Lodjurens vackra pälsar lockar jägare som vill ha dem som troféer. Licensjakten börjar den 1 mars – trots att majoriteten i Sverige är emot nöjesjakt och vill ha lodjuren kvar, skriver Maria Ljung.
DEBATT. Lodjuret är ett av Sveriges mest älskade djur, Europas största största kattdjur. Lon är skygg och svår att få syn på. Lodjur kännetecknas av sin vackra gulröda och fläckiga päls, som redan på medeltiden var mycket eftertraktad och dyr i Skandinavien och Mellaneuropa. En pälsjägare kunde då få så mycket som en hel årslön för en lodjurspäls. Och i nutid har dess päls i stället blivit en magnet för troféjägare.
Så många som 6 026 stycken jägare har anmält sig till licensjakten på 143 stycken lokatter i Sverige med start 1 mars 2024. Av dessa 6 026 jägare är 359 stycken utländska. Totalt finns det omkring 1 450 lodjur i vår natur, de är fridlysta och listade som sårbara för utrotning.
Så denna jakt har ingenting med ”viltvård” att göra, som jägarkåren gärna argumenterar, eller med strikt kontrollerad jakt, som Naturvårdsverket pläderar. Nej, det är en trofé- och nöjesjakt, ett jippo för likasinnade. Där vinsten för den lycklige skytten kan bli en fin trofé, ett lodjursskinn. I en skrift om jakten på lokatt från Jägareförbundet kan man läsa: ”Lodjuret är ett eftertraktat byte för många jägare och ses av många som en jaktlig resurs. Lodjursjakt upplevs av många jägare som en upplevelse och värderas högt”.
Jakten på lo ger även möjlighet att sälja jaktresor för dem som vill tjäna pengar på den. Av de 359 utländska jägarna kommer alla utom en från EU, så de kan enkelt köpa sig jakträtt, skjuta och sen ta med sig skinnet och kraniet hem till sig som troféer. För efter att lodjuret är skjutet så flås det, och jakträttshavaren får behålla skinnet eller överlåta det till någon.
Det är förbjudet att sälja lodjursskinn i EU enligt Cites-konventionen som ska förhindra handel med utrotningshotade djur. Men det är helt lagligt att sälja jakten på lodjur i Sverige, vilket gör att jägaren utan vidare kan ta med sig skinnet hem som en trofé.
De flesta svenskar tar avstånd från jakt som sker enbart för nöjes skull. Det är resultatet av en undersökning som gjorts via Yougov Sveriges Internetpanel 2022. Därför kan man fråga sig:
Bör Sverige verkligen tillåta att en minoritet av den totala befolkningen (och även några utländska medborgare) ska få döda fridlysta djur enbart för nöje, spänning och chans på en trofé, på bekostnad av biologisk mångfald och trots majoritetens önskan att istället få en chans att uppleva djuren levande i det vilda?
