Inspirerande om när olydnad skapat förändring

Det ska läras i tid, brukar det ju heta. Kanske gäller det extra mycket lärdomen att man inte alltid måste lyssna på de som bestämmer tänker jag när jag läser David Hedlunds barn- och ungdomsbok När vi var olydiga. Och kanske gäller det också särskilt i vår tid när auktoritära regimer, militarism och disciplin återigen är på frammarsch. 

Som man kanske kan gissa sig till av titeln handlar boken om civil olydnad och om vilken viktig roll den har spelat genom historien. Ett antal kända exempel och personer tas upp. Här finns till exempel Mahatma Gandhi, Rosa Parks, Malala Yousafzai och, givetvis, Greta Thunberg. Människor som blivit kända för att de vågat trotsa normer och gått emot det de blivit tillsagda att göra. Men här finns också lite mindre kända personer som den kanadensiske läkaren Henry Morgentaler, som utförde aborter trots att det var förbjudet, eller de tre homosexuella män i New York på 1960-talet som lyckades driva igenom att barer även skulle börja servera homosexuella. 

Men viktigast av allt är att här också finns flera grupper och rörelser, alltifrån plebejerna i antikens Rom till Chipko-rörelsen i Indien. För, som det konstateras i bokens avslutande kapitel, är det först när många personer går samman som en protestaktion kan få riktigt stor effekt. 

Boken är mycket pedagogiskt upplagd och författaren resonerar klokt om de olika för- och nackdelarna med civil olydnad. Ibland blir dock tonen lite väl förnumstig. I de olika historiska exemplen kan det också framstå som att saker gick väldigt snabbt och enkelt när det i själva verket var en lång och svår kamp. 

I det avslutande kapitlet konstaterar författaren att det här bara är de positiva exemplen och att det lätt hade gått att skriva en bok med lika många exempel på personer som misslyckats och som kanske till och med fått betala med sina liv. Jag inser att avsikten med boken är att inspirera och att det är därför de positiva exemplen lyfts fram, men kanske hade det ändå varit intressant att ha med några av de kamper som misslyckats – det hade kunnat utvecklas till ett intressant resonemang om varför vissa metoder lyckas och andra inte. 

Boken är faktagranskad av Oscar Berglund, som forskar om civil olydnad och klimataktivism vid universitet i Bristol, och illustrerad av Isabelle Rönnquist. Illustrationerna fyller sin funktion men känns ibland lite väl generiska, jag hade gärna sett något mer personligt. 

Invändningarna till trots är det här ändå en utmärkt bok för alla i 8-13-årsåldern som kan läsas hemma men som också skulle kunna gå att använda i skolundervisningen. Jag hoppas att den läses av många och att vi kommer få se många fler olydiga barn och ungdomar i framtiden.