Det räcker inte med att ställa om till grön produktion, konsumtionen måste också minska. Det slår FN:s resurspanel fast i en ännu inte publicerad rapport som Sveriges radio har tagit del av. Sedan 1970 har uttaget av naturresurser ökat med  400 procent och fortsätter vi på samma sätt som vi har gjort hittills så kommer det att öka med ytterligare 60 procent till 2060. 

Att konsumtionen, och energiproduktionen, måste minska är egentligen ingen nyhet. De flesta som är något så när insatta i miljö- och klimatfrågor har förmodligen insett detta, även om långt ifrån alla vill låtsas om det. Faktum är att det är mycket enkelt: när vi producerar och konsumerar saker så tär vi på jordens resurser. Ett belysande exempel, som SR tar upp, är elbilar. Även om elen till bilarna är hundra procent förnyelsebar så orsakar tillverkningen och transporten av bilarna utsläpp. Samma sak kan sägas om vindkraft, vattenkraft, solceller och, givetvis, kärnkraft. Även om de alla totalt sett orsakar mindre utsläpp än exempelvis kolkraftverk så finns det i dag ingen energikälla som är helt fossilfri – i alla fall inte om man räknar in tillverkning, transporter och montering. 

Men det finns också andra miljörelaterade problem med alla energikällor. När det gäller kärnkraften torde problemen vara uppenbara – det finns fortfarande ingen bra lösning för förvaringen av slutavfallet och brytningen av uran har både stora miljömässiga och hälsomässiga konsekvenser. Men också de andra energikällorna har inbyggda miljöproblem. Vattenkraften och vindkraftverken har till exempel båda stor påverkan på djurlivet och det krävs gruvbrytning för att få fram de metaller som används till solceller. Därför är det så viktigt när vi pratar om energifrågor att vi inte bara ser till klimataspekterna utan också till miljö ur ett vidare perspektiv. 

Trots att det mest effektiva sättet att minska vår miljö- och klimatpåverkan är att konsumera mindre och förbruka mindre energi så talas det nästan aldrig om det från politiskt håll. Det är, minst sagt, den stora gröna elefanten i rummet. Istället talas det om att vi ska ersätta fossilbilarna med just elbilar eller med biodrivmedel. 

DN kunde nyligen avslöja att regeringens klimatkalkyl för nollutsläpp till år 2045 nästan helt bygger på att reduktionsplikten ska öka, det vill säga att mer fossila bränslen ska ersättas med biodrivmedel. Det här verkar än så länge mest vara en from förhoppning som mest finns i Romina Pourmokhtaris huvud, för vad regeringen har gjort hittills är ju det motsatta. Men även om vi skulle ersätta all bensin och diesel med biobränslen skulle det ändå inte vara lösningen. Enligt Greenpeace leder biobränslen till och med till ökade utsläpp jämfört med fossila bränslen om man räknar in hela processen. Ska vi förlita oss mer på biobränslen kräver det förmodligen också att vi behöver avverka mer skog vilket är dåligt för den biologiska mångfalden, men också för klimatet eftersom träden binder kol. 

”Incitamenten är inte sådana i dag att de premierar klok konsumtion utan de premierar att vi ska köpa nytt hela tiden, och det går inte”, säger den tidigare borgerliga politikern Anders Wijkman i Sveriges radios inslag. Hjulen måste snurra. Tillväxten måste öka. Något annat alternativ finns inte. Inte enligt regeringen och inte heller enligt oppositionspartierna. Inte ens Miljöpartiet pratar särskilt gärna om att det är vår stora konsumtion och hänsynslösa uttag av naturresurser som är grundproblemet. 

”Det är en känslig fråga och människor vill inte få några pekpinnar vad de ska köpa och inte köpa”, svarar Anders Wijkman på frågan om varför vi pratar så lite om vår konsumtion i västvärlden. Det är förmodligen sant. Att tala om minskad konsumtion ses som politiskt självmord. Men trots det finns det inget annat alternativ, inte om våra barn och barnbarn ska få en framtid som är värd att leva. Länge nog har vi vaggats in i tron att grön energi ska rädda planeten, nu krävs modiga politiker som vågar kliva in och säga som det faktiskt är – konsumtionen och energiförbrukningen måste minska.