Världen hotas av tre stora kriser – klimatförändringen, föroreningar och förlusten av natur.
Det största ansvaret bär Sverige och andra rika länder. Och nu krävs ett nytt sätt att leva, enligt en ny FN-rapport.
I takt med att infrastrukturen byggs ut och medelklassens materiella konsumtion växer i hög- och medelinkomstländer ökar också avfallet, utsläppen och förbrukningen av mark, vatten och material.
Ohållbar konsumtion och produktion är de främsta drivkrafterna bakom de tre kriser som enligt FN hotar planeten.
– Den ekonomiska modell vi har bygger på att vi kan fortsätta att ta resurser från naturen som om den vore oändlig och som om det fanns en oändligt stor soptunna där ute, säger Anders Wijkman, en av författarna till rapporten från FN:s resurspanel IRP.
– Det fungerade bra när vi inte var så många människor, men nu lever vi i en full värld.
Fakta: Rika och fattiga länder
Rapporten har tittat på skillnader mellan fattigare och rikare länder. Analyserna bygger, i de flesta fall, på Världsbankens indelning av länder i fyra kategorier, baserat på bruttonationalinkomst (BNI):
– Låginkomstländer (framför allt länder i Afrika söder om Sahara)
– Lägre medelinkomstländer (bland annat länder i Afrika, delar av Asien och Stillahavsländer)
– Övre medelinkomstländer (bland annat länder i Latinamerika och Östeuropa samt Kina)
– Höginkomstländer (framför allt länder i Europa och Nordamerika)
IRP, VärldsbankenSkenande utvinning
De senaste 50 åren har utvinningen av naturresurser mer än tredubblats. Om inte trenden bryts kan den öka med ytterligare 60 procent till 2060, vilket äventyrar klimat- och miljömål.
Produktion inom jord- och skogsbruk står för 90 procent av förlusten av biologisk mångfald och tillsammans med utvinning och bearbetning av fossila bränslen, metaller och icke-metallisk mineral för mer än 60 procent av de globala utsläppen.
Men skillnaderna mellan rika och fattiga är stora. Höginkomstländer använder sex gånger mer resurser per invånare än låginkomstländer och orsakar tio gånger större utsläpp.
– Trots att vi överutnyttjar planeten är 4 miljarder människor väldigt fattiga. De måste få en standardökning och det förutsätter mer material. Det betyder att vi i den rika världen måste göra på ett annat sätt, säger Wijkman.
– Det finns ett moraliskt ansvar i den rika världen eftersom vi har använt en stor del av resursutrymmet. Fattiga medborgares materiella konsumtion måste upp och om inte det ska spränga planeten måste vi göra mer med mindre.
Krävs omställning
Rapporten lyfter skattereformer, incitament till näringsliv och skärpt relegering av råvarumarknaden som några åtgärder. Men det krävs också ändrade vanor.
– De som påstår att vi inte behöver fundera över våra levnadsvanor har fel. Idén om att vi klarar både klimat och ekosystem genom att bara göra tekniken grönare håller inte. Det krävs en omställning, säger Wijkman.
– Det är en fråga om våra egna val men också om konsumtionssystem och modeller. Det här är något som vi måste göra tillsammans, en uppgift för politiken, företagen och medborgarna.
