DEBATT. Som EU-kandidat för Klimatalliansen är det inte ovanligt att få frågan om vad som skiljer oss från Miljöpartiet. Dels profilerar sig Miljöpartiet numera som tydligt vänster, men de grundades också av helt andra skäl än Klimatalliansen. Det är svårt att se hur ett parti med rötter i antikärnkraftsrörelsen någonsin skulle kunna bli trovärdiga när det kommer till energifrågan; Miljöpartiet har en politisk historia som de måste försvara och det är svårt att ändra uppfattning när insatsen har blivit så hög. 

Att fasa ut fullt fungerande kärnkraft samtidigt som betydande delar av den europeiska elmarknaden utgörs av fossilkraft är oförsvarbart. Trots detta är det precis det Miljöpartiet har gjort genom till exempel ekonomiska styrmedel. Detta är helt enkelt inte förenligt med att minimera utsläpp av växthusgaser. När Miljöpartiet väger kärnkraftens miljörisker mot dess klimatvinster gör de en grov felbedömning som grundar sig i okunskap. Farhågorna blåses upp samtidigt som vinsterna tonas ner.

De motargument som numera oftast hörs i den svenska debatten har med lönsamhet att göra, men dessa argument är både bakvända och inkonsekventa. En seriös klimatpolitik måste ha utsläppsminskningar som utgångspunkt och inget annat. Låt oss leka med tanken att kärnkraften vore så pass olönsam att det för Vattenfall inte vore ekonomiskt försvarbart att bygga nya reaktorer eller ens driva vidare befintliga reaktorer. Borde man då kasta in handduken utan vidare? Nej, självklart bör man istället vara öppen för att skapa ekonomiska incitament som gör att det blir lönsamt. Samma sak gäller förnybar energi – det viktiga är att fasa ut kol, olja och gas från marknaden i en så snabb takt som möjligt. Jag betvivlar inte de goda intentionerna, men att förespråka teknikneutralitet endast när det passar ens egen politiska agenda är fullständigt ologiskt. 

I det svenska politiska landskapet har det länge saknats en röst för klimatet med en nykter syn på kärnkraften. Klimatalliansens ambition är att vara just detta och EU är en bra plattform för att arbeta med dessa frågor. Det finns i nuläget ett direktiv om förnybar energi med ett bindande mål om att 42.5% av EU:s energimix ska vara förnybar till år 2030, vilket är en bra början. Men det duger inte. Vi vill förändra det befintliga direktivet genom att höja det bindande målet till 60 procent. Om man däremot väsentligt höjer det målet ytterligare i sin nuvarande utformning skapas incitament för avveckling av kärnkraft på grund av att den likställs med fossilkraft, vilket är kontraproduktivt sett ur rena utsläppsperspektiv. Det behövs alltså ett direktiv som inkluderar alla typer av fossilfri energi och inte punktmarkerar mot kärnkraften. Klimatalliansen föreslår därför ett mål till 2035 att 95 procent av EU:s energimix ska bestå av förnybar energi och övrig fossilfri energi. Det är viktigt att bedriva en oerhört ambitiös politik samtidigt som man prioriterar och är medveten om att det måste vara realistiskt att få med sig länder som Frankrike, vars elproduktion utgörs till cirka 70 procent av kärnkraft, vid förhandlingsbordet. Med en annan utformning än den vi föreslår vore det knappast möjligt att få igenom ett så högt uppsatt mål.

Klimatkrisen är en brådskande global angelägenhet och det är hög tid att lägga ideologi åt sidan för att lösa vår tids stora ödesfråga. Klimatalliansen är beredd att axla denna utmaning nere i Bryssel över alla lands- och partigränser.