DEBATT. Fredagen den 17 maj 2023 informerade jag människor och politiker om DCA-avtalet. Vi delade ut flygblad om dess 17 amerikanska militärbaser som ska byggas på vår svenska mark. Vi är en rörelse mot avtalet. Det räcker tydligen inte med det förfärliga Nato, dess kostnader och alla faror. För jorden, medmänniskorna och allt liv. Dessutom planerar ni ett avtal om USA-baser på vårt territorium.

Heder åt Magdalena Andersson som vågade tala med oss aktivister, men ack så sorgligt. Det spelar ingen roll om vi har kärnvapen eller inte, vi blir ändå drabbade, hävdade hon, och berättade att hon hade läst flygbladet vi delade ut.

Sen gick hon ut till en mamma med två unga skolflickor med mörkt hår. Och lät sig fotograferas med dessa söta två flickor, som skulle bli så stolta att ha träffat före detta statsministern. Sveriges första kvinnliga statsminister, styrande på den blåbruna budgeten. Hon blev bara vald av det socialdemokratiska partiet och riksdagens kammare, inte av folket. Historisk har hon blivit ändå.

Hon var finansminister när den rödgröna regeringen inte skrev under den världsvida överenskommelsen att inte använda kärnvapen. Av någon märklig anledning ville den regering inte göra detta med Margot Wallström som utrikesminister. Hela Sveriges riksdag borde ha velat motverka kärnvapen, men icke. Ett nytt militaristiskt Sverige växer fram.

I Bryssel sitter Ylva Johansson och gör flyktingpolitiken alltmer inhuman. Redan 2015–2016 borde den rödgröna regeringen ha lyssnat på alla remisser från vårt starka civilsamhälle, som klarat sig från trollfabrikernas ständiga budskap.

Den dåvarande regeringens två partier och samarbetspartierna gjorde det sämre för invandrarna innan politikerna hade tagit del av den stora och viktiga remissrundan. Jag hade stora förhoppningar om den, då jag var en ledande kyrkopolitiker för De gröna och på Miljöpartiets kongress som ombud. Fast då var politiken redan avgjord i riksdagen. 

Tänk om Gustav Fridolin hade sluppit kalla den flyktingpolitik han just hade godkänt för skit! Och om Åsa Romson inte behövt vara ledsen. Ja, Magdalenas tidigare statsminister Stefan Löfven var ute på gator och torg och talade om att hans Europa inte bygger murar mot flyktingar.

Denna dag går Magdalena fram till en gullig familj med två söta flickor för att visa hur god hon trots allt är! Men det har även manliga ledare gjort genom tiderna. Hon glänser i sitt kändisskap istället för att ta sitt ansvar för en fredligare värld. Hon som drömde om att förbättra världen i solidarisk riktning, när hon gick in i politiken. Hon borde haft möjlighet att påverka sitt parti och land i denna riktning, men vilka krafter tog över?

Politikerna valde att aldrig lyssna på den kloka remissen om flyktingars situation. Om de hade gjort det, hade den rödgröna regeringen kunnat hålla sina hjärtan varma. Och drömmar hade försvarats. Ja, även den gamla moderaten som var deras nytänkande statsminister Fredrik Reinfeldt, med det goda budskapet att vi alla skulle öppna våra hjärtan för flyktingar. De får visst plats i vårt land, sa han i sitt Almedalstal sommaren 2015. Dessa humanistiska och demokratiska tankar borde ha fått råda. 

Nu låter istället M nästan som SD själva. Och MP pratar mer om flyktingbarn än hela flyktingsystemet. Något har gått så snett och i dagsläget är vi medlemmar i Nato, skickar vapen till krigförande länder och ser ut att få 17 USA-baser med amerikanska soldater på vår mark. Och Magdalena Anderson går ut och speglar sig i kändisglansen. Några fler har visat intresse bland våra politiker, men intresset har varit svagt. Så någon förändring på de tilltänkta beslutet landar det knappast i.

Jag gråter utanför riksdagshuset i vetskap om hur fel allt blivit. Det är politiker med ansvarstagande och solidariska tankar som lämnar politiken. De hårdnackade eller de som är beredda att anpassa sig som blir kvar. När ska den trenden vända? Ni i riksdagen har ansvaret och möjligheterna. Den 18 juni förväntas DCA-avtalet avgöras i riksdagen. Börja med att rösta fritt eller bordlägg avtalet om de amerikanska militärbaserna. Varje riksdagsledamot har sitt exklusiva ansvar, glöm aldrig det. Våga bidra med en fredlig förändring, i krisernas tid. Tack!