I en artikel som fått stor uppmärksamhet i veckan skriver The Guardians miljöredaktör Damian Carrington om vilken temperaturhöjning som många av världens främsta klimatforskare tror vi kommer att landa på 2100. Nästan 80 procent av de 380 av 843 som svarande förutser en uppvärmning om minst 2,5 grader, medan nästan hälften räknar med minst 3 grader. Endast 6 procent ser framför sig att temperaturhöjningen inte kommer att överstig 1,5-grader, jämfört med förindustriella nivåer. Det vill säga säga, Parisavtalets mål om att begränsa uppvärmningen med en bra bit under 2 grader och sträva mot 1,5 grader, jämfört med förindustriella nivåer – ser minst sagt mörkt ut. Konsekvenserna forskarna ser framför sig är dystopiska – allt intensivare och mer frekventa perioder svält, bränder, översvämningar och stormar. Forskarna vittnar också om frustration, hopplöshet och ilska.

– Jag tror att vi är på väg mot stora samhällsstörningar inom de närmaste fem åren. Myndigheterna kommer att överväldigas av extremhändelse efter extremhändelse, livsmedelsproduktionen kommer att avbrytas. Jag kunde inte känna större förtvivlan över framtiden, säger Gretta Pecl vid universitet i Tasmanien till The Guardian.

Men undersökningen får hård kritik av flera framstående klimatforskare. Michael E. Mann, vid Pennsylvania State University, skriver i ett inlägg på X att det är OK att uttrycka pessimism om vår vilja att agera tillräckligt snabbt och brådskande för att avvärja en uppvärmning med 1,5 eller 2 grader. Men inte att ”sammanföra den pessimismen med det falska påståendet att det är fysiskt eller tekniskt omöjligt för oss att göra det vid denna tidpunkt”. Han påpekar vidare att enkätfrågorna främst rör policy medan de tillfrågade forskarna är experter på klimatet.

”Är forskare, liksom många andra, pessimistiska när det gäller den nuvarande politiska diskursen och de utmaningar vi står inför? Naturligtvis är de det. Gör det dem till experter på politik? Naturligtvis inte. Detta ger näring åt just den typ av oundviklighet som förorenarna har arbetat hårt för att etablera,” skriver han.

Glen Peters, vid Centrum för internationell klimat- och miljöforskning i Oslo, skriver på X att enkätsvaren egentligen bara upprepar vad som står i de scenarion som återfinns i den senaste IPCC-rapporten kring var vi är på väg, utifrån beslutad policy. Enkäten, understryker Glen Peters likt Michael E. Mann, frågar inte om det fortfarande är möjligt att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader eller 2 grader. 

”Vi är helt klart inte på väg mot 1,5 grader. Men vart vi är på väg och vad som är möjligt är ganska olika frågor, skulle jag vilja säga”, skriver han.

Kathrine Hayhoe, klimatforskare verksam i USA, är inne på samma spår och skriver på Linkdin att osäkerheten kring vilken uppvärmning vi kommer att landa på inte är en fråga för fysiken att besvara – utan för beslutsfattarna.

”Om jag skulle fråga en grupp människor skulle jag fråga dem som har störst inflytande: folkvalda, beslutsfattare, VD:ar och andra ledare. Jag skulle fråga dem var de tror att vi kommer att hamna – och jag skulle fråga dem VARFÖR. Som en medborgare på denna planet vars framtid beror på deras val vill jag veta vad de säger, jag vill att de förklarar sina svar och jag vill att svaren delas så att vi alla kan se dem”.