare, inte bryr sig om problemet, på djupet, så är det omöjligt för politiker och tjänstemän ur samma led att försöka förstå, förklara och få gehör för vad som måste göras och bättras. Det talas därför om att förändringen måste komma underifrån. Där finns kanske bara 10-20 procent befolkningskraft i dagsläget. Det räcker förstås inte för en önskad, dessutom ganska opreciserad, omställning. Hur ska vi då bygga en ny kultur som med glädje ser en samarbetets väg mot en hållbar välfärd och en harmoniskt förvaltad planet?
En för världscivilisationen god framtid måste naturligtvis skapas utifrån allas vår djupare förståelse och medverkan i att rädda planetens förutsättningar för ett fortsatt rikt mångfasetterat liv för allt levande. Förutsättningar som våra moderna skolor på alla nivåer måste lära ut. Det räcker inte med att bli duktig i att läsa, skriva och kunna räkna och bli en samhällsnyttig producent och konsument. En flera generationer lång undanträngd kunskap om jordelivets existentiella villkor och rika mångfald av liv har fött det samhälle och den civilisation vi har med stor avsaknad av insikt, medkänsla och solidaritet för att en varsam, tryggare välfärd ska kunna byggas. I första rummet, i varje fall, en insikt om att omställning för mer ekonomisk materiell tillväxt, bygger på felaktiga grunder. Den breda folkbildningens roll måste stärkas.
