Efter en varm sommar har klimatfrågan äntligen blivit aktuell i en valrörelse. Tydligen behöver vi katastrofer, som brända hus, torka, vattenbrist, missväxt, nödslaktade djur och översvämningar för att kunna ta in att vi håller på att förändra vårt klimat, på riktigt.

Nu går inte en enda dag utan att det dyker upp artiklar om klimatförändringarna i tidningarna och självklart finns det partier som inte riktigt hänger med i svängarna. Partier och debattörer som tycker att en bra klimatpolitik är den klimatpolitik som är så billig som möjligt. Eller som tror att sommarens värme över norra halvklotet var en allmän konspiration från SvD och DN för att rädda Miljöpartiet kvar i riksdagen.

Nej, jag hittar inte på, så här skriver den moderata ordföranden för kommunstyrelsen i Täby på sin Facebooksida: ”Det råder ingen tvekan. Både SvD (Karén) o DN (Wolodarski) har bestämt sig för att valrörelsen ska handla om klimatfrågan. Så kallad agendasättande journalistik. Idag kör den förstnämnda fyra helsidor o den senare tio. I går något liknande….”  ”…De vill få valrörelsen att handla om något som inte gynnar SD o som räddar kvar MP i riksdagen.” I en post som delas vidare av Moderaternas kommunalråd i Uppsala (och 290 andra).

DN:s Mattias Svensson går i en ledare (7/8 -18) till attack, dels mot Isabella Lövin, i en historisk krumbukt där han påstår både att förslagen om jordbruksstöd till ekologisk och närproducerad mat för att öka självförsörjningen inte hjälper klimatet och att jordbruksstöd dessutom riskerar att leda till ökad användning av bekämpningsmedel och konstgödsel. Dels mot hela regeringens ”dyra klimatpolitik”. Under parollen ”Alliansen står för klokare inspel” plockar han sen russinen ur Alliansens kaka. Till exempel beröms Moderaternas förslag om avdrag för klimatinvesteringar i industrin som lanserades i moderaternas klimatpolitiska program i våras. Men de andra delarna i programmet nämner han inte.

För att förstå moderat klimatpolitik måste man dock också läsa meningar i deras klimatprogram som denna:
”Vidare är Miljöpartiets utspel om att förbjuda fossila bränslen från och med 2030 i praktiken en förändring av det mål som sattes i Miljömålsberedningen om att sänka transporternas utsläpp med 70 procent till 2030, även om målet som sådant är formulerat som ”minst 70 procent”.
Moderaterna ser det alltså som en nackdel om partier för en politik som avvecklar koldioxidutsläppen snabbare än målen i energiöverenskommelsen.

När de kritiserar regeringens förslag för att vara kostnadsineffektiva har de också chansen att ta budgetutrymmet till att lägga bättre förslag. Men det gör de inte. För de är nöjda. När de i klimatprogrammet skriver:
”För att samtliga satsningar inom klimatområdet ska kunna bedömas utifrån kostnadseffektivitet, föreslår vi att beräkningskonventioner för klimatnytta ska tas fram (…). Syftet är att på ett transparent sätt redovisa hur stor klimatnytta en satsning genererar i förhållande till dess kostnad” är syftet alltså inte att maximera klimatnyttan utan att minimera kostnaderna.

Ett ensidigt fokus på koldioxidutsläpp per krona gör också det. Då premieras lättgenomskådade förslag över komplicerade, samhällsförändrande. Men det är de samhällsförändrande förslagen som behövs för att vi ska ha en chans att nå tvågradersmålet.

Mattias Svensson fortsätter att beskriva Alliansens klimatpolitik i positiva ordalag. Han nämner Liberalernas förslag om en avgift på flygplanens utsläpp, och ställer det mot flygskatten, eller, med hans egna ord: ”regeringens illa konstruerade skatt på resande”. Idén är förvisso inte dum, om den går att genomföra, men det Mattias Svensson glömmer att nämna är att den bara gäller inhemska flygresor. Men utsläppen för inrikesflyg motsvarar inte ens en tiondel av utsläppen för våra internationella flygresor.

Det är ändå välkommet med en ordentlig debatt om klimatet inför valet. I den debattartikel Mattias Svensson plockade isär skriver Isabella Lövin så här: ”Ta tre, betala för två-samhället är en bluff. Det är ett pyramidspel där någon annan får betala i slutändan. Dina barn. Mina barn.”

Det är sant, men även från Miljöpartiet väntar jag på de systemförändrande förslagen. Jag väntar på de liberaliserande förslagen som kraftig arbetstidsförkortning eller medborgarlön. På förslag som låter människor komma ut ur ekorrhjulen. Ut ur ”ta tre, betala för två”-samhället.